Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 37
Helsingfors den 16 September
1891
LÄND oci STÄD.
!k ILLUSTRERAD VECKOTIDNING FÖR MENIGE MAN
_ i. - ––
Prenumerationspris:
för hell år................3 mk 50 penni.
„ halft ,, ................2 „ —
„ kvart „ ................1 „ 25 „
Märk! Postafgifterna och ersättning för
hembär-ningen i Helsingfors äro häri inberäknade.
l®
Redaktörer:
Doktor P. NORDMANN (utgifvare) och
magister E. LAG US.
Tidningen utkommer hvarje
ONSDAG.
-r-g-cr
Prenumeration
emottages à alla postanstalter samt i Helsingfors i
Lau-rents tidningsdepot, Nya vattenserveringen, Friis
bokhandel och tryckeriet Unionsgatan 20.
Annonser
à 15 penni för petitrad kunna inlämnas å tryckeriet
Unionsgatan 20.
Lösnummer à 10 penni.
En fisk som bygger bo.
Mr professor O. M. Reuters intressanta arbete
rit* ^Djurens industrier", hvilket utgör 25:te häftet
^ af „Skrifter, utgifna af Svenska Folkskolans
Vänner", meddela vi följande utdrag:
Minst af alt skulle man väl vänta sig
någon skicklighet i industri hos sådana djur, som
fiskarna, hvilka tyckas sakna alla lemmar att
utföra dylikt arbete. Likväl finnas arter, som
öfverraska oss genom sina ganska omsorgsfullt
hopflätade bon. Mest bekant är i detta afseende
den lilla vid våra kuster allmänna tretaggiga
spiggen.
När lektiden närmar sig, utväljer hvarje
hane en bestämd plats, som ban försvarar med
ihärdighet och stridslust mot alla andra fiskar,
som kunde ha lust att tränga honom därifråu.
Vanligen är detta ställe beläget på sandigt
botten, och här börjar spiggen nu bygga sitt
bo antingen fritt sväfvande mellan
vattenväxternas stänglar eller mer eller mindre ingräfdt
i sanden.
Orsaken därtill, att man så sällan ser
några af dessa bon, är väl just den att de
oftast äro betäkta af bottenslammet. Men man
kan dock lätt nog få reda på dem. Man ser
nämligen ej sällan spiggar nästan orörligt
stående på samma ställe i vattnet, utan att låta
drifva sig därifrån. Man kan då sluta till att
de hålla vakt ofvanför sina bon. Nu
behöfver man blott med en käpp börja röra i
bottnen rundt kring spiggen, för att finna huru
denna med största uppmärksamhet följer alla
käppens rörelser. Plötsligt störtar spiggen lös
på käppen och söker skuffa undan denna
genom häftiga stötar med sitt hufvud. Stället,
där boet ligger, är funnet och man kan lätt
gräfva upp det, där det ligger löst betäkt af
sand och siam.
Boet bygges uteslutande af hanen, som
äfven ensam bevakar det. Så snart ban valt
plats för detsamma, släpar ban dit ofta rätt
långt ifrån rötter och andra delar af
vattenväxter, hvilka stundom öfverträffa honom själf
i längd. Emellanåt lösrycker han med mycken
möda hela delar af lefvande växter. Han
undersöker noga det funna materialet och dess
vikt, i det han släpper det löst i vattnet, och
utväljer blott sådant, som hastigt sjunker,
under det att han förkastar det, som befinnes
för lätt. Därpå lagras och iordninglägges det
olika virket. Till boets fästande vid bottnen
användes sand och småsten. Sin inre
rundning och öfverhufvud sin form och hållbarhet
får det därigenom, att spiggen långsamt simmar
öfver de fästa delarna och därunder
sammankittar dem med från buken afsöndrade limdroppar.
Stundom skakar han om boet och trycker det
därpå åter tillsamman, stundom håller han sig
simmande strax öfver det, förorsakar genom
hastiga rörelser med sina fenor en ström i vattnet
och bortsköljer därigenom från boet enskilda löst
sittande strån, hvilka han därefter försöker passa
bättre in på andra ställen. I medeltal äro
nästena stora som en mans näfve, till formen
vanligen aflångt randa och upptill fullständigt slutna.
På sidan äro de däremot försedda med en
in-och en utgång, hvilken dock tillkommer först
senare. När boet nämligen är färdigt, heger sig
hanen för att uppsöka en bona, hvilken han
ledsagar dit under allehanda smekningar. Honan
drifves slutligen in i nästet, om ej med godo, så
med halft våld, och lägger däri några romkorn,
hvarefter hon banar sig väg genom motsatta
väggen och öppnar sålunda den andra mynningen.
Mellan båda går nu en oafbruten vattenström,
som besköljer kornen. De följande dagarna bätn-
SPIGGENS BO.
tas åter nya honor, tils ett tillräckligt antal
romkorn äro lagda. Hanen uttömmer nu sin mjölke
och hindrar härefter alla andra fiskar med ett
värkligt raseri från att uärma sig boet, ända tils
ungarna äro kläkta och mäta en viss storlek.
Orsaken härtill har man funnit vara den, att
honorna äro synnerligen begärliga efter fiskrom och
äfven efter rom af sin egen art.
Spiggen är emellertid icke den enda af våra
fiskar, som bereder ett bo till skydd för sin rom.
Den isynnerhet i vår sydvästra skärgård
förekommande svarta smörbulten täflar med honom i
omsorg om afkomman. Äfven hos denna art är
det hanen, som i bottnen utgräfver den djupa,
rymliga boningen, hvars tak bildas afhopfästade
växtrötter. Här beter ban sig för öfrigt nästan
alldeles på samma sätt som hanen af spiggarna.
Om äfven dessa fiskar äro de skickligaste
byggmästare i vattnets rike, så kunna deras
arbeten likväl belt naturligt icke blifva särdeles
konstfärdiga, såväl tillföljd däraf att fiskkroppen,
såsom redan omnämts, saknar lämpliga organ
att utföra ett mer inveckladt arbete, som äfven
på grund af bristen på finare
byggnadsmaterial i vattnet.
Ett lif för frihetens sak.
Pör några dagar sedan firades i Köpenhamn
’lls|len storartad fest. Det gälde att hylla
en af Danmarks mest berömda personer,
den äfven i vårt land allmänt kända
skriftställaren Georg Brandes. 25 år hade nämligen
förflutit, sen dess han gaf ut sin första mera
betydande skrift, och man firade således Georg
Brandes’ silfverbröllop med literaturen. Alt
hvad Danmark egde lysande på vetenskapens,
på konstens och på literaturens område hade
stämt möte för att med hela härskaror af
studenter, arbetare och andra medborgare och
medborgarinuor egna sin hyllning åt den
märkliga mannen. En större fest och en
präktigare hyllning har sällan försiggått i „Kongens
smukke by".
Hvem är då Georg Brandes? Han är, som
vi sade, en skriftställare. Hans skrifter röra
sig nästan alla på skönliteraturens och
filosofins område. Han är dock ingen skald eller
romanförfattare, utan han har skrifvit om
skaldekonsten och om skalderna, om tänkandet
och om tänkarne, i allmänhet om tidens
största frågor och största personer. Han har
sökt att klargöra hvad skalderna böra sjunga
om, huru de böra sjunga, för att deras sång
må kunna tränga till folkeus hjärta. Han har
försökt att uppvisa, att skalderna och alla
andra skriftställare, alla vetenskapsmän, alla
tänkare böra i främsta rummet arbeta på
spridandet af en värklig upplysning, frigjord från
fördomar och gamla, inrotade tänkesätt, som
på ett eller annat sätt binda mänskligheten. Han
har bevisat, att icke allting är sant som under
århundraden gält att vara det, att icke alt är
skönt och eftersträfvansvärdt, som fordom och
ännu i våra dagar uppges vara det, att tidens
sjukdom till stor del beror på vår rädsla att tro
och tänka annat än det som under århundraden
predikats v a ra det enda rätta. Georg Brandes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
