Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
Några ord om badorterna i Finland.
Sffvå hufvudomker locka folk under somrarna till
1 badorterna: den ena är hoppet att återvinna en
förlorad hälsa och den andra är önskan att roa
sig. Vid kurorterna i vårt land finner man dessa
grupper ungefär lika talrikt representerade. Bland
bleka sjuklingar, som mödosamt stulta fram, ser man
skaror af friska, solbrända män ocli kvinnor, hvilka
föra ett gladt, rörligt och som det tyckes
bekymmers-löst lif. Man badar, byter om dräkter, äter,
prome-uerar, hvilar i gröngräset, gör utfärder till sjös och
lands pratar och — skvallrar, se där
hufvndprogram-inet för badortslifvet. Att ge det mera innehåll och
mera omväxling förmå knappast „bestyrelserna för
nytta och nöje", utan blir hvars ocli ens eget värf.
En god behållning i kraft för viuterarbetet ger dock
vistelsen i det fria, och denna omständighet, att kunna
dagen om röra sig ute i friska luften, i skog och på
sjö, är just det bästa badorterna kunna bjuda. Vi
vilja visst icke förringa betydelsen af gyttje-bad,
spolning in- och utvärtes, brunnsdrickning, massage ni. in.
utan lämna detta åt sitt värde. Framgången härvid
beror ej endast af läkarenas och baderskornas
skicklighet, utan äfven af — patienternas tro och inånga
andra omständigheter.
Såsom den ort där de bästa hafsbad erhållas står
Hangö utan jämförelse främst. Badanstalten är äfven
en första klassens sådan. Stora penningsummor hafva
blifvit nedlagda för att bereda badgästerna nytta och
trefnad. Bostäderna äro bekväma och lina och äga
ett utmärkt läge i den härliga parken af barrträd.
Men äfven Mariehamn kan yfvas Öfver en fager
na-tur. Badhuset har ett förtjusande läge och tillfällen
till spatserturer i barrskog erbjudas äfven där. Själfva
staden med sina vidsträkta gårdsplaner och lummiga
träd inrymmer äfven en hel mängd goda bostäder.
Detsamma gäller äfven Lovisa, fastän naturen där ej är
så omväxlande och fager. Badhusets något aflägsna ,
läge från viken gör att badgästerna ej där vistas så
mycket på sjön som man gör i Mariehamn.
Nåden-dal lefver fortsättningsvis på sin beprisade gyttja,
och om detta ämne i och för sig ej utgör någon grund
att bygga på, så säges den dock vara desto bättre
att ingnida reumatiska patienters sjuka kroppar med.
Nådendal kan däremot ej skryta öfver vackra
omgifningar, hvilket utom de redan nämda orterna äfven
Yillmanstrand och Kuopio kunna göra.
Hvad språkförhållandena vid de uppräknade
badorterna beträffar, så kan man säga, att i Lovisa och
Mariehamn höres mest svenska, i Nådendal och Kuopio
finska och i Hangö och Villmanstrand ryska. Vill
nu en blifvande badgäst välja någon af dessa
kurorter, så finnas som synes rätt måuga på förslag. Alla
hafva de sina ljusa sidor, men antagligen äfven några
skuggsidor. Såväl det ena som det andra kommer
man bäst själf under fund med genom besök å de olika
orterna; tidningskorrespondenternas entusiastiska
skildringar om alt det märkliga man vid en badort får
upplefva och skåda torde nämligen i rätt många fall
tåla en liten afprutniug.
Hufvudsumman är emellertid, att vi redan i
hemlandet äga så många både dugliga och natursköna
badorter, att vi kunna vara mycket belåtna och icke
mer såsom förr behöfva resa land och rike kring för
att fjärran uppsöka platser med härligt klimat och
friskt vatten. Det åtminstone äger det „fattiga"
Finland i rikt mått.
Musikfesten i Ekenäs.
Diskussionsmötet den 6 juli.
(Forts.)
Pastor Broberg sade sig i hufvudsak vara
förekommen af föregående talare. Man borde åtminstone
i början bereda marken för folkskolans inrättande
genom utskickande af emissarier. Sålunda hade talaren
t. ex. tänkt sig att S. F. V. skulle utsända
stipendiater, som i likhet med hvad förut blifvit gjordt,
genom föredrag skulle väcka intresse för folkskolan samt
tillika på de skilda orterna utse interimsdirektioner
för att taga saken om hand. Talaren trodde icke på
någon allmän regel, efter hvilken folkskolor i
skärgården kunde upprättas, utan måste man fästa
afseende vid hvarje orts särskilda förhållanden. Af denna
orsak borde äfven såväl fasta som ambulatorisk!
skolor komma i fråga. En fast folkskola kunde t. ex.
mycket väl inrättas i Sibbo skärgård, där
kommunikationen mellan de inre holmarne är lätt; på holmar
åter, som ligga mera aflägset från hvarandra, blefve
det nödvändigt att ställa skolorna ambulerande. I
alla händelser borde man försöka få så många
skolor som möjligt. Beträffande vilkoren för erhållande
af statshjälp kunde exempelvis alt, som rör läsetideu,
uppfyllas sålunda, att man indelade arbetsåret i 3
lämpligt valda terminer. Ferierna borde nämligen
infalla under senhösten, stormarnas och isbildningens tid,
samt våreu, islossningens tid, medan man äfven
under sommaren kuude hafva skolan i värksainhet.
Redaktör Cygnæus omnämde att Svenska
Bildningens Vänner i Åbo med synnerlig framgång användt
emissarier, särskildt folkskolelärare fråu allmogens
leder. Dessa hade genom personliga samtal och med
bistånd af mera inflytelserika personer på orterna
fått åtskilliga skolor i gång.
Magister Holmberg ville tillägga att
skärgårdsallmogen ganska tidigt anväuder sina barn till arbete,
särskildt om sommaren, som är dess skördetid. Man
borde taga hänsyn till detta förhållande, ty i annat
fall komme allmogen att underkastas en dubbel
beskattning, nämligen för det första direkt genom
kontanta utgifter och för det andra indirekt genom att
krafter droges undan frän arbetet. Det syntes
talaren som om man skulle nödgas i någon mån afpruta
läsetidens längd, ty om sommaren vore det svårt att
skicka barnen i skola. Höll före, att läsniugen borde
inskränkas till vintern, då förvärfvet är mindre och
kommunikationerna bättre.
Direktör Sundvall faun föreg, talares framställning
bevisa att frågan vore svårlöst, huru inan än vände
den. Hr Holmberg ville befalla vintern att räcka
O månader, men i vår södra skärgård varar den på
sin höjd 4. Likaså tyktes den senaste talaren vara
rädd för att barnen skulle glömma alt hvad de lärt,
om skolorna vore ambulatoriska, men detsamma kunde
befaras, ifall barnen årligen ginge 4 månader i skola
och vore fria de öfriga. Naturligtvis vore den fasta
folkskolan idealet, men detta kunde emellertid icke
förvärkligas öfveralt. Utsändandet af emissarier vore
ett godt medel; ett annat låge däri att unga
folkskolelärare och lärarinnor, hvilka icke fått tjänst,
upprättade skolor med understöd af S. F. V. Detta
sätt att vädja till kommunen vore för visso ett
värk-samt medel.
Magister Layus hade kommit till den öfvertygelse,
att folkskolans vänner i landsbygden äro talrika
äfven bland allmogens klass och att det berodde af
ekonomiska orsaker, att antalet folkskolor i våra svenska
bygder icke tillväxt i sådan mån som önskligt varit.
Folket iusåge nog redan att det behöfde folkskolor;
det gälde blott att i skärgårdstrakterna göra det
möjligt att få sådana till stånd. Initiativet borde nu
som förut tagas af de sällskap som gått i spetsen för
folkbildningen. Dessa borde uttänka en bestämd plan
och erbjuda all den pekuniära hjälp de kunna. De
största förhoppningar fäste talaren likväl därvid, att
senaste landtdag beviljat 30,000 mark om året till
understöd åt fattiga landskommiiuer vid folkskolors
upprättande. Uti ständerbeslutet vore visserligen icke
bestämdt sagdt, att dessa medel skulle utdelas åt
skärgårdskommunerna, men allmänna opinionen hade
utpekat dessa såsom de, hvilka mest vore i behof af
understöd, enär inrättandet af folkskolor där är vida
svårare än annorstädes. Äfven gränstrakterna i öster,
där svårigheterna i berörda afseende äro stora, borde
själffallet komma i åtnjutande af dessa medel.
Talaren föreslog därför, att mötet ville uttala såsom en
önskan, att de medel, hvilka ständerna anslagit såsom
bidrag till uppförande af folkskolehus åt fattiga
kommuner, i främsta rummet borde komma
skärgårdssocknarna till del såsom varande de orter, hvarest detta
understöd är mest nödvändigt.
Kyrkoherden Roslin understödde direktör Sund valls
förslag om undervisningens förläggande äfven till
sommaren. Hvad barnens sysselsättning i skärgården
beträffade, vore de lika mycket upptagna om vintern
som om sommaren, ty de kunna knyta nät, men icke
fiska. Förslaget om internat, hvilket framkastats af
direktör Sundvall, kunde också lättast tillämpas
sommartiden.
Mötet omfattade det af magister Lagus
formulerade önskningsmålet.
få*.
______
m BREF FRÅN LANDSORTEN
Från Lojo.
Land och Stad har så länge saknat
underrättelse från våra trakter, att ett litet brefkort måhända
icke skall vara ovälkommet. Först naturligtvis om
väderleken. I början af juni var liiir, likasom på de
flesta andra ställen, alldeles förtvifladt kallt och
ruskigt, men från medlet af nämda månad och ändatils
nu ha vi haft det härligaste sommarväder man kan
tänka sig så här pass nära polcirkeln! Luften ’20
— 30 grader i skuggan, vattnet 22 — 25 grader i
Lojo sjö — kom sedan och tala om vårt kalla
nordiska klimat. I dag söndag och i går den 25:te har
det dock fallit ett ymnigt, välgörande regn.
Emellertid har den långvariga hettan och torkan medfört
diverse ledsamma följder för landtbrukaren. Gräset
har torkat bort på torra ängar, hvarför äfven
höskörden, som nu är så godt soin afslutad, gifvit ett
ganska skralt resultat. Emellertid är höet väl bärgadt,
hvilket ju icke är att förakta. Äfven vårsäden har
lidit betydligt af torkan, men rågen tyckes stå sig
väl. Skogseldar ha rasat här som annorstädes och
gjort ganska kännbara skador. Senast härjade en
våldsam brand torsdagen den 23 dennes stora
sträk-kor af skog tillhöriga Gerknäs gård. Branden, som
omfattade en ganska väldig areal, hade lätt kunnat
göra oberäknelig skada och bl. a. nå fram ända till
Kyrkstad ångsåg, men begränsades genom i stora
skaror uppbådadt manskap och främst därigenom, att
vinden vände sig och dref skogselden mot trakter,
där den fann mindre god näring. —
Sommargäster finnas här i år lika mycket som
förr, om ej mera. Lojo har blifvit en af de mest
omtykta orterna för de stadsbor, som Önska lefva ett
angenämt landtlif under de sköna sommarmånaderna,
och man måste äfven säga, att den vackra socknen
förtjänar sitt rykte. En skön sak för husmödrarna,
främst dem som flytta ut endast till sommarn, är att
vi numera hafva regelbundet återkommande torgdagar.
De hållas hvarje onsdag på Lojobacke, och har såväl
tillförseln som handeln varit ganska liflig. De äro
t. v. införda endast på försök och för
sommarmånaderna, men det är att hoppas, att de komma att ega
rum året om. Både säljarne och köparne ha ju nytta
däraf. —
På Lojo backe har det varit ett ovanligt lif
flere gånger denna sommar. En stor missionsiest och
en fest, anordnad af Lutherska evangelii-föreniiigen,
lockade stora skaror människor till åhörande af
gudstjänster både i kyrkan och ute i det fria, och så
den „af nyländska afdelningen" som det hette i
annonsen, anordnade folkfesten på det vackra Pitkänienii
på Hagaskytt mark nära Backen. Den var ganska
talrikt besökt, dock ingalunda af Nylands studenter,
för hvars skull den närmast var anordnad. Om det
nu berodde däruppå, att de icke här bjödos på „fin
konjak och likörer", som en af dem i ett bref från
Sjundeå-kalasen till „landets innehållsrikaste tidning"
påstod vara alldeles nödvändiga for frammanande af
gladt humör och trefnad,eller på några andra
omständigheter, kunna vi icke afgöra. Vi anteckna endast
att vi hoppas att den dag skall randas, då Nylands
studenter tvärtom skola förklara, att „fin konjak och
likörer" äro alldeles onödiga på en ungdomsfest, där man
samlats för att njuta af lifvets och naturens skönhet, för
att stärka hvarandras tro på liöga och ideella mål och
for att sluta förbund med den allmoge, för hvars
bästa man säger sig vilja arbeta. Och härmed nog om
denna sak!
Tingel-tangel förekommer alt jämt på Lojo backe.
F. n. finns där en stor och rätt präktig karusell, som
förtjänar stora summor och roar allmogen på det högsta.
Det är rätt lustigt att se gamla gummor och
hedervärda gubbar sitta på hästryggarna och med
allvarlig uppsyn svänga omkring i karusellens cirkelgång,
under det ett väldigt positiv gnisslar fram sina
öron-fördärfvande valsmelodier. Men hyggligt och
ordentligt går det till, och det är ju hufvudsaken, om ock
nöjet just icke kan sägas vara af synnerligen
uppbygglig art.
Vår nya provincialläkare, hofrådet Walle, har
anländt till orten och vidtagit med sin tjänst. Han
bor f. n. på Mongola gård, som han upphyrt för sig
och sin familj.
Man umgås här f. n. på allvar med
ångbåtsplaner. I Lojo sjö finnes visserligen hela 4 ångbåtar,
men af dem är en endast en bogserångare och de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
