Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 LAND OCH STAD.
N:o 25
genomgått fullständig kurs i högre folkskola,
tjäna i aktiw tjänst twå år och wid reserwen
tre år.
För att befrämja underwisuingen bör hwarje
skola, som as staten understödes, forfes med passande
lä ro apparat, äswensom därwid efter hand skall bil:
das ett bibliotek, hwarnr ej mindre elewer, än an-
dra kunskapssökande personer inom kommunen kunna
erhålla nyttig läsning-
Folkskola, som af allmänna medel understödes,
skall dagligen fem eller ser timmar od) årligen
trettio-ser weckor wara i wärksamhet. Säseåret, som as
julferien afdelas i twå läseterminer, räknas från
med-let af augusti till medlet as juni månad. Ferierna
för jul, påsk od) pingst bestämmas i hwarje fall ester
omständigheterna, endast att de, sammanlagda med som-
marferieu icke göra intrång i föreskriswen lärotid.
33e-sinnes det att elementa under bråd arbetstid höst
och wår icke titan stor förlust kunna från hemmen
aflägsna sig, må de under sagde tid befrias från
skolgång, i hwilken händelse läroanstalten under denna
del af läfeåret skall hållas i wärksamhet såsom små-
barnsskola, företrädeswis för de barn, som påföljande
höst ärna söka inträde wid den högre folkskolan.
Den-nas wärksamhet må dod i ingen händelse widtaga
se-nare än första helgfria dag i oktober od) ej omfatta
mindre än trettio wedor, jul-, påsk- och pingstserierna
oberäknade. (govtfättning följer.)
Landtdagsbref. XV.
Redogörelse för Landtdagens förhandlingar under
senaste två veckor.
uTjf tt af hr Serlachius i Borgareståndet inliininadt rno- j
,!£k tionsförslag angående rådstufvurätts samman-1
^^ sättning i mindre mål hade i hufvudsak godkänts
af Lagutskottet, som närmast behandlat frågan och
som utarbetat ett förslag till förordning i denna rent
juridiska fråga. Betänkandet har godkänts.
Statsutskottets vidlyftiga och värdefulla
betänkande N:o 3 angående den till Ständerna angifna
relationen om statsvärkets tillstånd har slutbehandlats
i samtliga stånd. Statsutskottet hade ganska få
anmärkningar att göra öfvar förvaltningen af landets
medel, och både dess samt Ständernas beslut blef att
i allmänhet gilla det sätt, hvarpå förvaltningen
handhafts. En eller annan mindre anmärkning gjordes i
några stånd. Särskildt fästes uppmärksamheten vid
utskottets uttalande angående vårt postvärk och det
berömliga sätt, på hvilket det förvaltats, landet
till fromma. „Detta" säger utskottet, „liar åter
varit möjligt endast därigenom, att det finska
postvär-ket stått under ledning och förvaltning af män, hvilka
varit förtrogna med våra förhållanden och stått i
liflig växelvärkan med den allmänhet postvärket skall
betjäna. Utskottet har därför ej kunnat underlåta
att i detta sammanhang framhålla nödvändigheten
däraf, att berörda förhållande måtte fortbestå, sä framt
man vill, att postvärket äfven framdeles skall hålla
jämna steg med landets utveckling i öfrigt och vara
i åtnjutande af odeladt förtroende." — I sanning, ord
som måste väcka genklang öfveralt i bela landet! —
I samband med redogörelsen för detta viktiga
betänkande uännia vi, att Finlands statsskuld utgjorde
år 1888 den 1 januari 70,087,034 mark 75 penni,
och att den samma dag 1891 uppgick till 82,255,065
98 penni. —
Från stiiiiderdelegationen för uppresande af ett
monument öfver framlidne kejsar Alexander II har
inkommit ett betänkande, i hvilket redogöres för
fondens ställning o. s. v. Medlen utgjorde den 31
december 1890 234,490 mk 90 penni, således en
ganska ansenlig summa. Delegationen framlade till
Ständernas afgörande ett inom densamma väkt förslag att
nämda staty skulle uppresas på torget framför
Stän-derhuset och icke, såsom beslutet varit, på
Senatstorget. Adeln uttalade sig icke alls angående
förslaget, Prästerståndet beslöt lämna delegationen full
handlingsfrihet, Borgareståndet ville icke ha statyn
på Senatstorget utan framför antingen Ständerhuset
eller Riddarhuset, och Bondeståndet har förklarat sig
för Senatstorget. Hvart den sist och slutligen
kommer, det kan man icke ännu så noga veta.
I Riddarskapet och Adeln hade vid landtdagens
början baron Hisinger (den älskvärda ..Fagerviks
harön") väkt ett petitionsförslag om inrättandet af en
Arkeologisk byrå, d. v. s. ett ämbetsvärk, som finge
sig ombetrodd vården om våra dyrbara
fornlämningar. F. n. finnes det endast en s. k. arkeologisk
kommission med något mindre omfattning än den nu
planlagda ,.byrån". Allmänna besvärsutskottet, som
behandlat frågor förordnade endast tillsättandet af
flere tjänstemän till nämda kommissions förfogande
samt en granskning af dess „instruktion" för
utrönande om den möjligtvis behäftade med några större
brister.
De tre öfriga stånden ha antagit klämmar, som
gå ut på att en utredning borde åstadkommas, i
hvilken mån arkeologiska kommissionen är i behof af
reorganisation, efter hvilken utredning instruktionen för
kommissionen borde underkastas nödig befunna
förändringar. Sammanjämkning förestår. —
Från Ständerhusdelegationen har inkommit en
berättelse öfver dess värksainhet. Berättelsen har
remitterats i och för granskning till Statsutskottet.
Samtliga stånd ha godkänt Järnvägsutskottets
betänkande i fråga om byggandet af en järnbana till
Helsingfors lminu, den s. k. „Ringbananu.
Prästeståndet beslöt dock att förslaget om att 800,000 mark
ur koniniunikationsfonden måtte användas för
ifrågavarande banbyggnad skulle gälla blott eventuelt, tils
Statsutskottet hunne inkomma med sitt utlåtande
huruvida fonden kunde tillåta utgiften i fråga.
För öfrigt ha behandlats äfven
Järnvägsutskot-tets digra betänkande (190 sidor) i anledning af de
40 skilda petitioner angående utsträckandet af vårt
järnbanenät, som vid landtdagens början inlämnades
i de skilda stånden. Då sammanjämkning ännu
förestår i några beslut, är det ännu icke möjligt att
uppge, hvilka bansträckningar främst komma att
byggas. Den viktigaste petitionen som inlämnats, den
om en direkt bana Helsingfors—Aho, stukades af
prästerna och bönderna, som icke vilja ha järnvägar i
de svenska delarna af vårt land, Keuru—Jyväskylä
banan har rönt ganska stora sympatier, ty alla stånd
ha begärt proposition om dess byggande t.ill nästa
landtdag. Den korta banan Imatra—Saima (Harakka)
har rönt välvilja i alla stånd, hvadan den snarliga
kommer till utförande. En bana från den nya under
arbete varande Björneborgsbanan till Raumo gick i
stånden, d. v. s. man beslöt att antaga Rauniohoarnas
förslag att bygga en sådan bana med vilkor om en
subvention af staten. Angående den viktiga bana
"Uleåborg— Torneå har ständerna beslutit att i sinom
tid önska proposition om dess byggande och tilsvidare
låta instrumentalt undersöka densamma. Den
föreslagna banan Björneborg —Räfsö har stukats af två
stånd, hvadan den icke kommer till stånd. Ständerna
ha för öfrigt förordat instrumental undersökning af
flere andra bansträckningar och anhållit om
proposition i sinom tid angående byggandet af några
sådana, men äfven stukat flere ödemarksbanor, som
man naturligtvis ännu på visst håll är passionerad för.
De järnvägsbyggnader, som komma att utföras under
åren 1892—1894, äro således endast de under
byggnad nu redan varande Karelska och Björneborgska
banorna, Imatra banan samt Helsingfors „ringbana".
Järnvägsutskottet har äfven behandlat flere
petitioner om kanaliseringsarbeten i flere delar af vårt
land. Den kanal, som närmast torde komma att
byggas, är den från Iisvesi—Pielavesi för c:a 700,000
mark. —
Senaste vecka ha talrika skolfrågor afgjorts.
Statsutskottets betänkande i anledning af
propositionen om folkskolornas underhåll 1892—1894 har
godkänts i alla stånd. Utskottet föreslog en höjning af
budgeten från 3,464,000 mark till 3,687,000 mark
under nämda period, något som måste glädja hvarje
vän af vårt i stark uppblomstring varande
folkskoleväsende. — Petitionen om s. k. kyrkliga småskolor
under domkapitlens tillsyn har lyckligtvis afböjts.
Hade den gått igenom, så hade kanske våra högre
folkskolor och Uno Cygnæi värk fått dödsstöten. — Ganska
välvilligt stämda ha ständerna varit mot
folkhögskolorna, som fått 45,000 mark under de tre åre 1892
— 1894. Folkbildningskurser till folkskolorna ha
äfven fått en lika stor summa. —- Ett förslag att
folkskolelärarinnor måtte erhålla sannna lön af staten
som ilé manliga lärarne har afstyrkts af ständerna,
såsom det tyckes icke utan goda skäl. — Flere
petitioner hade äfven inlämnats angående förbättrande af
folkskolelärarenas bildning, men någonting annat ha
icke ständerna ansett nödigt att i saken åtgöra än
att gifva 51,000 mark för inrättandet af bibliotek åt
nämda personer. Vackert så till en början!
I anledning af i Bondeståndet väkt förslag om
höjandet af kreatursskötseln i landet ha stånden
beslutit anhålla att styrelsen måtte vidtaga åtgärder
i syfte att förbättra undervisningen i kreatursskötsel.
Däremot ha förslag om vidtagande af åtgärder för
den inhemska kreatursracens förbättrande samt om
inrättade af några lägre jordbruksskolor förkastats.
Ofantligt viktigt var Statsutskottets uttalande
angående postsparbanken, ty det kommer att
föranleda ständerna att uttala sig i den stora „postfrågan".
Lagutskottet skall emellertid till först undersöka
frågan och afgifva sitt yttrande till stånden.
Statsutskottet har vidare afgifvit sitt betänkande
i anledning af propositionen om anvisande af medel
till bestridande af kostnaderna för militären 1892—94.
Till största glädje för en och hvar liar utskottet
prutat ner en miljon, så att vår militär under nämda tre
års period kommer att kosta endast 9,291,816 mark,
af hvilken summa endast 13,513,816 mark skola
uttaxeras. Jämför hvad vi sade om folkskolebudgeten!
Så ha ännu behandlats flere rent juridiska
spörsmål, om stämpelbevilliiing, om tolagsafgiften, om
aktielag (sammanjämkning) etc. Vi sluta dock nu här,
då brefvet redan tagit sådana dimensioner, ocli nämna
endast, att den fråga som f. n. ger största arbetet
åt landtdagen, är Ekonomieutskottets betänkande i
anledning af propositionen om brännvinsbränning ocli
-försäljning.
Till stånden ha utdelats: Ecklesiastik-,
Kammar-samt Händels- och industriexpeditionernas i senaten
Berättelser 1888—1890, tre digra och värdefulla
arbeten; Statistisk öfversikt af elementarlärovärkens i
Finland tillstånd och värksainhet 1889—1890;
Berättelse afgifven af Jordbruksexpeditionen för åren
1887—1890, D, om statsjärnvägarnas exploitation
(243 stora sidor).
Första maj i Paris.
(Ur ett bref i Nya Pressen.)
Paris l:sta maj på aftonen.
En hvi|lande blåst sopar det hvirflande dammet
längs gatorna. Luften är tung och kvaf som före ett
åskväder. Himmelen grå, bedröflig och regnhotande. Sådan rann
arbetarmanifestationens dag upp öfver Paris.
För öfrigt påminner jag mig icke ha upplefvat en
mera stillsam dag i denna stad, jag mins mig icke ha sett
mindre lifaktighet, hört mindre stoj på gatorna än den
l:sta maj i år. I)et var som en ovanligt fridfull söndag.
De stora bullrande arbetsvagnarna, stenkärrorna med de
kolossala, fyrkantiga cementblocken, framsläpade af sex
eller sju hästar, bryggerivagnar, alt är som bortsopadt
från gatorna, där endast droschkorna och omnibusarna
medföra en smula lif.
Alt synes eljes gå sin gilla gång. Endast studenterna
tyckes ha tagit sig anledning att utebli från föreläsningarna,
att dömma däraf att det på mitt kafé i Qvarter latin’s
centrum, är proppfullt, hvilket det eljes aldrig brukar
vara denna tid på dygnet, och lifliga grupper äro midt
uppe i ifrigt samspråk.
Låt oss emellertid göra en liten rond genom Paris.
Vi ta en öppen vagn och rulla i väg till förstäderna och
arbetarekvarteren. Öfveralt samma stillhet och
folktomhet. I)e yttre boulevarderna ligga tysta och öfvergifna.
Deras vagabonder ha gifvit sig at’ till det inre af staden.
IJe stora värkstäderna och fabriken arbeta som vanligt,
ingenstädes något tecken till strejk eller demonstration.
Vi åka tillbaka till Paris, förbi börsen, som bevakas
af municipalgardister, förbi Rothschilds kontor med ett
detachement soldater, bivuakerande på gården, och in på
de stora boulevarderna. Här synes allt lif ha
koncentrerat sig. En tät människomassa böljar oafbrutet "af ocli
an på trottoarer och körbanor, hindrande nästan all trafik.
Då och då gör en skvadron hästgardister ett anfall
in mot mängden för att skaffa luft.
Folket kastar sig åt sidan, trampar hvarandra på tårna
och tätnar åter till en kompakt massa bakom rytteriet,
hvars tagelplymer på de blänkande hjälmarna vaja öfver
den mörka, myllrande mängden.
Så vältra sig massorna förbi operan, som är
omringad af municipalgardister ned mot Place de la Concorde.
Här och där utspinner sig rätt allvarsamma strider
med den väpnade makten, i hörnet af (Jours la Reine går
det i synnerhet hett till, och en gammal hvithårig man
som blandats in i tumultet, blir till den grad misshandlad,
att man misströstar om hans lif.
Mot aftonen upphöra dessa oroligheter af sig sjelf.
Det blir åter lugnt på Concordiaplatsen och redan kl. 10
bege sig soldater och poliser hem, utan att vara
synnerligen tröttade af dagens ansträngningar.
Hela majdemonstrationen i Paris inskränker sig
således äfven i år till rena obetydligheter.
Inne i Paris aflöpte dagen altså utan allvarliga
händelser. Likadant var förhållandet i förstäderna och i de
aflägsnare arbetarekvarteren. Några slagsmål medförde
ett par arresteringar. I St. Denis kämpade ett band
anarkister, som hade utvecklat den svarta fanan, med polisen.
Några blodiga pannor, tre, fyra revolverskott, en sårad
gendarm, en beslagtagen fana — se där alt!
I provinserna synes det ha gått något lifligare till.
Men så länge signaler icke gifvits från Paris, bryter
näppeligen stormen ut.
Ä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
