Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1891
LÄND och STÄD.
ILLUSTRERAD VECKOTIDNING FÖR MENIGE MAN
.JU®.
Prenumerationspris:
för helt år................3 mk 50 penni.
„ halft ..................2 „ —
kvart ..................I ,, 25 „
Märk! Postafgifterna och ersättning för hembär-
ningen i Helsingfors äro häri inberäknade.
____
Redaktörer:
Doktor P. NORDMANN (utgifvare) och
magister E. LAGUS.
©
Tidningen utkommer hvarje
ONSDAG.
©
Prenumeration
emottages å alla postanstalter samt i Helsingfors i
Laurentz tidningsdepot, Nya vattenserveringen, Friis
bokhandel och tryckeriet Unionsgatan 20.
Annonser
à 15 penni för petitrad kunna inlämnas å tryckeriet
Unionsgatan 20.
Lösnummer à 10 penni.
-t"mwT-
Viborgs slott.
Sydvästra Finland lades med vapenmakt under
1 Sverges välde genom Erik IX:s tåg 1157, och
till skydd för eröfringen anlades Åbo slott.
Tavastland eller mellersta delen af vårt land blef på samma
sätt eröfradt och genom ett slott skyddadt af Birger
Jarl 1249. Ännu återstod landets östliga del, Karelen,
hvars invånare fortforo att vara hedningar ocli med
bat och grymhet ofredade inbyggarne i de redan
eröfrade kristna delarna. För att skaffa fred ocli
säkerhet rnot deras härjningar och ströftåg, måste Sverges
regenter söka underkufva och omvända äfven dem,
och detta utfördes af förmyndaren för Sverges
dåvarande minderåriga konung Birger, riksmarsken Torkel
Knutsson år 1203. Från honom daterar sig Viborgs
slott, hvars öden nu här i korthet framställas.
Slottet anlades på en holme och var i förhållande
till den tidens krigskonst ett starkt och betydande
fäste. Likasom i Åbo och
Tavastehus hade äfven dess
kommendant eller ståthållare en
stor makt och var styresman
för hela provinsen eller östra
delen af landet, och många i
Sverges historia berömda män
hafva här residerat. Bland
andra må nämnas den rike
ädlingen och riddaren Karl
Knutsson Bonde, som ej
mindre än tre särskilda gånger var
Sverges konung under namn af
Karl VIII. Han bodde en tid
på Viborgs slott och
utvecklade där en kunglig ståt, som
äfven visade sig, då ban 1448
härifrån afseglade till
Stockholm för att mottaga
konunga-värdigheten; ban åtföljdes
nämligen af 800 riddare.
Det är dock icke den
glans och prakt, som förnäma
och rika herrar i forna dagar
liär utbredt, som göra detta
slott så minnesvärdt för oss.
Viktigare äro de krigiska
minnen, som äro fästade vid denna
gamla borg. Den låg blott
några mil från ryska gränsen,
och hvarje gång ett krig med
Ryssland utbröt, var Viborg
utsatt för första angreppet,
fick mottaga första hugget af den inbrytande fienden.
Men när vi säga Viborg, så menas därmed icke
slottet allena. Liksom invid slotten i Åbo och
Tavastehus under tidernas lopp städer uppkommo, så skedde
ock vid denna borg, som Torkel Knutsson uppfört. På
fasta landet närmast till slottsholmen uppväxte
småningom eu stad, som i början var öppen och
oförsvarad; detta var staden Viborg. Åren 1322 ocli 1359
gjorde ryssarne infall i landet, och slottet visade då
sin duglighet ocli förträfflighet, ty det afslog lyckligt
alla anfall. Men den öppna staden led svårt af fien-
dens härjningar, och regeringen blef därför betänkt
på att förvandla äfven den till en fästning. Arbetet
påbörjades af ståthållaren Erik Axelsson Tott, som
1477 började omgifva den med murar. Dessa blefvo
sedermera flera gånger utvidgade och förbättrade, så
att Viborg med tiden förvandlades till Finlands
största, starkaste och viktigaste fästning, som till sitt
försvar erfordrade en besättning af 6 till 7,000 man.
Slottets betydenhet som fäste blef därigenom
obetydligt och det berodde helt och hållet af staden och
dess försvar.
Det räckte ej häller länge, innan den nya
fästningen fick visa hvartill dess unga murar dugde. De
voro ännu ej 20 år gamla, då ett krig med Ryssland
åter utbröt 1495. Ryska storfusten Ivan
Wasilje-vitsch föll in i landet med en armé, som uppges till
icke mindre än (30,000 man, och började belägra
Viborg. Knut Posse förde här befälet, men hans
besättning var svag och fiendens grofva kanoner gjorde
stor förödelse; det såg betänkligt ut för Viborg.
VIBORGS SLOTT.
Då försökte Posse en förtviflad utväg. Han lät
bort-gräfva marken under ett torn och fylde tomrummet
med krut. Man kallar sådant en mina. När fienderna
nu stormade på, antändes krutet, och med eu
förfärlig smäll ramlade tornet öfver de stormandes hufvuden,
hvarvid otaliga af dem omkommo. Denna händelse
har blifvit kallad den Viborgska smällen ocli
inträffade den 30 nov. 1495. Ryssarne blefvo häröfver
så förskräkta, att de hals öfver hufvud flydde och
förföljdes af Viborgs besättning flera mils väg samt
ledo ett förfärligt nederlag. Viborg var för denna
gång räddadt och det på ett sätt, som föreföll
alla underbart. Posse blef därför af allmogen
ansedd för en trollkarl, som genom hemliga och
underbara konster åstadkommit denna smäll, och sagorna
hafva mycket att förtälja om honom i denna väg.
De hetaste dagar Viborg upplefvat voro ryska
belägringen 1710. Fyra år förut, 1706 hade
ryssarne sökt intaga denna viktiga fästning genom
öfverraskning, men misslyckades. Nu omringades staden
af en stark armé och från sjösidan af en flotta, och
en långvarig belägring böljade, som räckte i 14
veckor. Då var hälften af staden förvandlad i grushögar,
dess försvarare nedskjutna, dess borgerskaps leder
glesnade, matförråderna uttömda, och det återstod ej
annat än att öfverlämna sig åt de belägrande. Detta
skedde den 10 juni 1710, då denna Sverges förmur
i öster kom i ryssarnas våld, där den sedermera
förblifvit. Sedan den tiden har Viborg ej sett någon
fiende utanför siua murar.
Slottet liar under innevarade sekel mycket
förfallit. Den 30 april 1834 om
aftonen nedslog åskan i det
stora tornet och antände det,
hvarvid den åldriga
byggnaden led betydlig skada.
Skadorna blefvo dock afliulpna,
slottet ånyo repareradt och på
tornet tillbygd es ett
kupolformigt tak, som dock ej synes å vår
bild. Den 7 sept. 1856 blefvo
kejsar Alexander II och hans
kejsarinna krönta, och samma
dag invigdes högtidligen Sainia
kanal, vid hvars mynning
Viborg ligger. Staden var
därför praktfullt illuminerad och
äfven Torkel Knutssons gamla
borg rikt prydd med eldar.
Men genom någon vårdslöshet
vid bevakningen antändes
oförmärkt en af fönsterbågarna i
det stora tornets öfversta
kupol. Lågan var i början helt
obetydlig, men tillväxte hastigt
oaktadt vädret var lugnt på
ett förfärande sätt, och
antände äfven inredningen; snart
instörtade taket och en
jättelik eldpelare sköt upp i luften,
ocli det åldriga tornet stod likt
en ofantlig fyrbåk, lågande ocli
gnistrande, som spridde sitt
hemska sken på flere mils
afstånd, och följande morgon liknade en väldig rykande
skorsten. Genom stora ansträngningar lyckades man
hindra elden att sprida sig till de öfriga delarna af
slottet, ehuru de flera gånger antändes. Men alt livad
trä var i tornet brann upp, hela dess inredning blef
förstörd och dess trappor ramlade ned.
Sedan dess kvarstår tornet i ett mera bedröfligt
skick; den ifrågasatta grundliga reparationen af denna
minnesvärda byggnad liar ej ännu blifvit utförd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
