Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 85
Helsingfors den 5 Augusti
1891
LÄND »ce STAD.
ILLUSTRERAD VECKOTIDNING FÖR MENIGE MÅN
Prenumerationspris:
lör helt är................3 mk 50 penni.
,, halft..................2 „ —
» kvart..................1 „ 25 „
Märk! Postafgifterna och ersättning för
hembär-ningen i Helsingfors äro häri inberäknade.
Redaktörer:
Doktor P. NORDMANN (utgifvare) och
magister E. LAGUS.
Tidningen utkommer hvarje
ONSDAG.
Prenumeration
emottages å alla postanstalter samt i Helsingfors
Skilnaden 15, Laurents tidningsdepot, Nya vattenserveringen,
Friis bokhandel och tryckeriet Unionsgatan 20.
Annonser
à 15 penni för petitrad kunna inlämnas i
pappersbutiken Skilnaden 15 samt å tryckeriet Unionsgatan 20.
Lösnummer à 10 penni.
Tvänne jätteträd.
meddela i dag- afbildningar af två trädslag,
hvilka höra till de jättelikaste vår jord bär;
de heta Åpbrödträdet ocli Febergummiträdet.
Ap-brödträdet upptäktes af portugiserna i Afrika i
närheten af Gröna udden, som efter dess rika grönska
säges hafva fått sitt namn. Af alla kända träd har
detta den största tjockleken, och det uppnår en liöjd
af 60 till 80 fot. Hufvudstammen är omkring 15 fot
hög och 20 till 30 fot i genomskärning med 60 till
90 fot långa grenar, som utbreda sig åt alla sidor
och af sin egen tyngd sänka sig mot marken, så att
ofta ett enda dylikt träd på afstånd ser ut som en
liten lund. Frukten, som innehåller omkring 150 frön,
iir gurkartad, grönaktig och hänger på långa skaft.
Den väldiga stammen har en synnerligen lös ved;
man liar kallat den en trädlök.
Åpbrödträdet förekommer i bela mellersta Afrika
och tjänar innevånarena för
mångahanda ändamål. I den
ofta alldeles ihåliga
jättestammen hafva ej sällan
negerfamiljer sin bostad. Bladen
söndersmulas och ätas, och äfven
fruktmärgen lämnar ett godt
näringsmedel. Den aska, som
uppstår vid förbränning af
fruktskalen, blandas med
palm-olja och beredes till en
utmärkt såpa. Af dessa
orsaker har man äfven börjat
utplantera trädet i Ost- och
Västindien.
Likasom Afrika företer
äfven Australien en högst
egendomlig växtvärld. Glesa, ljusa
skogar, där marken är betiikfc
med högt gräs, och täta,
hoptrasslade snår omväxla med
trädlösa stepper och öknar, för
så vidt som man hittils
känner. De öppna skogarna och
snåren, hvilka senare af
kolonisterna kallas scrubs, och
som lägga oöfvervinnerliga
hinder i vägen för de resandes
framträngande samt markens
odling, bestå af en mängd högst
märkvärdiga växter, af hvilka
många tillhöra
myrtenväxter-nas familj.
Af alla dithörande
släkten är det dock ett — Euealyptus — som är mest
intresseväckande, och hvilket i artantal öfverträffar
alla andra i Australlandet förekommande myrtaceer.
De kända arterna af detta släkte, som där valigen
kallas gummiträd, uppgå för närvarande till ett antal
af öfver 150, och det är liufvndsaligen dessa, hvilka
bilda de nämda öppna och gräsrika skogarna. För
Australlandets innevånare äro de af den största vikt,
emedan deras ved lämnar bränsle och byggnadsvirke,
och dessutom växa de ovanligt hastigt. Gummiträden
finnas vanligtvis vid flodstränder och i sumpiga
dalgångar, men de förekomma också på bärgens
sluttningar, där nederbörd ej saknas. De äro likväl ej
helt och hållet beroende af regelbundna regntider,
utan deras grofva, träartade bark i förening med den
tjocka öfverhuden på deras smala blad inskränker
afdunstningen i detta heta klimat till det minsta
möjliga, och dessutom innehålla deras väldiga stammar
förråd af reservnäring, som sätter dem i stånd att
utan någon olägenhet uthärda långvarig torka. Till
släktet Euealyptus höra den australiska växtvärldens
jättar, som i storlek till och med öfverträffa det
nordamerikanska mammutträdet. Den i Melbourne boende
naturforskaren F. von Müller, hvilken en längre tid
sysselsatt sig med beskrifning af dessa förut endast
ofullständigt kända träd, mätte engång en bland de
största af dessa jättar {Euealyptus amygdalina) och
lämnar om dess oerhörda storlek följande uppgifter:
„0m vi antoge", säger han, „att blott hälften af ett
sådant träd sågades till bräder af ungefär 30 cm
ÅPBRÖDTRÄDET.
bredd och 2,5 cm tjocklek, så skulle alla dessa räcka
till att betäcka en jordvidd af 4 hektarer. Om man
vidare läte såga samma virkesmassa till järnvägssyllar
af 1,8 m längd, 14,8 cm bredd och 19,8 cm tjocklek,
så skulle man erhålla ej mindre än 17,780 stycken.
Det behöfdes ett skepp af 6,000 tons dräktighet eller
666 vagnar för att transportera ved, grenar och
kvistar endast af halfva trädet." Hur många
århundraden hafva ej förflutit, innan naturen kunnat dana en
sådan jätte!
Beträffande dess höjd, befanns denna uppgå till
öfver 116 meter. En annan naturforskare berättar,
att han mätt ett dylikt väldigt träd, som var öfver
150 meter högt, under det att det amerikanska
mammutträdet är blott 133 m. Domkyrkotornet i
Strassburg och Cheops’ pyramid skulle öfverskyggas af
detta kolossala träd, och endast öfversta spiran på
domkyrkotornet i Köln skulle nå litet öfver dess krona.
Bland arterna af släktet Euealyptus, hvilka
allesammans ega en ovanlig användbarhet inom industrin,
utmärker sig det såkallade „febergummiträdet" genom
särdeles egendomliga egenskaper, som på senare tider
gjort, att man sökt plantera det i olika trakter af
världen.
I vildt tillstånd förekommer febergummiträdet i
sydöstra delen af Australlandet samt äfven på Van
Diemens land. Dess utseende är rätt ovanligt, ocli
det är högst märkvärdigt att se, hur detta växlar alt
efter olika ålder och utveckling. Om vi börja med
hjärtbladen, så afvika dessa från de flesta andra
växters därigenom, att de äro
omvändt hjärtlika och klufna.
De öfriga bladen äro under de
fyra första åren motsatta, bredt
lansettlika, oskaftade samt i
likhet med de yngre grenarna
af blåaktig färg, men de
erhålla mycket olika utseende,
då telningarna blifva 5 å 6
år gamla. Vid denna tid äro
bladen nämligen spridda,
skaftade och stälda med kanterna
uppåt och nedåt — ett
förhållande, som just är
utmärkande för de skogar, hvilka
utgöras af gummiträd, ocli som
följaktligen ej bereda någon
synnerlig skugga för
solstrålarna. Stammen, hvilken
såsom yngre är fyrkantig och
vingad, blir vid längre
framskriden ålder trind och rak
samt grenar sig först längst upp.
Bland de framstående
egenskaper, hvilka utmärka detta
träd, och som föranledt dess
odling i andra länder, är, att
det gör luftens smittämnen
oskadliga samt motvärkar de
febersjukdomar, som bruka
uppstå på sumpiga ställen. Man
anser, att dessa nyttiga
värk-ningar bero dels på dess
indunstning, hvilken förstör de
i luften befintliga smittämnena, dels på den mängd
fuktighet, som växten behöfver. Genom sina rötter
upptager den mycket grundvatten, hvilket är
hufvudorsaken till dylika ställens osunda beskaffenhet, och
omsätter detta vatten i en form, som gör det
alldeles oskadligt.
Engelsmännen voro de första, som gjorde försök
med att odla detta träd i Kapkolonin, och följden
blef, att förut särdeles osunda trakter efter endast
trenne års tid befriades från febersjukdomar. I Alge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
