Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 37
Helsingfors den 16 September
1891
LÄND och STÄD.
tk ILLUSTRERAD VECKOTIDNING FÖR MENIGE MAN JF
Prenumerationspris:
för helt år ................3 mk 50 penni.
„ halft ..................2 „ —
„ kvart ..................1 „ 25 „
Mürlc! Postafgifterna och ersättning för
hembär-ningen i Helsingfors äro häri inberäknade.
Redaktörer:
Doktor P. NORDMANN (utgifvare) och
magister E. LAGUS.
Tidningen utkommer hvarje
ONSDAG.
Prenumeration
emottages å alla postanstalter samt i Helsingfors i
Lau-rents tidningsdepot, Nya vattenserveringen, Friis
bokhandel och tryckeriet Unionsgatan 20.
Annonser
à 15 penni för petitrad kunna inlämnas å tryckeriet
Unionsgatan 20.
Lösnummer à 10 penni.
T^CsxST
Mhien man, hvars namn läses här ofvan och hvars
Qg porträtt pryder dagens nummer af Land och
Stad, är såsom kändt en af vårt lands
förnämsta skalder. Öfver honom ställa vi bland
fiu-länska skalder endast Franzén, Runeberg och
Topelius, ocli några af Wecksells dikter kunna godt
ställas vid sidan af deras bästa. Han föddes i Åbo
den 19 mars 1838. Redan som ung gosse skilde
han sig till lynne och begåfning från sina
jämnåriga kamrater. Deras bullrande lekar voro för
honom föga lockande; han tykte mera
om att sitta i ensamhet med ett
pappersark framför sig, hvilket han
vanligtvis fullritade med alla möjliga
besynnerliga figurer. Snart lämnade han
likväl dessa funderingar och slog sig i
stället på författarskap. Till en början
uttänkte han små, lustiga sagor, hvilka
haft satte i versform, därpå lyriska
styk-ken ocli slutligen små komedier, hvilka
med stor gamman uppfördes inom
skaldens syskonkrets. En hop dikter från
hans skolpojks- och gymnasister finnas
ännu i behåll.
Hans tidigaste dikter äro ännu,
såsom naturligt är, barnsliga och
ofullgångna, men redan som ung student
skref han fiere stycken af bestående
värde. Studentexamen tog han 1S5S,
och redan två år därefter utgaf han ett
häfte „Valda ungdomsdikter". Dessa
emottogos ganska gynsamt, ehuru andra
delen af Runebergs Fänrik Ståls
Sägner, som utkom ungefär samtidigt,
naturligtvis stälde nykomlingens diktförsök
i skuggan.
Efter utgifvandet af dessa dikter
begynte Wecksell med ifver arbeta på
ett historiskt skådespel, som lekt honom
i hågen ren som gymnasist. 18G1 och
18G2 arbetade han på detta sorgespel.
Hans arbetstid var nätterna. Detta
äfvensom andra omständigheter gjorde,
att han blef orolig till sinnes, ojämn till
lynnet och, såsom kamraterna tykte sig
märka, högst »besynnerlig". Än kunde
han med ett djärft hånskratt gyckla med
alt, livad han skattat högt och lieligt,
än kunde han förfalla i häftig ånger
däröfver. Man såg, att stora
hvälfningar och slitningar försiggingo i lians
själ. Hans kroppsliga hälsa blef äfven
vacklande. Under de oupphörliga stormar, som
söndersleto hans inre, flämtade hans förnufts
gudalåga med alt mattare sken. Det var med största
möda han lyckades fullborda sitt skådespel. Det
erhöll namnet „Daniel Hjort" — som bekant ett
af de mest storartade skaldestycken vår literatur har
att uppvisa. När det uppfördes första gången på
teatern, den 2ß november 1S62, hade vansinnets
J. J. Wecksell.
demoner redan omslingrat honom. Hans brinnande
själ hade brunnit ut, lians stora diktarande liade
förmörkats för alltid. Sen dess har han varit död
för världen. Lappvikens dystra murar hafva nu i
30 års tid sett den olycklige skalden släpa fram
sitt lif i vansinnets hemska natt — — —.
Fosterlandet skall alltid begråta hans förfärliga
öde. Men hans sköna dikter, som samlade
utgåfvos 1868 och 187U, skall det vårda som en af
sina bästa skatter, och de skola till eftervärlden
bevara minnet af vårt lands olyckligaste skald,
den snillrike men i förtid brustne Åbo-studenten
Johan Julius Wecksell.
—iHe-SSIä-sK—
Emellan Tölöviken och Edesviken är afståndet
endast 1,400 alnar eller 830 meter, d. v. s. mindre
än en kilometer; till Humleviken, som emellertid
är djupare, är afståndet 500 alnar längre.
Vi emottaga detta förslag med lifligaste
intresse och hoppas, att stadsfullmäktige måtte skänka
det alt nödigt understöd. Då vår vackra
hufvudstad alt hvad den hinner utvecklar sig åt de
trakter, genom hvilka kanalen komme att gå, inser
enhvar, af hvilken betydelse för denna nya
stadsdel clen komme att blifva. Men äfven öfriga delar
af staden hade sin nytta af densamma, i det
varatillförseln västerifrån i betydlig grad underlättades
genom denna pulsåder från ena delen af staden till
den andra. Men närmast blefve
kanalen af vikt såsom tillförande friskt
vatten till Tölöviken, som eljes inom en
snar framtid kommer att uppgrundas
till clen grad, att den blir en stinkande
dypöl till olycka för hälsotillståndet i
Helsingfors. För några tiotal år sedan
väktes ett förslag, att Tölöviken skulle
förbindas genom en kanal med Södra
hamnen. Ett misstag, ett af de många
som hufvudstadens karta kan uppvisa,
var att denna hanal »torkade in". Men
felet kan ännu godtgöras, om kanalen
Tölö till Edesviken eller Humleviken
kommer till stånd. De summor som
den komme att kosta skola fullt
uppvägas af den nytta den gjorde redan
därigenom, att den åt staden bevarade den
annars uttorkande Tölöviken, som mecl
kanalens tillhjälp ännu kan göras till
ett förtjusande innanhaf i den blifvande
storstaden Helsingfors.
Fennomanska kartor.
■i)et är tyvärr mycket vanligt numera,
att kartorna öfver Finland återgifva
svenska ortnamn i finsk öfversättning.
Stundom tar man visserligen de svenska
namnen så pass mycket till nåders, att.
man angifver dem med fin stil efter de
finska; men icke sällan saknas de alldeles.
Meningen är naturligtvis, att utlänningarna
och äfven den okunniga delen af eget folk
skall tro, att orternas egentliga namn äro
hela raden utföre finska. Finland, därför
finska! Obeaktadt det fullkomligt orätta
i ett sådant förfarande, medför det
otydligheter af ganska ledsamt slag. Hur skall väl en
svensk landsman kunna ana till, att nian med Joensuu
menar Nykarleby, eller med Tammisaari Ekenäs, eller
med Alivenanmaa (Abborlaudet!) Åland, andra
exempel att förtiga! Hvad skulle väl fennomanerna säga, om
man skulle börja ge ut kartor, på hvilka Joensuu skulle
kallas Åminne, eller Jyväskylä Sädesby, eller
Tammela Elibärga o. s. v.! Denna förtinskuiug af sven-
J. J. WECKSELL.
Kanal från hafvet till Tölöviken!
fid Helsingfors stadsfullmäktiges sammanträde
jgJ/fi deu 8 i denna månad inlämnade pastor
Ben-" gelsclorff ett förslag, att staden skulle låta
gräfva en kanal emellan Tölöviken ocli hafvet i
väster, antingen till Edesviken eller Humleviken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
