Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 59
och bråka ocli sucka och pusta, men alt var och
förblef dörren ännu stängd.
— Jag fryser ihjäl här. Öppna dörren! ropade
jag i min nöd där utanför.
— Jag får ej upp den, svarade gubben och
halade och drog af alla sina krafter. Slutligen gick
dörren upp.
Då jag trädde in i bastun, blef orsaken klar,
hvarför jag fått vänta så länge bakom dörren. Först
hade gubben ej märkt, att där stod någon och bultade,
utan trodde att det var blåsten som rykte i dörren,
såsom den hade gjort hela kvällen. Då dörren var så
gles och opålitlig, hade gubben med vidjor och
bandstumpar bundit den fast vid ett par slädmedar, som
voro insatta till böjning mellan ett par stockar på
bastulafven, och detta liade han gjort så skickligt,
att ban nu ej kunde få upp knutarne, utan måste
slita af banden.
Bastun var mycket liten. På lafven var ej ens
att tänka på att få plats. Den upptogs af de båda
gamla och var dessutom belamrad med ofvannämda
medar samt annat virke till kärl och redskap.
Såsom bänk tjänstgjorde blott en smal stock, hvilken
det ej var att tänka att ligga uppå, och golfvet var
både för orent och för kallt, för att duga till
liggplats. Något annat råd gafs ej, än att tillbringa
natten sittande på denna stockbänk med väggen som
ryggstöd. Men hur jag än bemödade mig, så ville
ej sömnen infinna sig. Jag började därför ett
samtal med gubben.
— Är det långt härifrån till nästa granngård?
frågade jag.
— Halfannan mil, var svaret.
— Då skulle ni ej kunna hoppas på någon hjälp
från grannarne, om någon oförmodad olycka hände?
— Nej. Här får man komma tillrätta med egna
krafter, svarade gubben lugnt.
— Ni har helt visst haft mången hård dag i
ert lif? frågade jag åter.
— Nåja! Men det har gått likväl, menade den
gamle.
— Ni bar förlorat många barn.
— Nio.
— Dogo de innan ni kom hit?
— Jo, två af dem. De öfriga sju dogo här.
— Måhända hafva de dött därför, att de ledo
brist på lifvets nödvändigaste behof, vågade jag
framkasta.
— Hvad mer! sade gubben. Vår granne har
liaft det mycket sämre än vi, och lika fullt lefva alla
deras barn och äro friska och rödkindade. — Sådant
är blott fåfängliga tankar. Hvem kan hejda döden ?
Orsaken till våra barns död var ingen annan än den,
att de ej — lefde.
Så sade gubben likgiltigt och smått förtretad.
(Fortsättning i nästa nummer.)
För jordbrukaren.
Mjiildrhgor i rågen lära i år i många trakter
förekomma i stor utsträckning. Då mjöldrygorna äro
i hög grad giftiga, måste man ej endast noga afskilja
dem från den råg, som skatt anwändas till brödsöda,
utan ock iakttaga stor försiktighet, att de ej sinnas i
den sad, som djuren erhålla. Dd) enär rågen i år
genom dåligt bärgningswäder är mer eller mindre
skadad, ligger det nära till hands att antaga, att en
del as detta fäde och i all synnerhet den wid stark
sortering erhållna slörågen kommer att anwändas till
kreatursfoder; det är emellertid just denna slöråg, som
gifwetwis kommer att innehålla de relatift flesta
mjöldrygorna. Förutom andra förgiftningssymptom
wärka de, som bekant, lätt kastning hos kor, och hwilka
olägenheter endast detta för med sig, känner hmarje
jordbrukare alt sör wäl. Det gäller därför att wara
uppmärksam od; försiktig i år, om möjligt mer än
ander wanliga förhållanden.
,f@räémnskcu arf) latmasken triswas wäl ihop på
.samma linda", yttrade landshöfding 33erg wid landt-
bruksmötet i Matarengi. Den mark, som hålles i
godt stånd och skötes ordentligt, är i allmänhet mindre
utsatt sör gräsmasken, men så mycket mera de magra,
försummade lindorna.
$ÖQt anbragta krnbbor, ur hwilka fölimgarne
od; hästar i allmänhet ha att äta sitt stråsoder, traf;
sar man ännu i ett od) annat stall. Dylika krubbor
äro emellertid i alla afseenden förkastliga, ty då föl-
nngen twingas att äta ur dem blir hans rygg städse
swagt utwecklad, ja ofta nog blir hau just därigenom
i hög grad swankryggig. SBidare kan lätt dam, agnar
m. m. falla ued i ögonen på honom, därför bort ined
alla högt anbragta krubbor od; häckar!
Rotlischildarne.
Det judiska bankirhuset Rothschild, det rikaste
och mest berömda i våra dagar, har ägt och äger
filialer (underafdelningar för sin bankrörelse) på alla
stora börsplatser, såsom Paris, London, Wien, Neapel
m. fl., men staden Frankfurt am Main är familjens
förenings- och medelpunkt, likasom den varit dess vagga.
Här föddes år 1743 grundläggaren af familjens
anseende, Mayer Anselm Rothschild. Med en föga
betydande sammansparad förmögenhet upprättade ban en
liten växelrörelse, hvilken genom hans rättskaffenhet
och punktlighet vann alt större förtroende och omfång,
så att landtgrefven (sedermera kurfursten) af Hessen
utnämde Rothschild till hofagent. De tjänster i
pen-ningeväg, som Rothschild under revolutionstiden i
slu-let af förra århundradet gjorde sin furstliga gynnare,
lade egentliga grunden till den politiska vikt, som
bankirhuset sedan dess haft, till de storartade
penningeoperationer, som detsamma företagit inom och utom
Europa, samt därigenom till de hedersbetygelser, med
hvilka familjen Rothschild blifvit öfverhopad af
hjälp-behöfvande och tacksamma monarker. Redan för
femtio år tillbaka beräknade man att de lån och
subsidier, som gifvits åt europiska hof, uppgingo till mer
än 1000 miljoner gulden.
Dyr brasa.
Från en linueväfvargesäll, hvilken år 1365 kom
till staden Augsburg i Bayern, härstammade sedan
familjen Fugger, hvilken länge var detsamma, som
Rotlischildarne nu äro: innehafvare af stora
fabriksanläggningar, egare af grufvor, penningemagnater,
långifvare åt kejsare och konungar, hvilka behandlade
Fuggrarne som furstar. Kejsar Karl den femte,
hvilken under förra hälften af 1500-talet herskade öfver
Tyskland, Österrike, en stor del af Italien,
Nederländerna och Spanien samt vidsträkta besittningar i andra
världsdelar och därför kunde säga, att solen aldrig
gick ner i hans rike, skall engång i Augsburg hafva
besökt liuneväfvaren Anton Fugger. Denne berättas
då hafva låtit i kakelugnen uppgöra en brasa af
ka-nelbark, hvilden han tände med en af kejsarens
skuldsedlar. — När man i Paris för samma kejsare visade
den kungliga skatten, sade ban: „I Augsburg har
jag en linneväfvare, som kan betala alt detta kontant".
— Ännu står såsom en minnesvård af Fuggerska
familjens välgörenhet i Augsburg en egen prydlig
stadsdel, „dei Fuggerei," som huset Fng-ger lät bygga till
billiga och bekväma bostäder för de fattigare borgarena.
Bokmarknaden i Leipzig.
Tysklands förnämsta marknader äro de, som
hållas i Leipzig. Af de tre marknader, som där årligen
förekomma, nämligen nyårstiden, påsktiden och
mika-elitiden, är påskmarknaden deu mest betydande.
Varuomsättningen därvid beräknas vanligen till 300
miljoner mark. Under denna stora affärstid, som varar
i tre veckor, synas alla bottenvåningar i staden
utgöra ett enda stort varulager, och gatorna äro
upp-fylda af salustånd, köpare och säljare. Det är icke
lätt att oskadd bogsera sig fram genom strömmen af
människor, vagnar och fordon af allehanda slag. Och
lika brokigt, som varuöfverflödet är, är också
människovimlet: man ser där det tyska rikets skilda stammar
förda tillsammans och blandade med ryssar, britter,
fransmän, italienare, greker, polacker, armenier och
turkar, alla görande affärer eller roande sig; ty
mark-nadsgästerna sakna icke tidsfördrif. Här finnas
djur-samlingar, konstberidare, panoramor, ap- och
människoteatrar, vaxfigurer och marionetter, och när man
på dessa sett sig hungrig, kan man höra sig mätt på
de sachsiska och böhmiska musikanterna och tillika
spisa sin „bratwurst" (stekt korf).
Af särdeles vikt är påskmarknaden i Leipzig för
bokhandlarne. Deu är deras stora riks- ocs
räkenskapsdag. Bokhandelsbörsen är samlingsplatsen. Mer
än 2,000 firmor äro representerade, dels genom egna
ombud, dels genom kommissionärer. Hvar affärsman
bär på sin hatt namnet på den firma, ban
lepresen-terar. Här uppgöras årsräkningarna och värkställas
betalningarna. Hvarje förläggare erfar nu, huruvida
hans försända böcker komma att till honom återställas,
eller om allmänheten funnit själaspisen näranda ocli
smaklig. Vid dessa tillfällen gå icke sällan inom fà
timmar miljoner ur hand och i hand.
Leipzigs enskilda bokhandelsaftarer äro likaledes
storartade. Därifrån försändas årligen 100,000
centner trycksaker. Staden har 40 boktryckerier, hvilka
sysselsätta omkring 800 arbetare och mer än 200
tryckprässar. Leipzig är bela den tyska
bokhandelns medelpunkt.
Frön |lora wärlden.
w|På en tDsk skämttidning sans för iife länge se;
dan en rolig bild, som på ett betecknande sätt
0 wisade ©nglands nuwarande politiska ställning.
$ßå båda sidor oin en stor balja med påskriften
„Dar-danellerna" stodo ett par stolar. $på den ena as dessa
war ristadt »fredsförbundet" (tremaksförbuudets fränt;
sta sträswan är som bekant att bewara freden), od)
kring den stodo en tysk, en österrikisk od) en italiensk
soldat. Äring den andra åter, „krigsförbundet", stodo
en rysse od) en sransman, medan ett turkhuswud
för-siktigt spejade fram bakom ryssens rygg. SBåda
par-terna bjödo (Snglaud att sitta på sin stol, men delt
sluge John 33ull, som wille stå wäl med alla, beslöt
sätta sig midt emellan. Dch så kom han med ett
ljnd-ligt „platsd)" rakt i baljan, medan wattnet skrittade
högt npp i ansiktet på de hånleende kamraterna.
Ën otäck dusch ha engelsmännen i själfwa
wär-ket sått wid Dardanellerna. Men den tyckes icke ha
wärkat mycket swalkande, att döma af det hetsiga språk
deras tidningar nu söra. Dessutom inträffade kort
esler de ryska skeppens sart genom Dardanellerna en
händelse, som mycket lät tala om fig. @n afdelning
af engelska flottan landsteg med wapen i hand på
turkiska ön Sigri, och ehuru regeringen i Sondon
sör-klarade altsammans soln endast ett litet skämt, är man
tämligen ense om att fördöma det brott mot solkrät;
ten od) det tydliga hot mot Turkiet, som denna hand-
Ung innebar.
Frånsedt den obetydliga händelsen wid Sigri, så
är den politiska ställningen numera fredligare än på
långa tider. £ärom har Tysklands unge, förståndige
kejsare inlagt den största förtjänsten. £>an har näm-
ligen upphäft det förbud mot att utan pass öswerfara
franska gränsen, som nu i tre år lagt så tryckande
band på samfärdseln i dessa trakter. Jsynnerhek äro
fransmännen tacksamma härför, ty de ha ju landsmän
på det tyfka området, od) ofta händer, att nära
släk-tingar bo på hwar sin sida om gränsen. Dch för
dem woro den långa tidsutdräkt^ od; aubra
swårig-heter wid passens anskaffande källor till mycket
be-kymmer.
Fransmän och tyskar komma dessutom måhända
snart att stå som bundsförwandter wid hvarandras
sida. J 5lina har nämligen ett uppror utbrutit, och
man befarar, att de därwarande europeenia icke
un-der krigsoron skola sörbli säkra. Därsör ha de flesta
stormakterna samt dessutom Förenta staterna i
Nord-amerika sändt flottor till sina undersåtars skydd, ännu
ha de förenade flottorna likwäl ej behöft företaga något.
J ©ngland resa talare kring hela landet sör att
uppmana walmämten att sluta sig till det ena eller
det andra partiet. Jsynnerhet gladstonianerna (de
frisinnade, som bl. a. önska Jrlands själfstyrelse)
ut-weikla härwid stor iswer.
För en wecka spridde sig omkring wärlden
uu-derrättelsen om, att general boulanger skjutit sig.
De slesta as wåra läsare minnas säkert denne på sin
tid så ryktbare person. — Med general ^Boulanger
slutade ett as de mest skiftande lif som historiett wet
omtala, fëau utmärkte fig i sin ungdom som en
skick-lig od) tapper officer och nådde därför hastigt höga
äreställen i sitt fädernesland Frankrike. Slutligen blef
han äfwen krigsminister, blandad af lyckan od) upp-
buren af sina landsmän sökte han därpå skaffa fig
oinskränkt wälde, men motarbetades af några foster-
landsälskande mätt, som slutligen också lyckades störta
honom. De skrämde till od) med den tappre
gene-ralen till den grad, att han en natt hals öfwer
hnf-wud reste srån Frankrike Sen dess har han irrat
hit od) dit i utlandet under stämplingar emot sitt
fosterland. Gtt parti i Frankrike understödde honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
