Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 24
LAND OCH STAD.
tre andra äro helt små, tillhöra enskilda personer och
göra icke reguliära turer. Men nu är det fråga om
en något större ångbåt, som gjorde regelbundna
turer längs den vidsträkta Lojo sjön och som dessutom
vissa dagar i veckan finge uthyras för lustfärder,
bogseringar etc. Man har tänkt sig, att ångbåtsbolaget
äfven skulle uppföra ett mindre hotel för resande —
något, som vore högeligen af behofvet på den så
lifligt trafikerade Lojo-backen. Orten besökes redan
af ganska mycket turister, som emellertid hittils haft
det ganska svårt med härbärge. Om ett hotel
funnes på Backen och en ordnad ångbåtstrafik på Lojo
sjö, lider det intet tvifvel, att turisternas antal skulle
förökas och att flere och flere sommargäster skulle
söka sig till de talrika gårdarna kring Lojo sjö. Ett
lämpligare turistcentrum än den sköna Lojo socken
linnes näppeligen i hela Nyland.
Nikias.
Pärnå den 23 juli.
En folkfest till förmån för läsestugan i Gammelby
var den 19 juli anordnad å Maaras hemman i
Erlands-böle. Endast omkring ett hundra personer voro
närvarande, emedan mången till följd af bristfällig
annonsering icke ens hade en aflägsen aning om festen.
Emellertid försiggick denna under allmän glädje och
belåtenhet, tack vare de goda anordningar ställets värd,
nämdeman Grönqvist, vidtagit. Dansmusiken utfördes
af icke mindre än tre spelemän på engång, en på flöjt,
en pä fiol och en på harmonika. I en rikligt försedd
"bufett kunde man tillfredställa hungerns och framföralt
törstens kraf — naturligtvis dock icke med starka
drycker. Student Meinander höll ett föredrag — om
folkbildningen, förstås — och påminde därvid att Pärnå ined
sina li folkskolor alt fortfarande stode främst af alla
landets kommuner. Mera skolor behöfva vi knappast
vidare här; däremot vore ännu mycket att göra för
läsestugor och bibliotek.
Läsestngorna här äro tre till antalet. Medel till
cleras underhåll erhållas delvis genom mindre folknöjen,
som engång i månaden äro anordnade än här än där.
Rikast tyckes läsestugan i kyrkobyn vara, ty där kan
man till och med få läsa Uusi Suometar, om man
förstår bara, men många lära ej göra det. (Äfven på
Moskovskia Wädomosti hade man bort prenumerera,
eftersom 5 ryssar för närvarande vistas här på
arbetsförtjänst.) — I kyrkobyn bor för öfrigt den
intelligentaste och mest bildade delen af socknens befolkning,
om man får draga en sådan slutsats däraf, att den icke
blott har en läsestuga, en folkskola och ett bibliotek,
utan äfven bildat en sångförening. Dessutom håller sig
en stor del af densamma egna tidningar.
Men låtom oss för denna gång lämna
folkbildningen och gå till en annan af dagens brännande frågor,
väderleken, förstås, och den är nog „brännande", den.
På många veckor ha vi knapt sett en droppe regn,
ocli gräslindorna äro på sina ställen alldeles förbrända
af solen. Äfven vårsäden har tagit skada af hettan,
så att den liksom potäterna väntas gifva en dålig skörd.
Af rågen däremot hoppas man en afkastning öfver
medelmåttan.
En stor mängd sommargäster lia i år slagit sig
ner inom socknen. Om kommunikationerna hit vore
bättre, sä skulle säkert än flera lockas hit af de många
och utmärkt vackra ställen, som Pärnå skärgård
erbjuder. Det. är därför med stort intresse vi taga del af
alla de nya förslag för samfärdselns upphjälpande, som
tid efter annan framträda, och vi önska intet hällre,
än att om ock blott ett af dem måtte komma i
värk-•ställighet.
Till härnäst
K.
Bref från sydvästra Finlands skärgård.
Dagens lösen i bela vårt land.synes för närvarande
vara: arbete för folkbildningen. Äfven här i sydvästra
Finland arbetas med stor energi på allmogens höjande
nr andligt mörker. Särskildt hafva
folkhögskolesträf-vandena lyckats tillvinna sig hufvudintresset. Den
■ena stora summan efter den andra doneras af i
ekonomiskt hänseende lyckligt lottade personer till
inrättade folkliögskolefonder. Hvad den svenska fonden
för en folkhögskola i västra Finland vidkommer,
aldén numera så stor, att man har stort hopp om att
kunna få se skolan i värksamhet den 1 november 1892.
Någon aspirant till föreståndareplatsen vet mail ej ännu
af, men då det reseanslag af ettusen mark för en
stu-diefärd till de skandinaviska folkhögskolorna, som
väst finska afdelningen lofvat, blir ledigt att ansökas,
torde väl flera anmäla sig. Platsen för skolan är ej
■ännu bestämd, men torde blifva Pargas eller Kimito.
Till förmån för nämda fond äro redan denna sommar
anordnade tvänne tillställningar, nämligen ett lotteri i
Kimito den 2 augusti ocli en folkfest i Pargas senare
i samma månad. Lotteribestyrelsen har redan fått
•emottaga närmare tusen vinster, hvilket, då de äro till
största delen insamlade på landsbygden, visar ett stort
intresse för saken. Detta lotteri kommer att blifva ett
bland de största, som någonsin hållits på landet.
Förutom sedvanliga festtal, lekar och danser uppföras
•därjämte tvänne teaterpjeser, af hvilka den ena är
författad för tillfället. Dessutom har vår kände pianist
Karl Ekman, som med understöd af Svenska literatur-
sällskapet uppehållit sig i Kimito i och för insamling
nf folkpoesi, inöfvat en kör.att sjunga några af honom
arrangerade Kimitovisor. Äfven om folkfesten i
Pargas vet ryktet förmäla att den skall blifva lyckad.
Men ehuru arbetet för folkhögskolan liar tagit
brorslotten af allas tid och intresse i anspråk, så
tyckes dock af hvardera finnas tillräckligt öfrigt för anclra
grenar af folkbildningsarbetet. Det ena föredraget efter
det andra hålles i bygderna, och den bland studenterna
nedsatta komitén för åstadkommande af lånebibliotek
i byarna har redan lyckats anskaffa hundratals böcker.
Likväl liar komitén ej ännu hunnit placera dem på de
af den bestämda platserna, emedan penningar till deras
inbindning ännu felas. Men det allmänna intresset
för folkbildningen kommer väl såsom hittils komitén
till hjälp.
____J. T.
Land och Stad har af en fiskare på Runo fått
emottaga följande bref. För dem af våra läsare, hvilka
ej veta, livar denna lilla ö är belägen, meddela vi, att
den ligger midt i Rigaviken, och alt sedan de tider,
då svenskarne innehade Östersjöprovinserna, är bebodd af
en liten svensk koloni. Brefvet lyder som följer.
„Jag vill enligt löfte i Land och Stad lämna en
underrättelse om det som hittils under 1S91 passerat
här på Runo. Jag börjar med att omtala själfångsten.
Redan den 4 januari hvilade deri af stormar trötta’
Rigaviken under sitt hvita täcke, men så uppstod den
sista dagen i samma månad en förfärlig orkan, hvilken
började med S V och slutade med N N V samt vräkte
väldiga ismassor upp på fastlandet. Här på Runo
nedbrötos ungeför 200 träd och en kvarn blef
omkull-vräkt. Den 8 januari fångades den första själen, och
fångsten blef’ Gud vare tack fortsättningsvis icke dålig.
Illa höll dock en själjakt på att bekomma några af
fångstmännen, ty en gråsjäl bet en Runöbo i benet, och en
annan harpunerad gråsjäl, som var 7 fot lång, sökte
stjälpa omkull båten ocli få sina motståndare i vattnet.
Strömmingsfisket lär härstädes varit förträffligt.
Pen 29 maj och 3 juni kommo alla båtar full-lastade
hem. Höväxten blir dålig, och rågen ser äfven klen ut.
F. Ii. L.
Nagu den 15 juli 1891.*)
Såsom landsortskorrespondenterna vanligen, vill
jag börja med att tala om väderleken. Vädret är och
liar i lång tid varit det vackraste man kan tänka sig.
En läng, ihållande torka, med öfver 30 grader värme i
skuggan liar varit rådande här i lång tid; i följd däraf
är växtligheten på gräsvallar äfvensom vårsådden
ganska klen. Rågåkrarna äro dock i allmänhet vackra;
endast på ett och annat frostömt ställe invärkade den
kalla väderleken i juni, dock ej i nämnvärd grad.
Höbärgningen pågår här som bäst, och tyckes
afkastningen blifva under medelmåttan.
Den 19 dennes blir här kyrkoherdeval, och allmänna
samtalsämnet rör sig förnämligast om profpredikanterna.
Satsen i den gamla klockarvisan: „Och i nödfall skall
lian kunna preclkka", liar ock na blifvit tillämpad här,
ty sistförlidne söndag hade vi ej annan ordets
förkunnare än klockaren. Men var det brist på präster inom
templets murar, så var där så mycket ymnigare
utanföre. Här var nämligen ett sällskap från Åbo, hvars
alla medlemmar tyktes vara vuxna det dyra
själasör-jai-ekallet, ty de uppträdde många såsom predikanter.
Deras program upptog växelvis tal, sång,
handklappningar, och en och annan af de lifligaste försökte äfven
lioppa från vår syndiga jord, men det gick ej högre än
en par fot. Månne en rätt gudstjänst gifver sig
tillkänna genom sådan gymnastik? frågar
Toby.
En liten lärdom.
En gosse om tretton år satt med sin fader på
ett värdshus. Värden kom och sporde livad de önskade:
„hvad dricker unga herra ?’’ På bordet stod en flaska
vin, hvilken fadren redan fattat för att slå i. „Jag
dricker det samma som pappa", svarade gossen.
Fadren släpte flaskan som om den bränt honom, ocli i
det lian smekande lade sin hand på sonens hufvud,
sade lian: „värd, jag dricker vatten".
_____
FRÅN HEMLANDET fjr-
s> ©
En fruktansvärd eldsvåda förstörde den 20
dennes Nurnies kyrkoby i Kuopio län. Elden utbröt kl.
1/2 4 e. ni. i klockstapeln, ocli kl. omkring 0 voro
kyrkan och kyrkobyn i det närmaste nedbrunna. En
korrespondent till en huvudstadstidning skildrar
närmare den hemska branden på följande sätt:
’■■) Brefvet kom oss tillhanda först den 2(3.
Eldsvådan började kl. 3 1/2 e. m. Värmen var
tryckande. Någon annan orsak till eldens löskomst
finnes icke, än att solen reflekterat genom något
kon-vext glas på klockstapeln och sålunda antändt densamma.
Först syntes elden genom en lucka i klockstapeln och
om femton minuter var hela kyrkobyn i lågor. Det
uppstod en blåst och ett sus, att man ej kunde höra
hvarandra utan att skrika i örat. Människorna fingo så
brådtom, att ej ens fråga kunde uppstå om räddande
af något annat än människolif. De flesta kunde ej
taga med sig vare sig kläder eller annat. Inom 45
minuter stod hela kyrkobyn (37 åbyggnader) i lågor.
Man försökte visserligen bärga lösegendom, men elden
spred sig med sådan snabbhet, att man fick lof att
lämna alt på vägen och rädda sig själf. Elden
kastade sig från klockstapeln samtidigt öfver hela byn.
Till stranden af det invid liggande träsket och i
själfva träsket bärgade man något litet lösegendom,
men hettan var så stark, att alla föremål på stranden
brunno och endast de föremål som voro i vattnet blefvo
räddade. Människorna kunde icke rädda sig för elden
till något annat ställe än till träskets strand, men
hettan här blef så stark, att man fick lof att kasta sig i
vattnet. På stranden gräto barn och kvinnor, då
elden fattade till och med i deras kläder. De blefvo
räddade med båt till den motsatta stranden. Då en mängd
handlingar ocli viktiga papper blifvit bärgade till
stranden, började äfven de att brinna, hvarför man
simmande nödgades söka bärga dem, ehur u det var så
hett, att simmaren framför sitt ansikte måste bära en
skärm af läder. Vindan var nordvästlig och med dess
tillhjälp drefs elden mot köpingen.
Folket flydde ditåt, men vinden var så stark, att
man trodde att röken på vägen skulle få fast dem
och kväfva dem. I köpingen hade man brådtom, ty
man trodde med säkerhet att elden skulle komma fram
ända dit. Handlandene forslade sina varor dels till
en gemensam ångbåt, dels med hästar från köpingen
alt hvad de hunno. Något människolif gick dock icke
förloradt, ehuru elden fattade i fleres kläder, men en
häst och en mängd svin blefvo lågornas rof.
Sockenmagasinet brann icke och ej häller någondera
prästgården. Man kunde nämligen rädda dem, ehuru de
lågo alldeles under vinden.
Kyrkan var brandförsäkrad till 40,000 och
klockstapeln till 25,000 mk. Ansökan om den sistnämda
försäkringen blef dock afsänd först helt nyligen, så
att det ej är säkert, oui den hunnit blifva godkänd.
Alla byggnader äro försäkrade dels i sockenbolaget,
dels i allmänna brandstodsbolaget för landet, dels i
andra bolag. Men skadan är dock så stor, att den
ej blir betäkt genom försäkringssummorna.
Klockstapeln var alldeles ny, ty den blef färdig först helt
nyligen. Kyrkan åter var omkring 35 år gammal.
Människorna hade svårt oui nattkvarter och mat.
Största delen tillbragte natten på nära belägna ängar.
Många dignade till jorden, kraftlösa af ansträngningar
och hetta. Och då branden var slut, sågos
människor ligga halfdöda omkring brandstället. Dessa
erhöllo till vederkvickelse vattenblaudadt vin.
Klockstapeln ramlade med ett sådant brak, att människor
på 15 famnars afstånd föllo omkull. Den enskilda
skadan är ej så stor, men kommunens år större, då
kyrkan och klockstapeln voro försäkrade till så ringa
belopp. Handlandene fingo sina penningar bärgade,
men deras varor brunno nästan totalt. Handlingarna,
bland dem brandförsäkringspappren, brunno helt ocli
hållet. Mail känner icke ens ännu alt.
Branden var så faslig, att man ej sett något
sådant förut. Hela trakten var ett enda eldhaf.
Räddningsarbetet bedrefs raskt, ty mycket folk samlade
sig, då det nämligen råkade vara magasinsdag.
Häradets arkiv räddades till största delen. Bland större
gårdar, som nedbrunno, voro folkskolan, försäkrad till
28,000 mk, domarens och handlandens gårdar. Alla
människor såväl allmogen som ståndspersoner lia
blifvit utblottade som fåglarna under himmelen. I
utländska bolag voro byggnader för omkring 00,000 mk
försäkrade, men största delen i inhemska bolag. Euligt
tämligen säkra beräkningar uppskattas skadan till
1,000,000 mark.
Länets guvernör har besökt orten och
föranstaltat om nödhjälpslistors i Kuopio och Joensuu
utsändande, äfvensom hos senaten anhållit om tvåtusen marks
nödhjälp, hvilket beviljades. Generalguvernören har
dessutom gifvit tvåtusen mk. Medlen ha anländt ocL
skola utdelas med det första. Eldens löskomst
miss-tänkes vara orsakad af åskledaren. Stor bostadsbrist
är rådande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
