Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 20
103
nen skulle vara nära nog hjälplös på hafvet utan sin
kompass och sin nautiska handbok med dess tabeller,
hvilka äro eu frukt endast af de djupaste studier i
den astronomiska vetenskapen. Sjömannen, som tager
en observation på månen för att få reda på
fartygets longitud, begagnar därvid tabeller, som i själfva
värket endast äro en sammanställning af de
märkvärdigaste upptäkter och beräkningar af sådana män
som Galilei, Newtou, Franklin och andra. Äfven
vaktkarlen, som går sin nattliga rund genom fabriken,
tjänarinnan som ställer sin väckareklocka för att
väckas klockan fyra på morgonen, och resenären, som
öfverraskas af mörkret på de aflägsna prärierua i
västern, alla hafva de orsak att hembära astronomen
och hans medhjälpare sin djupaste tacksamhet.
Ytterligare en „sann finne".
Vi omnämde i våras tvänne bref, det ena
under-tecknadt „Eu sann finné", hvilka den mot Finland
af-vogt sinnade ryska tidningen Moskovskia Vädomosti
hade offentliggjort och uppgifvit såsom författade af
värkliga finska allmogemän. Dessa bref vittnade om
den djupaste okunnighet och ett lumpet bat mot de
högre klasserna i vårt samhälle. Finlands torpare
uppgåfvos lefva under ett värre förtryck än de lifegna i
Ryssland före Alexander II:s tid, och det hopp
uttalades, att den ryska regeringen måtte afskaffa alla
landtdagar och därmed sammanhängande
herremanna-välde, för att i stället införa rysk lag i landet. Icke
utan skäl betviflade mången då riktigheten af den
ryska tidningens uppgift, att dessa bref blifvit författade
af fiunar. Men nu har bladet åter, för att få ett slags
stöd för de tyvärr ånyo framträdande yrkandena på
vårt lands förryskuing, skaffat sig en skrifvelse,
undertecknad af en finsk allniogemau, Antti Karhu,
kommunalstämmo-ordförande i Suomenniemi socken i
Viborgs län, hvilken, äfven lian, far ut emot
herre-mannaväldet, och tror sig finna bot för detta förmenta
onda i laudets ställande under rysk förvaltning. Antti
Karhu uttalar sig om tullen mot Ryssland, om
kursen och brännvinslagen. Vid genomläsandet af hans
bref blaudar sig med smärtan öfver att en finsk man
kunnat i en afvogt sinnad tidnings spalter vända sig mot
det samhälle, i hvars hägn han lefvat och lefver,
medömkan öfver brefskrifvareus i sanning .otroliga
okunnighet, tanklöshet och illvilja. Huru mycket ryska
penningar, säger ban bland annat, måste icke en ryssgubbe
föra med sig hit för att köpa en häst, ocli huru dyrt
är ej det finska smöret i Petersburg; men hvad har
man för en fördel däraf, då kursen slukar bela
vinsten? Vi behöfva knapt påpeka det enfaldiga i detta
sätt att resonnera. Kursen bestämmes ju icke
godtyckligt, af ^herrarna" i vårt land, utan regleras
hel-naturligt på börserna i utlandet efter de olika
staternas ekonomiska ställning. Om ett land har
dåliga finanser, ha dess papper i världsmarknaden
ringare värde. Den som växlar en rubel till finskt mynt
och får närmare 3 mark därför, förlorar icke på
kursen. Skulle ban få pappersrubelus uamnvärde, 4
mark, så erhölle ban mera än rubeln värkligeu är
värd, och något sådant kan ban ju rimligtvis icke
begära.
Men detta, likasom fördelarna för vårt land af
att ha eget mynt, torde nog Antti Karhu känna till
såväl som någon annan. Hvad som förmått honom
att sända sin underbara epistel till det ryska bladet
torde väl ej någonsin bli klart: på okunnighet och
illvilja beroende bat mot vår styrelse och våra
landtdagar, lumpen äregirighet och begär att lysa med
inbillade insikter i allmänna frågor, eller kanske något ännu
sämre motiv. Men man vågar antaga, att ingen, vare
sig bland Moskovskia Vädoinostis eller bland våra
tidningars läsare, som uppmärksamt genomläst lians bref,
skall kunna undgå att varsna dess värkliga halt.
Euligt hvad det fürljudes, ha flere
Suomeuniemi-boar beslutit hos guvernören anhålla, att Karhu måtte
blifva skild från sin befattning som
kommunalstämmoordförande i sockuen.
muddervärkets ångslup „Toivo", ty det är som vore
sommaren här, då ångbåtstrafiken begynner. För att
fullkomligt öfvertyga mig därom, att den fägnesamma
nyheten var en värklighet, begaf jag mig då ned till
stranden. Och mycket riktigt. Där låg ju rännan
isfri förutom ett band mellan Beck- och Slottsholmarna,
och där arbetade ju ångslupen. Den tog som bäst sats
genom häckning, men snart störtade den åter framåt,
böjde sig pä isen, vacklade en smula och sjönk sedan
ånyo ned, dragande med sig eu hop isstycken och
lämnande efter sig en förlängning på några famnar af det
blåa vattnet. Efter en stunds arbete anlände vår
Mur-taja till bryggan och emottogs med lifliga glädjerop af
den på stranden församlade människohopen.
Föl- omkring en månad sedan ^af Sångföreningen
i Uleåborg en konsert å Societetshuset. Det var en
värklig högtid för alla sångvänner på orten, ty körens
prestationer voro alldeles utmärkta, och sådan sång
hade knappast hörts i Uleåborg sedan de tider, då den
forna sångföreningen existerade. Också var salongen
fullkomligt fyld, fastän biljetter till konserten stodo
att fås endast hos föreningens medlemmar och i
tidningarna ingenting blifvit annonseradt om saken.
Liksom Uleåborg liar sin egen sångförening, så
består den sig äfven sin egen turiiforening. Denna hade
föranstaltat en uppvisning annandag pingst. För
ändamålet. var Manegen omgestaltad till en gymnastiksal.
På sidorna funnos platser för åskådarena och musiken
var uppstäld å scenen. Marskalkar i blå och hvita
skärp emottogo publiken och anvisade platser. Kl. C
intågade gymnasterna, 10 till antalet, iklädda sina hvita
dräkter med blåa kragar ocli skärp. Sedan ronden kring
salen var fullgjord, begynte man med de fristående
öfningarna. De vackra rörelserna i förening med det
sätt, hvarpå de utfördes, och den punktlighet-, som vid
dem iakttogs, togo publiken med storm och en skallande
applåd hälsade den lilla skaran, då den i språngmarsch
uttågade ur salen. Därpå kommo öfningarna med
järnstaf, hvilka i allo afiupo lika lyckligt." Men först vid
redskapsöfningariia steg bifallet till sin höjdpunkt.
App-der hälsade nästan hvarje öfning, om också flertalet af
de närvarande gåfvo sm okunnighet om värdet af de
utförda rörelserna tillkänna genom att ofta applådera
mera åt en lättare och sämre utförd, ja, till och med
misslyckad rörelse, än åt en svårare ocn bättre utförd.
Att bifallet dock icke var obefogadt, inses redan däraf,
att alla ortens tidningar erkänna det uppvisningen
motsvarat alla förväntningar. Föreningen har existerat
endast sedan oktober 1890.
Väderleken har varit kall och ruskig. De sköna
och varma dagarna i slutet af maj hafva i juni förbytts
till kalla höstdagar, då en ihållande nordlig vind brapt
termometern att sjunka ända till fryspunkten. I följd
häraf är äfven växtligheten mycket försenad. Träden
bära ännu endast mössöron, ocli blott en och’annan blyg
ängsblomma har vågat slå upp sitt öga emot den föga
värmegifvande solen. ""Sigurd Bing.
Bönen.
Af J. L. Runeberg.
o
En gång, när i fromma, glada samtal
Vid sitt middagsbord den gamle Luther
Satt som vanligt bland förtrogna vänner,
Talte en af dessa så med klagan:
„Svdr och ond att lefva i är världen,
Full af vansklighet ocli jordisk omsorg;
Intet under därför, att så mången
Sökt i klostrens lugn en saknad stillhet.
Äfven mig de plåga, dessa oljud
Af en outtröttlig världslig sträfvan.
I mitt grannskap bultas, smids och hamras
Oupphörligt hela dagen genom,
Ocli hur tidigt än jag vaknar, störa
Dån ocli hammarslag min morgonandakt’’1.
Luther log ocli sade: „Hvarför störas?
Tänk långt hällre: Jag har sofvit länge.
Hör min fromme granne, hur lian redan
Hunnit stiga upp och börja bönen :
Ty en bön, min vän, är flit ocli arbet.
Sannerligen, när den svarte smeden
Vaknar upp ocli tänker: Gud liar gett mig
Åter dag och krafter att arbeta!
Och mecl hurtigt mod begynner smide t,
Ar hans trötta flämtning för vår Herre
Icke mindre kär än clina suckar,
Och pä himlens portar slår lians slägga
Kanske starkare än dina böner11.
IR.
hvarmed det utarbetats och noggrannheten af de
sta-I tistiska uppgifter hvarpå det stöder sig, är att
betraktas som ett af de förnämsta arbeten på den
engelska samhällsvetenskapens område. Författaren är
mr Charles Booth, en rik handlaude bördig från
Skottland — icke att förväxlas med
frälsningsarmégeneralen Booth — och hvilken af egna medel offrat stora
summor för erhållande af alla nödiga upplysningar
om Londonbefolkningens lefnadssätt och förvärf.
Enligt Booths uppgifter lefver 30,7 procent af
Londons samtliga befolkning i armod. 51,5 proc.
eller jämt taget hälften slår sig något så när ut och
tillhör öfvervägande de bättre arbetarklasserna. 17,8
proc. lefver i välstånd eller i öfverflöd. Af de i
armod lefvande kunna 37,610 eller närmare 1 proc.
räknas till de belt och hållet förkomna klasserna eller
till största delen till förbrytarvärlden; 346,834
människor, eller 7,5 proc., ha ingen fast sysselsättning,
förtjäna endast då och då något och försmäkta
för det mesta i armod och elände; 938,293 eller
22,3 procent ha en bekymmersam utkomst och
måste med sin vanligtvis talrika familj slå sig ut med
18 à 20 shilling (22 mk 50 p. à 25 mk) i veckan.
Bland förstnämda 30,7 proc. fattiga och därtill
liö-ri\nde befolkningssiffror äro icke medräknade 100,000
människor som vårdas å arbets och fattighus. Men
räknar man dem till de ofvan angifna talen, så
finner man att i det stora rika London, med dess 5
miljoner människor lefva 1,400,000 i fullkomligt
armod, och att i det närmaste hvar hundrade person
tillhör deii farliga förbrytare klassen!
FRAN HEMLANDET
@ ®
Turistföreningen har begynt utgifva eu serie
turistkartor, hvaraf tvänne blad föreligga. Det ena
omfattar Helsingfors västra skärgård, det andra åter
Hangö, Ekenäs, Snappertuna och Ingå skärgårdar.
Kartorna, som äro affattade i skalan 1:200,000,
förefalla att vara utförda med mycken omsorg. Särskildt
liar uppmärksamhet egnats åt de olika segellederna,
där naturligtvis fyrar, sjömärken, lastplatser m. m.
äro angifna. Äfven landsturistens behof äro
emellertid tillgodosedda, i det att såväl allmtänna landsvägar
som byavägar, utsiktsbärg o. s. v. finnas upptagna.
Kartorna äro uppfodrade på väf samt betinga sig ett
pris af resp. 75 penni och 1 m. 25 p. — N. Pr.
BREF FRAN LANDSORTEN
Uleåborg den 19 juni 1891.
Det var en viss fröjdefull känsla, som betog en,
då man hörde, att farleden emellan Toppila sund ocli
staden var öppen eller rättare sagdt just öppnades af
–-ra
FRÅN FRÄMMANDE LAND |f
En bit statistik från London. Under titeln
„Folkets arbete och lif" liar nyligen i London
utkommit ett arbete, som i anseende till den grundlighet,
Dödsfall. Den 20 juni afled kyrkoherden i
Korsnäs Karl Alfred Konstantin Moliis i en ålder 58 år.
Om den aflidne skrifves i Åbo Underrättelser följande:
Prosten Moliis var född den 29 oktober 1832,
blef student 1853 och prästvigd den 19 november
1850. Efter tjänstgöring som extra ordinarie i
särskilda församlingar blef lian kapellan i Eckerö den 1
maj 1S64. Då nämda församling afskildes från
Ham-marlaud till egen kyrkoherdelägenhet, blef Moliis på
församlingens begäran utnämd till dess första
kyrkoherde 1876. År 1890 utnämdes han till första
kyrkoherde i Korsnäs nybildade pastorat.
Kyrkoherden Moliis var en varm ifrare för
folkupplysningens sak. Htmiau och rättänkande, öppen,
frisinnad och ordningsälskande som ban var. måste
alla de, som kommo i närmare beröring med lionom,
städse med nöje minnas den till sitt väsende hurtige
och manlige prästen, hvars själasörjarekall icke gjorde
honom trångbröstad och fördomsfull, utan tillät honom
att vara människa helt och hållet. Skicklig
idrottsman både på jaktens och fiskets områden, älskade han
att lefva med äfven i naturen och lyssna till det språk,
där talas.
I förgår på morgonen alled å Mejlans i
närheten af Helsingfors lektor Magnus Gadd. Med lionom
har bortgått en varm fosterlandsvän ocli tillika en
varm vän af vårt svenska språk och fäderneärfda
kultur. Magnus Gadd, som föddes 1834, var lektor i
naturvetenskaperna vid gymnasium i Vasa 1S58 —1862
och vid gymnasium i Tavastehus från sistnämda år
till dess gymnasiet därstädes indrogs. 1881 flyttade
ban öfver till Helsingfors. Såväl i Tavastehus som
här utvecklade han en omfattande värksamhet på det
kommunala- och affärslifvets område. Blaud annat
deltog ban i stiftandet af Arbetareföreningen härstädes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
