Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 15
Helsingfors den 15 April
1891
LAND och STAD.
ILLUSTRERAD VECKOTIDNING FÖR MENIGE MAN
T–––1
Prenumerationspris:
för helt àr................3 mk 50 penni.
„ halft „ ................2 „ —
„ kvart „ ................1 „ 25 „
Märk! Postafgifterna och ersättning för
kembär-ningen i Helsingfors äro häri inberäknade.
Redaktörer:
Doktor P, NORDMANN (utgifvare) och
magister E. LAGUS.
Tidningen utkommer hvarje
ONSDAG.
Prenumeration
emottages å alla postanstalter samt i Helsingfors
Skilnaden 15, Laurents tidningsdepot, Nya vattenserveringen,
Friis bokhandel och tryckeriet Unionsgatan 20.
Annonser
à 15 penni för petitrad kunna inlämnas i
pappersbutiken Skilnaden 15 samt å tryckeriet Unionsgatan 20.
Lösnummer à 10 penni.
T^-q
Landtdagsmän 1891.
X. Carl Georg Rosenberg.
Wfii lämna i dag våra läsare ett porträtt jämte
Js«r e=" lefnadsteckning öfver representanten för
" " "J Ålands domsaga i Bondeståndet arrendatorn
Rosenberg.
Carl Georg Rosenberg föddes den 23 april
1828 i Sunds socken på Åland. Hans fader var
häradsdomaren M. Rosenberg; som ett rätt
egendomligt förhållande må nämnas, att denne var den
åttonde i ordningen af släkten, som led efter led,
son efter far, varit nämdeman vid Snnds
häradsrätt. Sonen åtnjöt elementarundervisning å
Skarpans samt i Helsingfors, hvarefter han 1846—48
genomgick kursen vid Mustiala landtbruksinstitut.
Därefter anstäldes han som förvaltare å ett
par, Fiskars bruk underlydande, gods. Efter
en mer än 16-års framgångsrik värksamhet
flyttade hr Rosenberg 1867 från Bjärnå och
öfvertog skötseln af jordbruket å Nääs stora
egendom i Nurmijärvi. Denna plats innehade
han till år 1873.
Samtidigt skötte hr Rosenberg eget
jordbruk. År 1864 hade han öfvertagit arrendet
af Kastelholms kungsgård, och detta innehar
han fortfarande. Därjämte är han ägare af
Aniaisberg och Alakylä med underlydande
lägenheter i S:t Karins socken. Under en så lång
värksamhet som jordbrukare har hr
Rosenberg vunnit rika insikter och tillämpande sim
erfarenhet vidtagit flere åtgärder till
landt-mannanäringens befrämjande. Vi omnämna
som exempel, att han å Kastelholni lyckats
uppföda en särdeles god mjölkboskapsras,
hvilken uppstått genom oafbruten korsning
af ayrshire och holländsk ras. Flere hundra
ungdjur af denna Kastelholms boskapsstam
hafva blifvit sålda till olika delar af landet.
Ägaren har för utstälda husdjur och
landt-mannaprodukter fått emottaga ej mindre än
26 prismedaljer. Att han varit en intresserad
medlem i Finska hushållningssällskapet — till
hvars delegation han nu hör — Nylands och
Tavastehus läns samt Egentliga Finlands
landtbrukssällskap må äfven nämnas.
Äfven arbetet för den svenska
folkbildningen har i hr Rosenberg haft en god vän.
År 1870 tog han initiativet till inrättandet af
cn högre svensk folkskola i Sund.
Motighe-terna vid dess uppställande hindrade honom
ej att 1886 börja arbeta för en annan skola
i Björby i samma socken. Denna läroanstalt
öppnades i september 1S89, efter det hr
Rosenberg till skolan skänkt den betydande gåfvan af
3,000 mark. Tidigare hade han jämte sin hustru
till Sunds folkskola donerat 2,000 mark, hvaraf
årliga räntan tilldelas medellösa folkskolelever.
Därjämte har hr Rosenberg under de 11 år han varit
ordförande i folkskoledirektionen egnat mycken tid
och möda åt skolans angelägenheter.
Ett godt bevis på det förtroende hr Rosenberg
vunnnit på sin hemort gafs, då Ålands domsaga
utsåg honom till sin representant vid landtdagen
1888. Samma domsaga företräder han äfven
innevarande ständerrnöte och är medlem i Bankutskottet.
Vid föregående landtdag inlämnade hr
Rosenberg tre petitioner. Den första om besvärs- och
vadetidens förlängning för Ålands domsaga gaf
anledning till regeringens proposition N:o 3 till
denna landtdag. Förslaget oni vadetidens
förlängning från 30 dagar till 45 blef dock af
lagutskottet ändradt till 42, och i denna form antogs
betänkandet af tre stånd. Helt säkert skola
ålänningarna vara belåtna, då detta beslut blifvit
stadfä-stadt såsom lag, ty de svåra kommunikationer, som
de åländska öarna hafva ined fastlandet, hafva ofta
vållat att parterna vid häradsrätten försuttit sin
vadrätt till högre domstol.
Den andra petitionen om slcatteförmedling för
CARL GEORG ROSENBERG.
Ålands härad, föranledd närmast af att fisket på
vissa trakter ej som förr utgör något näringsfång,
vann ständernas godkännande 188S, men frågan
lämnades af regeringen tilsvidare beroende. Nu
har hr Rosenberg inlämnat en likartad petition,
och den har blifvit remitterad till utskott. En
annan om skyldighet för hvarje kommun att inom
10 år inrätta åtminstone en högre folkskola och
anhållan om anslag ur bevillningsmedlen för små
och medellösa kommuner vid uppförandet af
skolbyggnader föll vid 1888-års landtdag i
Bondeståndet ined 19 röster mot 26.
Slutligen återstår att nämna, att hr Rosenberg
förnyat sin petition om anslag af statsmedel för
upprätthållande af vintertrafiken på linjen Åbo—
Åland—Stockholm. Likaså har han petitionerat att
skallfogdelönen indrages på Åland, emedan
skallfogdar där ej sedan 180S varit anstälda, samt om
tillsättande af en komité af sakkunnige (äfven
allmogemän) för utarbetande af förslag till ny
förordning om jakt och djurfång. Dessa
petitioner hafva remitterats till utskott. —
Landtdagsrnan Rosenberg försvarar väl sin plats
i Bondeståndet. Han än en trygg och själfständig
inan, en sådan som utgången ur en anspråkslös,
friboren allmogestam vill värna lag och arbeta med
ocli för folket.
Klostren i Finland.
||||jtikasom Finland från Sverge fick emottaga
Ää® den kristna läran inkom äfven från det
sistnämda landet till vårt munkväsendet. Biskop
Tomas — den nitiske förkämpen för den
katolska läran — som själf tillhörde dcminakaver
munkorden, torde hafva medvärkat därtill, att
Finland erhöll sitt första kloster. Det
inrättades i Åbo 1249 och uppkallades efter Sanct
Olof, Norges konung († 1030). Det erhöll sin
plats på vänstra stranden af Auraå, i den trakt
hvilken intill senaste tid bevarat namnet
klosterkvarteret.
Dominikarne, hvilka så uppkallats efter den:
till helgon upphöjde Dovmicus († 1221), hade
tagit till sin uppgift, att bland folken förkunna
den katolska kyrkans lära och afvärja alla
angrepp däremot. Gods och penningar skulle dess
medlemmar ej få för egen del innehafva, utan
genom tiggande söka sin utkomst. De
kallades därför äfven tiggaremunkar eller svartbröder,
hvilken senare benämning uppstod af den svarta
kåpa med hätta den de buro. Mer och mer
aftog dock med tiden seden att lifnära sig med
bettlande; ordensstiftelserna fingo mottaga gåfvor
både af löst och fast och uppförde åt sig både
ståtliga boningar, kloster och kyrkor. S:t Olofs
kloster i Åbo var dock ganska anspråkslöst och
blef ej ägare till någon större mängd af
fastigheter. Kulho och Hallis gods i St: Karins, Granö
i Pargas och ett par gårdar i Åbo vet man
egdes af klostret.
Planen att i Reso socken inrätta ett nytt
domi-nikanerkloster öfvergafs snart, men i stället erhöll
Viborg ett sådant. Man antager, att den nitiske
biskopen Magnus Tavast bidragit därtill. Året för
klostrets grundande är dock okändt; af ett bref från en
viss broder elementer 1427 liar man trott sig kunna
sluta till att detta år det nämda klostret förefans.
Platsen där klosterbyggnaderna stodo kan man bestämma af
svartbrödernas kyrka, som ännu i denna dag reser sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
