Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 14 34
Det är en egenhet for vår tid, att man söker
Åskådliggöra samt för sig och andra psykologiskt
förklara alla företeelser i människovärlden. Det faller
iif sig själf, att man i detta sträfvande särskildt
tagit i tu med de bibliska personligheter, hvilka förete
en sinnesförändring, en själsutveckling till det onda
eller goda, att nian försöker förklara och göra for
läsaren tydligt och naturligt, huru ocli hvarför denna
sinnes- och karaktärsförändring gått för sig.
Äfven i vår finskspråkiga literatur tinna vi
åtminstone ett hithörande arbete i Erkkos Tietäjä
(siaren), där Bileams tragiska karaktärutväckling och slut
af förf. dramatiskt framställas. Likaså har i Sverge
Tor Hedberg försökt förklara, huru af en hängifven
lärjunge, som långa år igenom fått njuta sin
mästares sällskap och undervisning, kunde blifva en Judas,
som förråder denue sin helige mästare.
Sålunda liar äfven M. lioos till detta års
julmarknad utsändt en skildring, hvari hon söker
åskådliggöra, huru af en Saulus af Tarsus blef en Paulus, en
hängifven apostel af den lära, som lian dittils lika
bittert förföljt. Tillägget „af Tarsus" i bokens titel kan
väcka förmodan därom, att här skulle vara en
framställning af apostelns hela lif ända från lians första
utveckling i födelsestaden Tarsus i Mindre Asien. Så
är dock ingalunda fallet. Teckningen vidtager först
i Jerusalem vid den tid, då apostlarne Petrus och
Johannes med framgång predikade därstädes, och i fyra
skilda kapitel söker förf. åskådliggöra, huru Saulus
redan vid tiden för nämda apostlars förhör inför det höga
rådet (Ap. garn. kap. 5) var en ifrare för den
fari-seiska renlärigheten i motsats till sin lärare Gamaliel,
som hyllade mildare läror; huru sedan Stefanus’
dödande gaf full fart åt Paulus’ begär att i handling
försvara den ortodoxa judendomen; huru han genom ett
sammanträffande med aposteln Johannes och därefter
ined en kär syster, som af den sistnämda oinvändts,
småningom blir bekant med kärlekens religion; huru
lian dock for att stilla striderna i sitt inre blir alt
ifrigare i att förfölja denna nazarenersekt, som alt
mera gripit ikring sig ocli t. o. m. beröfvat honom
hans kära syster; huru han slutligen nära Damaskus
af själfva den uppenbarade Frälsaren slås till marken
samt bländad och förvirrad föres in i staden, där han
efter tre dagars inre strider omvändes af den utaf
Frälsaren sände Ananias. Hela denna själsutväckling
är dock, såsom äfven pä titelbladet angifven „ tecknad
efter bibeln" rätt och slätt; genom flere scener, som
ansluta sig till bibelns antydningar, åskådliggöras rätt
väl de yttre förhållandena, hvarunder denna
förändring gick för sig, men en tydlig inblick i Saulus’
själsutväckling, ett åskådliggörande af hvarför han blef
omvänd, finna vi icke. Uti början är dock
själsutvecklingen mera följdriktigt framstäld: särskildt är mötet
med den kära, oinvända systren — Paulus blef enligt
Ap. gärn. 23:IG af en systerson räddad från
judarnas i Jerusalem försåt — lyckligen uttänkt och
genomfördt, och mot det fingerade sammanträffandet med
aposteln Johannes utanför Jerusalem kan man väl ej
häller göra några berättigade anmärkningar. Men
de förväntningar, som alt detta i början af arbetet
väcker på själfva de afgörande scenerna för
omvändelsen, blifva icke alla uppfylda: uppenbarelsen
utanför Damaskus är nästan lika knapt skildrad som i
bibeln, och omvändelsen i staden är ej häller
tillräckligt motiverad. Läsaren får ej fullt klart för sig,
hvarför Saulus slutligen är emottaglig för de läror
Ana-nias förkunnat. Det är isynnerhet ett motiv, som vi
icke funnit användt och som dock kunnat framdragas
som ett af de förnämsta: det, att Saulus sett
Frälsaren. Han säger ju själf (1 Kor. 15: 8): „Allra sist
vardt han ock sedd af mig, som är såsom en otidigt
född"; och litet förut (9: 1): „Har jag icke sett
Jesus Kristus, vår Herre" ? Det är ju detta, den
Heliges egen synliga uppenbarelse, som synes gjort det
största intrycket på förföljaren — aposteln, och som
egentligen bländade hans syn samt äfven i yttre måtto
torde lämnat spår efter sig hos honom för hela lifvet,
i ty att det torde varit däraf aposteln erhöll den
ögonsjukdom, hvaraf han alltid led, om eljes det allmänna
förklaringssättet är rätt, enligt hvilket detta var den
i,påle i köttet", som gaf honom så mycken plåga, men
också så mycken välsignelse, sedan han lärt sig
uppfatta den nåd som låg i plågan.
I alla fall är arbetet, såsom sagdt, i rätt mycket
upplysande; det är också synnerligen tilldragande
genom den lätta, allmänfattliga stil, som genomgår det
samma, hvarför man läser det gärna och låter det
föra tankarna till områden, dit de ofta äfven eljes gå
och — borde gå än oftare. O. G.
s-38—
BREF FRÅN LANDSORTEN J§|!
iittis d. 11 februari 1891.
Nu ha wäl wara laudtdagsgubbar borta i
fèel-singfors hufwudbry med att skri swa lagar od) ställa
det godt od) wäl för hela landet! Men ingen må tro,
att wi på wår ensliga hafsklippa sofwa bort war
tid-Skolbyggnaden håller nog allas, tänkte jag säga. Viten
åtminstone de siestas sinnen wakua. Skolan skall få eget:
hus. §rnar skall det resas? Ja, den ena will hafwa
det på den backen, den andra på den backen, kanske
någon önskar att det skall ställas på ingen backe als.
kyrkobyn har gifiuit löfte att skolhuset skulle få upp:
föras på deu s. k. swiuwallen, od) då wore ju
ingen-ting enklare enligt wår åsikt än att byggnadskomitcn
sknlle placera skolhuset dit, om det där wore passligast.
Nu lär ett hcmwansköp wara i görningen, men saken ar
långt ifrån afgjord. 2ltt ett rymligare skolrum
be-höswes, infe alla. Skolan besökas nämligen af 34 elewer.
2Bår läseförening består ämm detta år, od) alla
äro fortfättningswis mycket intresserade as
tidnings-läsning. Säsestugan hålles öppen för allmänheten
hwarje föndagseftermiddag od) under weckan cirkulera
tidningarna emellan de betalande medlemmarna. Fö;
reningen är delad i rotar med 5 à 6 medlemmar i
hwarje rote; då första voten har åbo Underrättelser,
har andra Sand od) Stad, tredje golkwännen od) fjärde
Sördagsgwällen. Deu rote som har Sand od) Stad har
od rättighet till Nya dressen.
ßandtdagssörhandlin-garna nr fistnämda tidningar föreläfas af skolläraren
hwarje söndag å läsesalen. Men samma blad wilja
gubbarna äfwen föra hein, ty där kan man bättre läsa
dem, säga de.
J går, fastlagstisdagen, firade föreningen fin
års-fest. Samlingen, som bestod af nuwaraude od) foriie
medlemmar med deras hustrur, skedde i en
förtillfäl-let fint klädd sal. 23akom talareestraden war upp
stäld en wacker transparang med årtalen 1889—1891
od) på sidorna funnos kranfar od) flaggor. Så snart
alla samlats i den rikt upplysta sälen, inbnros twänne
stora kassepannor, fulla af delt ljnfwa mörka dryden
och fångföreningen uppstämde den gamla bekanta kas;
fewifan „af alt hwad jorden bär". (Sfter det att
för-fta kaffekoppen druckits, bestegs talarestolen af
folkfkol-läraren, font wälkoutnade de närwarande till festen och
framhöll, huru det är glädjande att alla wisa sig
in-tresserade af händelfernas gång äfwen utom
hemknu-tarna. ^wi|man bör också mer än hittils taga del i
den allmänna wärksamheten, detta är hennes
skyl-dighet som samsimdsmedlem. — Sedan följde en sång
ps. 458 af härmarande sångförening, hwarefter en af
högsta klassens folkskolelewer uppträdde od) fram;
sade en faga. Därpå följde kmartettfång „Du gamla,
du friska, du fjällhöga nord". Nu dracks andra
kop-pen kaffe. Följde få föredrag af folkfkolläraren om
©ustaf II 9ltwlf. Däri framhölls huru Finlands folk
sammankallades till landtdag år 1616, od) afslutning
gen af föredraget innehöll att hwarje medborgare bör
nu som alltid wisa sig som en trogen undersåte, lydig
lagarna. Så följde kwartettfång: Nödens polska, en
berättelse på Äioeflaks målet (ur ,,Nornan")
framsa-des od) deklamation af en solkskolelew mäklade med
sånger. SSidare uppmanade folkskolläraren de
uärwa-rande att utbringa ett trefaldigt lefwe för Swenska
Folkskolans SBäimer i Helsingfors, som länmat
läse-söreningen understöd dessa år. —
Ärets skriftskola har börjat med närmare 60 elewer.
Mera härnäst. finniu Ulf.
korsnäs, den 20 februari 1891.
(Stt utmärkt wackert, nästan wårlikt, wäder od)
godt slädföre ha wi en längre tid haft. Men få for;
står man odså att draga nytta af tillfället. Sånga
transporter på 40—60 hästar ser man dagligen släpa
sågstock till ångsågen i Töjby. Några transportera
egen stod, men de flesta köra på filmina från en af
fågegaren afwärkad fkog. £urii hästarna ha det wid
dylika körslor, kan man nog förstå. Täslingslusten od)
penningen narrar många till djurplågeri, hwilket måste
stämplas som oförnuftigt, då åter andra tydas öntnia
för hästen och önska honom så godt som sig själf.
Nedan förut, fom också sodan priwata folkskolan
upprättades i Töjby, ha skolrnännerna där arbetat på
att få en fast folkskola till stånd. Detta har nu otfså
lydats dem såtillwida, som större delen af byn har
lofrnat att deltaga i anskaffandet af stod samt
öfwer-låta byns andel i brännwinsniedlen till bekostandet af
skolbyggnadens uppförande. Sytfas fkolrnäimerna nu
få ut medlen, torde faken blifma en rnårklighet, od)
det hoppas de, faftän begäran måste bifallas på en af
måra beryktade kommunalstämmor, kostsammare blir
det naturligtrois på detta sätt än ont hela distriktet
(81 bönder) skulle ha deltagit, men gubbarna tänka wäl:
„RtcnmobigI)etcii ur bitt brbft förfmärj,
Söieb böit ref) lui[ja fan matt [«fta bärg".
Föga troligt är det likwäl att skolstriderna i alla
tider skola reda sig utan skola, utan måste de wäl förr
eller senare begära att få köpa fin del i folkfkolan,
od) då kotnma ju ej håller skolwännerna att göra någon
ekonomisk förlust. £eder hafwa de emellertid af sitt
nu fattade wadra beslut.
gå se när några slera solkskolor skola komma titt
stånd har; fem sådana sknlle ha snllt npp med arbete
inom sodnen.
golkskolehus så wi, ett mejeri, en ångsåg, en
apotekslåda, en posteEpedition, en färgare, twå garf;
ware od) oräkneliga målare od) handelsmän ega wi.
£wad göres oss då mera behos! Jo, en barnmorska
od) en läkare. Den sistnämda kunna wi knappast så,
emedan wi ha ganska nära till Närpes kommuns lä;
kare, men den förra så wi nog, blott någon söker tjän;
sten, soln står ledig skulle jag tro.
alndra brefskrisware bruka också uppräkna huru
många tidmngssorter od) ejrentplar sodnen består sig,
men något sådant kan jag ej göra, ty på det andliga
området ha wi ingenting att berömma oss af. J hela
fodnen finnas, få widt jag wet, 3 ej:. Sßafa Tidning
od) 1 e£. Sand och Stad samt någon missionstidning.
§<untb.
Den lycklige.
En saga af Leo Tolstoi.
et var en gång en konung, som blef mycket sjuk.
„Jag vill gifva hälften af mitt konungarike
till den, som gör mig frisk", sade han.
Då samlades alla vise män i landet och rådslogo
om, huru de skulle få konungen frisk, men de viste
intet botemedel.
En af dem gaf dock till sist den upplysningen,
; att det var möjligt att böta konungen.
„Oin vi kunna finnna en lycklig människa", sade
han, „så taga vi hans skjorta och sätta den på
konungen, så blir han frisk".
Konungen sände ut spanare för att finna en
lycklig människa. De drogo genom hela landet, men kunde
icke finna den de sökte. Det fans icke en enda
människa, som var nöjd och lycklig.
En var rik, men sjuklig, en annan frisk, men
fattig, en tredje var både rik och frisk, men
beklagade sig öfver sin hustru, andra öfver sina barn. Alla
hade ouppfylda önskningar.
En afton gick konungens son förbi en ringa hydda
och hörde någon därinne som sade:
„Gud ske lof, nu har jag arbetat mig trött, ätit
mig mätt och kan gå och lägga mig?"
Konungens son blef mycket glad. Han befalte,
att inan strax skulle draga skjortan af mannen, gifva
honom så mycket penningar, han önskade i utbyte,
ocli bära skjortan till konungen.
Sändebuden ilade med största skyndsamhet in till
den lycklige mannen och ville draga skjortan af
honom. Men — han var så fattig, att han icke en
gång ägde någon skjorta!
Landtdagsbref. VI.
’ f andtdagsmaskineriet börjar arbeta alt kraftigare
och kraftigare. Betänkandena strömma in från
utskotten, och stånden sammanträda oftare till plena
än i landtdagens början. Några ärenden äro redan
afgjorda och andra äro nära däran.
Af alla stånd har den i Prästeståndet väkta
petitionen om inrättandet af en ordinarie professur vid
universitetet i germaniska och romaniska språk
blifvit antagen. Några personer, bl. a. själfva
ecklesia-stikchefen (fenomanernas hufvudman lir Yrjö Koskinen),
voro visserligen emot antagandet af petitionen, men
den gick dock igenom t. o. m. i Prästeståndet, som
minst af alla brukar vara för „nylieter". Det är
således att antaga, att landets högskola inom några år
får en professur i nämda språk (tyska, engelska,
franska m. fi.), något som är i hög grad nödvändigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
