Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 29
LAND OCH STAD.
99
Kräftan växer långsamt: några dagar gammal
är den omkring 0,4 tum, ocli ett år gammal 1 à 1,3
tum lång; vid 2 års ålder 2 ä 2 1/2 tum och först
efter 3 à 4 år 3 à 3 72 tum lång. Eli större kräfta
af omkring 4 à 5 tums längd, är minst 8 à 10 år
gammal, och hela kräftans lifslängd beräknas till
omkring 20 år.
Då kräftan växer och tilltager i storlek, kan ej
det hårda kalkskalet växa med, utan måste tid efter
annan ombytas. Hon gömmer sig härunder i något
hål, eller kryper ned i- gytjan, I detta
nakenhetstillstånd är hon alldeles värnlös mot fiender, hvaribland
flera slags fiskar, men isynnerhet ålen, uppsöka och
sluka henne, och äfven kräftans egna sam släktingar
angripa henne. Det nya skalet återväxer dock
ganska fort, så att det redan efter 3 à 4 dagar har samma
hårdhet och fasthet som förut.
En årsgammal kräfta har bytt om skal omkring 8
gånger, under andra året 5, tredje året 3, och
därefter byta hanarna skal 2, lionan 1 gång hvarje år.
Kräftans förnämsta föda utgöres af fisk, grodor
och andra vattendjur, samt stundom af svagare
individer af eget släkte, jämte saftiga rötter och andra
växtdelar. Hon är glupsk och smyger sig försiktigt
på. sitt rof, samt kastar sig blixtsnabt mot detta och
spetsar det på sitt mellan ögonen befintliga pannspröt,
eller pannhorn, och föredrar alltid färsk föda framför
skämd sådan.
Under vintern ligger hon i dvala i något hål,
eller nedkryper i dyn.
På senhösten para sig kräftorna, och i december
eller januari lägger honan sin rom, under det hon
lägger sig på ryggen och krummar ihop sig.
Komkor-nen fästas med en seg, klibbig vätska under stjärten,
hvarest de förblifva i 6 månader och brista i juni,
hvarefter ungarna under en eller två veckor hänga
fast vid modern med en tråd.
Då ungen lämnar modern, byter den samtidigt
om skal, och från denna tidpunkt tils den är
årsgammal är den ett lätt byte för fiender, hvaribland
kräft-modern själf jämte andra större kräftor icke äro de
minst rofgiriga. Deu fullväxta kräftan har i
medeltal 200 svarta romkorn, hvaraf dock endast omkring
8, högst 10 °/0 lämna fullbildade ungar, af hvilka
dessutom endast hälften undgå sina många fiender och
utvecklas till fullbildade djur, så att en fullväxt
kräfthona i medeltal årligen kan anses föröka stammen
med omkring 10 kräftor. Vid 4 års ålder sätter
kräftan för första gången rom.
Kräftans läckra och eftersökta kött har
åstadkommit, att den i många vatten blifvit nästan
alldeles utrotad genom en hänsynslös fångst, och vidare
hafva allehanda fiskar och andra djur, för hvilka den
är ett eftersökt byte, i sin mån därtill bidragit.
På senare tider hafva mångenstädes välbehöfliga
stadganden blifvit utfärdade mot sådan fångst under
honans så att säga dräktighetstid och ungarnas
framkomst och första utveckling, äfvensom bestämmelser
gifvits beträffande den för fångst tillåtna minsta
storleken, på det att outvecklade djur ej må fångas,
innan de ens hunnit fortplanta sig.
Vikten af att skydda detta djur samt på alt sätt
befordra dess förökande framgår häraf mer är
tydligt, för att icke tala om den vinst ett rikt kräftfiske
kan inbringa den, som vinnlägger sig om att vårda
detsamma.
Fiske af kräftor bör därför strängt inskränkas
till augusti, september och oktober månader*), emedan
kräftan i november vid parningen bör få vara ostörd
och därefter liar sina fortplantningsomsorger, till i juni
eller juli. I sistnämda månader byter den äfven om
skal och är då lös och vattig i köttet och mindre
välsmakande. Sker fiske af kräftor undantagsvis andra
tider på året, böra alla kräftor åter frigifvas, som ej
hålla minst 3,5 dec.-tum från pannsprötets spets till
stjärtspetsen, samt framför alt alla honkräftor med rom.
Ur »Sporten".
Undervisning i strömmingssaltning,
förliden vinter värkstäldes på bekostnad af Kejs.
Hushållningssällskapet i Åbo genom herr Ossian
Reuter en profiusaltning af strömming efter holländsk
metod, hvarmed herr Reuter äfven förut gjort lyckade
försök. Den efter nämda metod insaltade
strömmingar befans vara såväl till smak som beskaffenhet i
öfrigt vida öfverlägsen på vanligt sätt saltad vara.
Med anledning häraf liar hushållningssällskapets
be-styrelse vid särskilda sammanträden till öfverläggning
förehaft frågan om anordnande af fortsatt undervisning
i strömmingssaltning efter holländsk metod, samt
underhandlingar därom egt rum med herr Reuter.
Dessa underhandlingar hafva numera ledt
därtill, att herr Reuter kommer att på bekostnad af
hushållningssällskapet under nästkommande september
månad meddela undervisning af antydd art på Åland
och i Åbo skärgård. „Beträffande sättet att sprida
den nya metoden", skrifver herr Reuter, „har jag
tänkt mig att arbetet därmed borde börja antingen på
Åland — eventuelt Kökar — eller i Åbo västra skärgård
(Korpo eller Houtskär). Strömmingen från dessa
trakter säljes nämligen i alla södra Finlands hamnar,
och varans beskaffenhet blir därigenom hastigt
bekant". „Intresset för och en allmännare spridning
af metoden", utlåter sig herr R. för öfrigt, „är utan
tvifvel beroende endast däraf, att sålunua insaltad
vara betingar sig högre pris än annan. Att detta
skall blifva fallet är jag fullt ocli fast öfvertygad
om, ehuru det väl kommer att draga lång tid, innan
isynnerhet de lägre folkklasserna allmänt lära sig
till fullo inse företrädet, hvad näringsvärde angår,
af den nya strömmingen. Likaså skall ännu under
en lång tid konkurrensen med den billiga sillen från
det periodiska sillfisket vid svenska västkusten, hvars
senaste period inträdde för något mera än 10 år
sedan och ännu bör räcka åtminstone 30 å 40 år,
bidraga att nedtrycka priset på finsk strömming i
allmänhet. Men det oaktadt kan det knapt nog
betviflas, att strömming saltad på nu i fråga varande
sätt skall kunna säljas till 4 à 5 mark mera per
tunna än vanlig strömming, åtminstone i sådana
kvantiteter, som af förstnämda vara under en lång följd
af år kan åstadkommas. — — — Likväl är den
omständigheten af vida större betydelse, att genom
införandet af den nya metoden åt största delen af
vårt folk kommer att erbjudas ett allmänt användt
födoämne af vida bättre beskaffenhet och högre
näringsvärde, än den nu brukliga strömmingen eger.
Ej blott af fiskens smak kan denna slutledning
dragas; jag har dessutom af vetenskapligt bildade
fackmän i Helsingfors hört samma åsikt uttalas".
På förslag af herr Reuter har
Hushållningssällskapets bestyrelse tillåtit honom att utse lämplig
person of allmogeklassen att vara honom följaktig
under förenämda resa, för att grundligt inlära sig
saltningsmetoden, under vilkor att denne framdeles,
där så påfordras, ställer sig till sällskapets förfogande
i afseende å ytterligare undervisnings meddelande på
orter där den nya metoden blir omfattad med
intresse.
c<>nr e wa tå jag wa ^Sapprtrfkipar.
(Sßargaëmåt.)
*) Fridlysningstiden för kräftan utgår hos oss den
14 juli.
ej, llåo e he få eendå po tåok wridi å wändt
nit entå me wärdn! Mafjiner å masjiner ska
e wa nu bara ti alt. Jnt ett by£böök å iut
en pjeksskåo kan mi mejr foos ihåop utan masjin.
— Masjiner bihöfs e ti alt, jåo.
— Jååo! fl fkn iut hälst tåm ten kanalje
ång-båtana wa til ti narr pertgana ås fålk. Nåo kom wi
fram yray Sßapparu förr å, medan iut tåm wa til.
Fatöjer hadd wi å han tidu, meu un foor tåm ligga
å rutn bårt i wikastränderna.
— Nutnar bårt, jåo, gär dåm.
— Jåo, uåo wa he anna tå tu SBill å jag wa
ong. Nåo knud he ibland bloosa så aorigerligk på
SBapparn, så än wi bara si ligga å killa po sile, men
hwa wa he: ti staan kam wi å hejm sjaan åter, så
än int biskåpn sku ha knna gära e bäter helder.
— Siskåpu gära e bäter helder, nej.
— Nå, nåo mins tu ful SBill håon ten gaugåu,
fom Silsto Staw å ^olderbaek @w wa me ti staau,
tå wi wa å råod frykuana 5ßri;tts. Nåo ha ja uager
gang wari i lifsfara po 2Bapparu, meu uåo tråod ja
håon gangån sku wara håon sista äutå.
— Så eeudå he, hör du, ha e knna waa håon
sista gangån he.
— Jååo, tå wi kåånt å si sast i Tysholnm, å
hadd watn i satöje jemt åf bitaua, så nåo tacka ja min
himmelske fader, å he fkn ja ha gjåort på mina bara
knå, om iut wi sku ha hawi så slaskåt i botn. Skratta
måtta ja entå, fast e wa sara å sääde åt tåm ten
fryk-nanas pagase, som log å sleend i watne mittan sudaua.
— Sog å sleeud i watne tåm, jåo.
— Men sku e ha wari nåo me he, ha e
iitgiut-ting wari ti seja om; meu sa pitra å gueld tåm ten
stadaren til å haad se ywy eim dåm alder sku kåm
ti na land me sålk po mejr.
— ^ßitra a gneld sjaan til, jåo.
— Jååo, jussåm dejras lis skit ha wari na
dy-rare än wåra! Tåm fi me å me sit gniter såpråmt
arg tislut, så än ja int kund bubi tååla dåm, tå wi
kååm bak ftakskert ^rästii. Men tå int dåm sluta än
po Sangwatne, så måtta ja hyyna åpp dåm en smoln
wi Måjkås bastån.
— Tu måtta hyyn åpp dåm, jåo.
— Ja nåo mins tu itu he sjölf. fl wa int e
fyargligt kanski ti sit å höra på tåm ten! Jnssom
int ja sku ha sari ywy SBapparn sörr, sa ja ått dåm.
Frykuaua bihöswer inga wa rädd, sa ja, tå ja e me,
sa ja. Nåo ha ja slit e wärr po SBapparu som i
daa, sa ja.
— Sffiärr po SBapparit fom i daa, jåo!
— SBa nöö gar e ås er nu, sa ja? £iwc har
ni, sa ja. fl åm tåm ten paperaskana, sa ja, ha bliswi
lite woota, sa ja, så ha större skip uåo stolpi, sa ja.
— Större skip stolpi som en paperask, jåo.
— fl nu mejr har wi iugun uöd, sa ja. För
itu ha wi kåmi jå långt, sa ja, än wi e i Måjkås
SÖastån, sa ja. fl uu ska frykuana kle of se pjeksåna,
sa ja, å ta på se tårra strömpår, sa ja. Ja har ejt
par mentme i skriine, sa ja, som e tårra, sa ja.^ ?l
håon aaruu for ta påsawantana mina po fötrena håon,
sa ja. fl så tar wi os en sup, sa ja, å råor ti staan,
sa ja!
— ön snp, å råor ti staan sjaan, jåo.
— Jååo, så gi e! Ti staan kam wi å tedan
mee. Nåo wa he biswäälit tå e wa måot, men så
gi e tess betår tå e wa gåo wind. Tu mins ful he,
tå wi hadd sööma ihåop åt ås tri slarsmattår ti sigäl
på ståor ööståckin. Nåo kund wi sigla ibland sron
Dobå, tå e bloost, så än e firra ette bara. fl
kwin-sålke kund sit å skrika så jämmelit. Nådd wa ja al=
der själf, bara ja fi sita ä hald i skåote å själs styra.
— Själf hald i skåote å styra, ja.
— Nåo gi he han tidu å sast int alla wa
kapp-teiuer. Men si ingen nöd sku he ha wari tå helder
ti wa skipare bara iut Sßapparn sku ha wari.
— 33ara int e sku ha wari SBappare, ja!
— Men st nu ska e wa masjiner ti alt nu! Nu
ska e syymas skåo på masjin; he ska1 syymas kläder
me masjin; he ska stidas strömpår på masjin å he ska
parsas wautar me masjin. Fatöjena ska ga me
ma-sjin; kalk bräunis e me masjin å rågin malar dåm
på masjin. Få si hur läng e räcker förän dåm bubi
äta me masjin å han e ti wäj;a po okern me masjin.
Falke bnbi int bihöswa å estimer naaii ©ud mejr, ett
hwa e sir ut; hur längi uu wår herre ska tååla dåm,
tåm ten masjuuisterua förän’u kåmber me dåomn sin?
— £mn kåmber ful å masjinar dåm me ytersta
dåomn sin ti slut, jåo.
— Jaa, å rätt wåoro e ätt tåm ten tåokena å,
som uu wajrer åpp. Men ståpp i pipån nu, 2Bill!
Tu siter ju å drar på bara askån; å askåu brinder
iut sa ja en gaug åt gambäl biskåpn, såm sku täud
eld på länsman, såm’n hadd ti ligg i pipbåtn sin.
— Nåo har du så eeudå rätt i he, hör du: askån
brmder int — sa ja!
fi al t.
2j3
m FRAN FRAMMANDE LAND &
© dr
Skördeutsikterna i Europa. Det kan tyvärr icke
längre vara tvifvel om att 1891 blir ett dåligt
skördeår. En utländsk facktidning sammanfattar de hittils
tillgängliga upplysningarna om utsikterna för
spannmålsskörden i de viktigaste landen sålunda:
„I England står allting långt tillbaka, men man
tror sig dock, under förutsättning af gynnsamt väder
i juni och juli, kunna påräkna eu god medelskörd.
I Holland och Belgien måste man vara beredd på en
betydlig brist. I Tyskland förvärras utsikterna mer
och mer, isynnerhet för rågen. I Österrike-Ungern
skulle man på grund af de senaste officiella rapporterna
kunna vänta sig en medelskörd på två tredjedelar af
den med hvete besådda arealen, på resten däremot
en betydligt sämre skörd. Rumänien, hvilket land
som bekant har blifvit ett starkt
spannmålsexporte-raude land, har en gröda, som hittils visar sig
någorlunda tillfredsställande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
