Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 109
Helsingfors den 5 Augusti
1891
LÄND och STÄD.
ILLUSTRERAD VECKOTIDNING FÖR MENIGE MAN if
Prenumerationspris:
lör helt år................3 mk 50 penni.
„ halft ..................2 „ —
„ kvart..................1 „ 25 „
jyiürle! Postafgifterna och ersättning för
hembär-ningen i Helsingfors äro häri inberäknade.
Redaktörer:
Doktor P. NORDMANN (utgifvare) och
magister E. LAGUS.
Tidningen utkommer hvarje
ONSDAG.
Prenumeration
emottages å alla postanstalter samt i Helsingfors i
Lau-rents tidningsdepot, Nya vattenserveringen. Friis
bokhandel och tryckeriet Unionsgatan 20.
Annonser
à 15 penni för petitrad kunna inlämnas 3
Unionsgatan 20.
Lösnummer à 10 penni.
tryckeriet
Ur sjöfåglarnas lif.
’afssulan tär en vid Norges kuster
förekommande sjöfågel. I större mängd påträffas hon
äfven vid kusterna af Färöarna, Ilebriderna
och Island. Hon bygger sina
bon på afsatserna af branta
bärg, som resa sig upp öfver
hafsytan. Hafssülan visar sig
vara en mästare i att flyga,
mera sällan synes hon sinnna,
och på land rör hon sig
myk-ket ovigt samt blir t. o. m.
fort trött af att stå. Såsom
äkta störtdykare förskaffar
hon sig sin föda endast
under flykten, i det hon från
en viss höjd störtar sig ned
i vattnet. Hennes väldiga
näbb är ett så fruktansvärdt
vapen, att hon sällan
behöfver frukta någon annan
fågel.
Hafssülan har föga
tillfälle att lära känna
människan och bär sig därför
myk-ket bakvändt åt i sitt
förhållande till henne; och då
hon skiljes från hafvet,
förlorar hon fattningen, flyger
sig trött och låter sig då
tagas med händerna, ehurn
icke utan motstånd. Både
mot sina likar och mot andra
fåglar visar hon sig trätgirig
ocli ilsken, och i de stora
kolonierna af sulor taga
slagsmålen ingen ände. Af
lab-ben förföljes och plågas hon
ofta och tvingas att uppgifva
födan.
Mot slutet af april
infinna sig hafssulorna till sina
liäckningsplatser och lämna
dem åter i oktober. Deras
bon ligga så nära hvarandra,
att man på många ställen
ej finner en fotsbredd ledig
mark mellan dem. Hvarje
hona lägger endast ett ägg.
Mot slutet af augusti äro
ungarna fullfjädrade och blifva
då föremål för en ifrig jakt
af öboarna.
Nummer 1 af våra
teckningar visar oss fåglarna
hvilande i sina nästen; 2 och
3 visa de branta stränder
där de hafva sina tillhåll;
4 framställer hafssulornas sätt att fiska, 5 ungfå
gel och G en enslig klippa i hafvet.
Något om almanaekan.
|lj|nom kort utkommer af trycket Finlands almanack
for skottåret 1892; (leuna den nyaste årgången
af den lilla, men så behöfliga och nyttiga boken visar
BILDER UR SJÖFÅGLARNAS LIF.
oss att påsken nästa år infaller den 17 april och
pingsten sålunda den 5 juni. Förutom de sedvanliga
förteckningarna öfver det Kyska Kejserliga husets
medlemmar, Kyska rikets högtider samt marknader och torg-
dagar i vårt land, bjuder almanackan denna gång på
en af Finska hushållningssällskapet levererad uppsats
„0m kreaturens bibehållande vid god hälsa" samt
utdrag ur vaksinatiouförordningen jämte en inledning om
kopporna och vaksinationen. „Metersystemet" samt
folkmängdsuppgifter för år 1889 komma till sist. Men
förmörkelserna hade vi så när
glömt; de bli fyra till antalet,
två i solen och två i månen.
Här i vårt land blir man dock
i tillfälle att skåda endast
månförmörkelserna, men de äro i
stället betydliga: kl. 1/21
natten mot den 12 maj är nästan
hela månen förmörkad, och deu
4 november på e. m. ha vi
total månformörkelse.
Mångfaldiga äro de saker
man får lära sig af
almanak-kan, men för enhvar är det
väl ändå så, att den del däraf,
som innehåller uppgifterna om
årets indelning i månader,
vekkor och dagar, om solens
upp-och nedgång, månens växlingar
och planeternas rörelser,
tyk-kes vara den viktigaste delen,
den egentliga almanackan. Och
ursprungligen inuehöllo
kalendrarna endast dessa uppgifter.
De kommo egentligen genom
araberna till västerlandet mot
slutet af medeltiden; man vet
med hvilken ifver österlandets
folk sysslade med
stjärnveten-skap och stjärnspådom och att
de redan mycket tidigt
upprättade tabeller, motsvarande den
astronomiska delen af våra
almanackor. De första
almanackorna voro naturligen
handskrifna, men då
boktryckeri-konsten uppfunnits (omkr. år
1450), började man trycka
kalendrarna. Den första trykta
almanack man känner utgafs
omkr. år 14(50 af Georg von
Peurbach i Wien. Den första
svenska almanack tryktes i
Uppsala ungefär 80 år senare
eller år ^1540; och år 1705
utkom i Åbo almanackan äfven
på finska språket. I Åbo hade
för öfrigt redan tidigare
utkommit svenska almanackor.
Vi ha liaft tillfälle att se
matematik-professorn Flacliseuius’
Åbo-alnianack för år 1671,
Johannes Paulinus’ för år 1(381
och Voigts för 1084. Från och
med år 1700 utgaf professorn Laurentius Tammelin
svenska almanackor i Åbo; lian var äfven den som
redigerade den första finska almanackan.
Vi nämde att de första almanackorna innehöllo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
