Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 65
Helsingfors den 5 Augusti
1891
LÄND och STAD.
ILLUSTRERAD VECKOTIDNING FÖR MENIGE MAN
____ — -
r–––
Prenumerationspris:
för helt år................3 mk 50 penni.
„ halft ..................2 „ —
„ kvart..................1 „ 25 „
Märk! Postafgifterna och ersättning för
hembär-ningen i Helsingfors äro häri inberäknade.
Redaktörer:
Doktor P. NORDMANN (utgifvare) och
magister E. LAGUS.
Tidningen utkommer hvarje
ONSDAG.
Prenumeration
emottages å alla postanstalter samt i Helsingfors
Skilnaden 15, Laurents tidningsdepot, Nya
vattenserveringen-Friis bokhandel och tryckeriet Unionsgatan 20.
Annonser
à 15 penni för petitrad kunna inlämnas i pappersbuti
ken Skilnaden 15 samt å tryckeriet Unionsgatan 20.
Lösnummer à 10 penni.
Landtdagsmän 1891.
XIV. Professor Karl Gabriel Thiodolf Rein,
universitetets nuvarande rektor, föddes i
Helsingfors den 28 februari 1838. Han blef student, 1853,
kandidat och promoverad magister 1860. Efter
ätten tid ha varit lärare i tyska språket vid
Fruntimmersskolan i Helsingfors, blef han docent
(lärare) i filosofi vid universitetet mot slutet af 1863.
Gjorde en resa till Tyskland och Frankrike 1866
—1867 och idkade därunder filosofiska studier på
fiere orter. Hemkommen aflade han
licentiatexamen 1867 och blef promoverad doktor (primus) 1869.
Två månader tidigare hade han redan blifvit
utnämd till professor i filosofi, den 2o mars 1869.
Samma tjänst innehar ban ännu och är dessutom
sen år 1S87 universitetets rektor magnificus.
Professor Iieins stora förmåga har flere
gånger tagits i anspråk af styrelsen och
universitetet, då det gält tillsättande af komitéer
för utredandet af en eller annan viktig fråga.
Så har han varit medlem i den komité, som
1885 tillsattes med uppgift att sammanställa
alla stadganden rörande Finlands statsrätt, i
lS88-års komité angående utredandet af
frågan om prostitutionen m. m. Långa tider
har han varit dels ledamot, dels ordförande
i studentexamensutskottet viel universitetet.
Äfven var ban under 10 års tid inspektor för
Savo-karelska afdelningen vid högskolan.
Som ledamot af Ridderskapet och Adeln
har han deltagit i sex landtdagar efter 1872.
Han har äfven blifvit invald som ledamot
eller suppleant i flere utskott och redan
härigenom kommit att spela en ganska betydande
rol. I ståndet har han yttrat sig ofta och
delvis med mycket sakrika samt kraftfulla
andraganden. Om ban icke alltid har fått
sin vilja igenom, så har det berott därpå, att
ban hör till det politiska parti, det
fenno-manska, som har endast få representanter i
Ridderskapet och Adeln. Men man har alltid
skänkt den framstående landtdagsmannen all
aktning och gärna lyssnat till hans
andraganden, då cle ju icke äro tomt prat, utan stödja
sig på en värklig öfvertygelse och en bestämd,
genomtänkt världsåskådning. I många
styk-ken drar hr Rein ett med det svenska
partiet. Han är nämligen afgjordt frisinnad, när
det gäller tidens stora frågor; en varm vän
af folket och isynnerhet arbetareståndet samt
dess bildning, af kviimobildningen, af den
religiösa fördragsamheten, af nykterhet och
sedlighet- och annat, som den nya tidens män
skrifvit på sitt program. Det är nästan endast hans
ställning till språkfrågan, som skiljer honom från
det svenska partiet. Någon hatare af det svenska
språket och dess literatur är han ingalunda, fastän
lian är en ifrare för finska språket. Eljes är han
i alla afseenden en af de ädlaste och ärligaste
männen i hela det finska partiet, en person, åt hvilken
också motståndarne skänka all aktning. Ehuru Land
och Stad icke hyllar hans åsikter i språkfrågan,
är det oss ett nöje att meddela hans porträtt för
våra läsare, då det i alla fall återger bilden af en
kunskapsrik, nobelt tänkande och frisinnad man.
Af universitetets ungdom är han alldeles sällsynt
omtvkt — och den brukar ha godt väderkorn i
sådana stycken,
lärareföreningen för ^älsa och nykterhet
har utfändt ett upprop till landets lärarepersonal att
ansluta sig till den nt)a föreningen. Det heter däri
bland annat:
„Till en början inskränkte sig afhållsamhetsrörelsen
till att söka rädda drinkare, att upprätta
drydenskaps-lastens offer. Men man insåg snart, att det war både
lättare o(l) rättare att förekomma det onda än att
bota det, att förebygga fall än att återupprätta fallna.
KARL GABRIEL THIODOLF REIN.
Detta ledde till sträfwandet att söka borttaga frestelsen
till dryckenskap, att afskaffa dryckesfedeu. Men ide ens
få har man kommit till roteu as det ouda, till den
punkt, där man lättast kan sörhiudra det. Man
au-griper nämligen detsamma först sedan man tillåtit
frestelsen att skjuta starka rötter i wanor od)
åskåd-ningssätt. SBi måste framskjuta posterna ännu längre,
wi måste taga ungdomen om händer, ont wi wilja
rädda folket.
Dd) det är hög tid att wi göra det. Dag för
dag ryder denna ungdom alt längre in i wara spår.
Dag för dag bildas defs tänkesätt, formas dess seder,
oafbrutet fyllas wåra platser ur deras led. $r wår
generation på en wäg, som leder till fördärf, fom öpp-
nat för tusenden af de bästa bland oss en förtidig,
forglig graf eller ett kanske ännu sorgligare lif, så få
wi ej låta dem följa ofs. 2Bi äro inför ©ud od)
mänuifkor fkyldiga att warsko dem, wi måste söka
förmå dem att slå in på en annan od) bättre wäg.
fèärom borde ej kunna finnas mer än en åsikt.
£>wad man än för öfrigt må tänka om de medel, med
hwilka nykterhetsrörelsen söker närma sig sitt mål —
om berättigandet, ja nödwändigheten däraf att
rus-drydens skadlighet blir klargjord för ungdomen, att
den warnas för att leka med detta gift, att den
in-gifwes afsmak för en sed, som så lätt kan föranleda
deras eget od) tusende medmänniskors fall — däront
borde alla kunna wara euse. Dm din späde son leker
bland blommorna på fältet, är det ej din skyldighet
att säga honom: denna wäi’t är giftig, rör den
ej. ©ller om du nödgas lämna ett farligt
wa-pen i hans närhet, kan du underlåta att warua
honom därför? hwarför finge du då ej säga:
rusdrydeu är giftig och farlig, uudwik den, rör
den ide. Ja, är du eus berättigad att låta
honom gå ut i wärldeu utan denna winning,
ut bland tusende förföriska röster, som söka in;
tala honom att därmed är ingen fara?
Meit det är att blotta för honom en last,
som han ej känner — har någon sagt. £wad,
om det än wore sant, att han ej känner den, är
det ide bättre att genom attwadig underwisning
od) warning låta honom se, hwart det sluttande
planet sör, än att utsätta honom för faran att
genom egen sorglig erfarenhet fa kännedom om
alt det bottenlösa elände den leder till? San;
nerligett, den stig han skall wandra är farlig i
fig själf; frestelser och försåt lura på hwarje steg.
Skola wi därtill binda för hans ögon färrän
wi sända honom nt, och klandra dem, som wilja
ryda undan bindeln? -5’lr det månne så råttän-
kande föräldrar od) lärare skola utrusta de unga
till lifwets strid?
Tänka wi oss närmare in i det sätt, på
hwilket en sådan inwärkan lättast od)
wärksam-mast kunde utöswas, synes just skolan erbjuda
det bästa tillfälle därtill. Det är framföralt
kunskap om rusdryckernas skadlighet och fara
både för den enskilde od) det allmänna, som är
af nöden. Jnförandet af underwisning härom
i landets allmänna skolor bör därför
otwif-welaktigt utgöra ett af wåra främsta
ögonmär-ken. Ty endast genom att införlifwas med den
allmänna skolan, såwäl de högre lärowärken od)
folkskolan som äfwen den ambulatoriska skolan, kan en
sådan underwisning nå alla klasser och lager as wårt
folk samt så den metodiska stadga od) grundlighet,
som ensam kan gifwa den ett bestående wärde.
Det torde dod måsta anses hwarken möjligt i
wåra förhållanden eller ens önskligt, att denna
under-wisning uppträdde såsom ett själfständigt, från andra
isoleradt läroämne med särskilda för denfamma
an-slagna lärotimmar. För att rusdryckernas inwärkan
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
