Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 28 LAND OCH STAD.
87
gifvande inrätta afskilda skoldistrikt och då de sådant
göra, varda befriade från utskylder till de skolor, af
hvilka de icke kunna begagna sig, men däremot ega
delaktighet i inkomster från de fonder, som till
kommunens gemensamma folkskoleändaniål äro anslagna. Det
är naturligt, att eu sådan rättighet vore det bästa
understöd man kan tänka sig just for
folkskolevännerna i de kommuner, sora tredska att inrätta
skolor, och därför bör man hoppas, att petitionen vinner
tillbörlig framgång. — I och för hämmandet af
smittosamma sjukdomar bland kreaturen beslöto Ständerna
att vända sig till Styrelsen med anhållan att den
måtte vidtaga nödiga åtgärder och att Ständerna sedan
finge rätt att uttala sig i frågan. — Ständernas uttalande
i den stora postfrågan ha vi redan i föregående
nummer återgifvit och vilja nu endast tillägga, att
Lagutskottets manligt kraftiga betänkande godkändes utan
diskussion i alla stånd utom Ridderskapet och adeln,
där tre talare uppträdde och försvarade det i delvis
ytterst skarpa ord. — För bekostande af utgifterna for
nästa landtdag år 1894 beviljades 340,900 mark,
hvartill komma 30,000 mark för tryckningen af
Ständernas hittils outgifna protokoller och handlingar från
föregående landtdagar. — Exportföreningen, en
förening som ännu existerar endast på pappret, erhöll
25,000 mark årligen. Man hoppas att denna förening
skall uträtta storvärk för landets industri samt
lyk-kas skaffa den nya marknader ute i vida världen.
Långvariga och delvis hetsiga diskussioner ha som
vanligt betänkandena i brännvins- ocli
maltdrycksfrågan framkallat. Vi kunna icke här redogöra for dessa
ytterst vidlyftiga spörsmål; så mycket endast, att en
ny brännvinslag antogs tilsvidare och att minsta
kvantum brännvin som enligt denna får säjas utgör 2 liter.
Utskänkning till förtäring på stället, därvid huru ringa
belopp som hälst må utgifvas, får bedrifvas endast i
sammanhang med spishållning, vid hvilken varm mat
tillhandahålles. På landet är all minuthandel med
brännvin förbjuden utom i enstaka undantagsfall. Så
nog blir det svårt att hädanefter få sig en sup. Men
om nykterheten stiger genom sådana lagar — är icke
ännu bevisadt!
Ur de s. k. Längmanska donationsmedlen erhöllo
1)1. a. Svenska Literatursällskapet 10,000 mark och
Svenska Folkskolans Vänner 3,000.
Folkupplysningssällskapet erhöll hela 12,000 mark, och flere andra
föreningar fingo större eller mindre summor.
Rätt viktig är den af Ständerna antagna
förordningen angående skyldigheten att deltaga i byggande
och underhåll af kyrka i landets evangeliskt-lutherska
församlindar. Då förordningen är af ganska stort
omfång kunna vi här endast omnämna den. I alla fall
kan den icke träda i gällande kraft ännu på en tid.
Den af H. K. Majestät föreslagna s. k. accisen
på tobak, tändstickor och prässjäst har enligt
Bevillningsutskottets förslag enhälligt förkastats af Ständerna.
Den föreslagna öfverensstämmelsen mellan
beskatt-ningssyssemet i Ryssland och Finland blef sålunda i
detta afseende afböjd. —
Som sagdt, blefvo många viktiga frågor oafgjorda
på grund af att utskotten icke funno tid att behandla
dem. Men i alla fall medhann 1891-års landtdag så
mycket, att landet måste vara den tacksam för dess
trägna arbete i fosterlandets tjänst. Med lättade
hjärtan ha landtdagsmännen återvändt till sina hem och
sina vanliga sysselsättningar, medvetna om att hafva
gjort hvad de kunnat för landets förkofran.
Justerings- och Expeditionsutskotten arbeta dock ännu hela
sommaren. — –-
Stoekflötning’.
j äl en timme ilskades han och regerade. Men
hun-j£$fé £ern> törsten och kylan gjorde honom småningom
spak. Han började inse, att de antagligen skulle
få vistas på ön öfver natten. Ty båtarna, de hade nog
gått all världens väg. Far och dotter gingo åter ner
till ön, sökte sig en bädd i ladan och försökte att
skydda sig mot natt-kylan genom att krypa under
resterna af clet liö, som varit upplagdt i ladan.
Lii-sa låg hårdt, låg kallt; men hon var lycklig och
kände sig varm i sitt hjärta, hon hoppades åter.
Och med förtröstan blickade hon under nattens lopp
genom det bristfälliga taket på stjärnorna, som i
strålande prakt drogo öfver det dunkla fästet.
Matti hade lagt sig i sin bädd. Han var orolig
och bedröfvad; men naturen tog ut sin rätt: efter
tio timmars arbete i skog och mark sofver äfven ett
dåligt samvete de rättfärdigas sömn. Han vaknade
icke, förrän solen stack in genom fönstret, och
vaknade vid sin moders klagosång öfver den förlorade
Punikki. Han gäspade, gick ut ocli såg med
förvåning, att sjön krupit i hop så, att den nu syntes
endast på hvar sin sida om Heinäluoto holme som
tvänne blanka glimmande speglar. Nyfiken gick han
öfver sina låga åkrar, stötte upp ett par sädesärlor,
som svängde och knyckte på stjärten och som med
sirliga menuettsteg rörde sig mellan plogfårorna.
Åh- hå kamrat, du är tidig i år, tänkte Matti. Så
kom han till sin äng; piplärkan flög framför honom
i korta bågar från tufva till tufva. Nu först märkte
Matti med glädje, hvilken för honom lycklig
förändring som inträffat med hela omnäjden. Den låga
delen af sjön var torrlagd. Hans sumpiga ängar och
sura åkrar voro förbättrade till sin grund, och
arean af hans ängsmarker var mångdubblad; han skulle
kunna hålla lika många kor som Kannus-bonden själf.
Bäst han stod där och undrade, hvad gamla Erik
skulle ha sagt till ett frieri under så förändrade
förhållanden, fick han höra sitt namn från fjärran; det
lät som ekot från en klippvägg. Han lyssnade
uppmärksamt; det kom från Heinäluoto. Jo där stodo
två personer på stranden. Van vid vidsträkta
horisonter, upptäckte hans skarpa öga snart, att det var
Liisa och hennes fader. Men huru skulle han bära
sig åt, för att komma dit öfver. Ängen bar ännu
vandraren; men sjöbottnen ? Nej den kände han
sedan pojkåren, då han plundrade andens bo och
dödade tärnans ungar: den var bottenlös. Dock var han
icke rådlös; han gick upp på gården tog två par
skidor med sig, gick åter ned, och på skidorna
kaf-vade sig öfver gyttjan till ön. Det var ett tungt
göra; innan han var halfvägs, stod svetten i pannan
på honom. Rmidt om honom lefde och pyrde det i
gyttjan af slemmiga maskar och små äkliga krypdjur,
vattenviflare och vattenspindlar. Ett par ålar
krälade på sin buk, några halfdöda fiskar glänste i
solen. Abborrgräset låg i långa refvor, och en gemen
stank af förruttnadt växtlif förpestade luften. När
han var sådär tio famnar från stranden, kunde
Kan-nus Erik icke längre beherska sin förargelse; han
öfveröste Matti med en skur af hotelser. Matti log
först sitt bredaste löje och lät udda vara jämt; men när
den gamle blef alt mera oregerlig, då blef lian i sin
tur vred och skrek till honom:
— Jaså, ni har intet haft nog ännu af den
här vistelsen på ön; nå gärna för mig. Jag skall
inte bry mig om er. Jag vänder åter, och vänta
får ni, tils Kannus mor fått hemta båt från
närmaste sjö, för att rädda er; ty inte seglar ni som
ekorrar öfver sjön på bara barkbitar häller.
Matti vände förargad om. Men nu bröt Liisa
ut i högljudd gråt och Erik föll till bönboken, så
surt det än tycktes smaka honom.
— Nå må gå. Jag vill hjälpa er, men på ett
vilkor, att jag får flickan — — — Ni har ju
dessutom redan engång låfvat det; ifall jag för flickan
torrskodd hem, så — —
Kannus Erik var ond som en retad huggorm;
men det var icke mycket att göra, han tuggade med
käkarna och småsvor, men måste gå in på
fredsvilkoren. För att vara säker för alt krångel af den
gamle följde Matti dock först flickan öfver till
fasta-landet, för att enhvar viirkeligen skulle se, att han
uppfylt gubbens vilkor.
När strandpiparen en månad senare bekymrad
och klagande vandrade längs Kannus sjöns forna
strand och förgäfves sökte sina gamla häckplatser
eller en lämplig tufva för sitt rede; när anden
snattrade om för sin maka, att sjön var blefven alldeles
för liten, att krickan fann hvad som återstod af
insjön alt för djup och undrade, hvar de nu skulle
skulle slå sig ner: då visste Liisa och Matti hvar
de skulle bygga och bo för hela lifvet.
J. Ahrenberg.
Om inrättandet af folkskolor på
landsbygden.
stämma afgiften högre, med iakttagande att de från fkols
lokalen aflägsnare boende warda jämförelsewis mindre
betungade, alf fkolafgifterna tillfaller ena hälften föres
ståndare eller föreståndarinna od; den andra
skolfon-den, hwilken bör finnas wid hwarje högre folkskola od;
för öfrigt bildas af sammanskott utaf kommun etter skol=
distrikt samt af testamenten od) friwittiga gåfwor. Denna
fond anwändes framföralt till förökande af fkolans
läroapparat od; bibliotek; dod kunna äfwen kostnaderna
för mindre reparationer af fkolhufet, med mera dylikt
därur bestridas, där kommun eller skoldistrikt för fås
dant ändamål tillrådligt sammanskott gjort. Fonden
förwaltas af fkoldirektionen, som daröfwer wid slu-
tet af hwarje läseår redowisar för kommun eller
skoldistrikt, såsom i hwarje satt öswereuskommet är,
samt berättelse härom, jämte utdrag af bokslutet, till
folkskolinspektorn ingiswer. —
J hwarje stad och hwarje kommuu på landet,
där högre folkfkola finnes, wäljes, uti stad å [odens
stämma, på landet wid sodens, by- eller bolagsstämma,
en skoldirektion, bestående af fyra titt feE wälbes
trodda od; för folkunderwisningen nitälfkande män,
af hwilka någon etter några årligen, första gångerna
genom lottning od; sedermera eftersom de i längsta
tid befattningen innehaft, afgå samt ersättas genom
förnyadt wal, därwid äfwen de fenast afgångna må
komma i fråga. J fådan direktion eger ock den läs
rare, fom af samtliga lärare och lärarinnor inom
skoldistriktet i stad årligen därtill wäljes, äfwensom
föreståndare etter föreståndarinna för högre folkfkola
på landet, fäte od; stämma i alla de mål od; ärenden
hwilka icke honom etter henne personligen angå. J
affeende å tillfynen öfwer fkolor för små barn od;
flidor, kunna äfwen titt skoldirektion inwäljas något
eller några för skolbildningen nitälskande fruntimmer
inom distriktet, äfwensom direktionen, där
fruntimmers-förening för wälgörande ändamål finnes bildad, må
söka dess medwärkan för befrämjandet af dylika skos
lors framgång.
Direktionen wäljer årligen bland sina medlemmar
en ordförande äfwenfom för protokottföringen od;
brefwä£lingeu eu fekteterare samt för den ekonomiska
förwaltningen en ekonom; dock må lärare endast wid
wal af sekreterare komma i fråga.
*På kattelfe af ordföranden famm anträd er dis
rektionen under den föreskrifna lärotiden, i stad hwarje
od; på landet hwarannan månad, för att öfwerlägga
om fkolans angelägenheter famt granska dess wärksatn-
het. Direktionen eger giltigt beslut fatta, såframt
tre medlemmar äro tillstädes. Dess åligganden äro:
l:o att i allmänhet, så i ett som annat afseende,
bewaka skolans rätt och fördel samt ordna och leda
dess wärksamhet;
2:o att med folkfkolinfpektorns goda minne od;
biträde kalla samt, efter pröfwotidens utgång, i tjäns
sten stadfästa lärare od; lärarinna, äfwensom hans od;
hennes både i od; utom tjänsten ådagalagda förhåls
lande witsorda;
3:o att på giltigt skäl bewilja lärare od; läras
rinua tjänstledighet, dod ej för mer än fjorton dagar;
4:o att i samråd med folkskolinspektorn granska
och stadfästa det förslag till arbets- od; underwisuingss
ordning samt lärokurser od; böder, som före ingången
af hwarje nytt läfeår fkall af hwarje skolföreståndare
etter föreståndarinna uppgöras.
BREF FRAN LANDSORTEN
Pargas den 25 maj 1891.
ägsta skolafgift är en mark för hwarje
läse-termin. Synnerlig fattigdom kan fritaga elew
från erläggande häraf. Det ankommer på
we-derbörande kommun etter fkoldistrikt att be-
Fattighusfrågan har inom denna kommun redan en
längre tid stått på dagordningen, utan att man ännu
lyk-kats komma till något resultat.
Dödligheten bland barn har denna vinter ocli vår
varit stor, men tyckes numera vara i aftagande.
Kalkbränningen har härstädes pågått redan en
längre tid, och utskeppningen bedrifves med all ifver,
förnämligast till Helsingfors, men äfven i betydlig mängd till
andra orter inom Finland. —
Bland de på senaste tider alt mer ocli mer omkring
sig gripande människovänliga sträfvandena är folkbildningens
höjande kanske det största, ocli bland de medel som bäst
torde kunna användas för detta ändamål är enligt vår
åsikt folkhögskolan don viktigaste. Då enligt hvad det
förljudes i höst två folkhögskolor komma att öppnas, vill
jag härmed framställa tvänne frågor. l:mo: Är person från
andra orter än från det län där folkhögskolan är förlagd
berättigad att som elev deltaga uti skolans
undorvisnings-kursser, och2:do: Är undervisningen viel folkhögskolan
afgiftsfri, eller om så ej är förhållandet, huru stort belopp
bör för termin erläggas?
Villo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
