Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 32
LAND OCH STAD.
179
„Jnt’ var det så illa ment".
Af A. Allardt.
aders Gläder"! skrek major Lagercrantz,
blossande röd i ansiktet af förargelse.
En lång grofväxt karl, icke så litet öfver tre
aln, med ett litet framåtböjdt liksom på ett skaft
fram-sträkt hufvud ocli ett godmodigt barnaansikte, stannade
och vände sig om mot kontorsfönstret, därifrån den
välbekanta befallande stämman ljöd.
Anders Gläder säger några ord till de
medföljande som, på väg från en af utängarna, fortsätta sin
marschruta till hemängen för att där breda ut höet,
hvilket under de föregående regndagarna stått i höga
såtor.
Kontorsdörren öppnas och Anders Gladers
ansikte blir synligt. Hade ej hans uppsyn ett sådant
fromt uttryck, hade man kunnat tro, att det stuckits
in för att rekognosera. I följande ögonblick följ
elden stora kroppen med de kullriga skuldrorna, de
långa armarna och de stora röda händerna efter.
Anders Gläder stryker luggen ur pannan och
blickar belt lugn, ja nästan förnöjd upp på sin
het-lefrade husbonde, som svärjande rusar emot honom.
„Hvar han I dröjt så länge? Skall höet från
hemängen köras i fägården?"
„Marken är ännu våt; det blir snart lagom–."
„Det här är just lagom", svarade majoren, fick
en galosch från knuten och smälde till, så att den
långa luggen på Gläder hoppade högt upp.
Anders Gläder ändrade ej en min, strök blott
med handen luggen ur pannan, vände sig om och gick
lika fridfullt och lugnt ut, som lian kommit in.
Men ute i förstugan stannade han i betänksam
öfverläggning och alt efter hand steg en högre rodnad
på hans annars så godmodiga anlete. Hvad hade han
då gjort? Hö hade ban slagit som en hel karl från
soluppgången till frukostdags; så liade fogden skickat
honom från utängarna till hemängen för att där bärga
in höet. Hvarför blef han då så emottagen? Han
var ju på arbetsförtjänst och hade blott att „gå till
visadt arbete". Icke sved det just på kinden, men
det sved så mycket mera i sinnet.
Anders Gläder vände om och gick in tillbaka.
„Hvad var det rätt majoren menade?" frågade
lian, i det han gick majoren in på lifvet.
Denna hade redan smått ångrat sin häftighet.
Hau såg tillika, att han ej kuude undkomma den i
sin tur uppbrusade Gläder, som likt ett stort skåp
stod mot dörren, och han visste, att icke bela
gårdspersonalen kunde hindra honom från att bli mörbultad
och sade därför: „Jag menade bara, att du skall
få tre kappar till i veckan".
„Nå, visst var majoren den gången litet otydlig;
meu det var ju då int’ så illa ment som int det såg
värre ut och därför får jag lof att tacka", sade
Anders Gläder.
Armfeltska arméns spår i fjällen.
Fortsättning fr. N:o 44.
Följande morgon for jag, följande älfven, ned
förbi Tydals kyrka till Gresli gårdar. (Längre ned i
dalen ligger Hilnio gård och skans, hvarifrån
jämtarne, efter sin färd öfver Bockhammaren, bortdrefvo
major Emuhusen och hans skidlöpare).
Fråu Gresli vände jag söderut för att öfver
Bockhammaren gå till Holtålen. En 75 års gubbe
förde mig öfver älfven och vidare genom skogar och
snår, fjäll upp och ned, meu fann snart färden så
besvärlig att lian vände.
Ensam, med ledning af karta och kompass,
måste jag nu leta mig fram öfver fjällen. Vadande
genom vatten och dypölar kom jag ändtligen efter 5
timmars vandring och utan att — utom ripor och
falkar — ha sett en lefvande varelse, till en gård Midt
Aune, och fortsatte därifrån en half mil till Holtålens
kyrka, dit jag sent på aftonen framkom. Här,
nedanför kyrkan, på Gulälfvens is var det, som större
delen af svenska armén tillbragte julnatten 1718.
Efter en tur nedåt Rörås-hållet, för att se den
trakt, där finska rytteriet under detta minnesvärda
fälttåg opererade, följde jag Guldalen uppför
Trondhjem och därifrån förbi Vernäs till den vid
Stjördals-älfven liggande Hegre kyrka, där den tappre finnen
Långström slutade siu bragdrika krigarbana.
Under den nära 30 mil långa färden förekommo
många minnen från detta på så många olyckor rika
fälttåg, vittnande om våra tappre koroliners
hängifvenhet och mod. I fjällen ligga förgätne och glömde
dessa finska karoliner, hvilka ej fingo strida för sitt
eget, af fienden härjade land och som här hoptals
dukade under for vårt. Snart skola fjällstormarna
hafva bortsopat de sista spåren af de åldriga
grafvarna.
Finnes det ej en svensk man som kan och vill,
medan äunu det är tid, rädda dyrbart, nära. 170 åriga
minnen från förgängelse genom att resa några enkla
kors på grafvarna?
„Den dag skall gry, då alt vårt guld ej räcker
att forma bilden af den svunna tid,
hvars spridda spillror glömskans snö betäcker,
hvars hjältar hvila sig i grafvens frid;
men må den dag ej gry, då svenskens sinne
sig vänder bort från våra fäders minne!
Ett och hvarje.
Mot näsblod måste olika medel användas alteftcr
orsaken till åkomman. Ofta är den föranledande orsaken
bleksot, som gör blodkärlen sköra; dylika patienter
behandlas med järnmedel. I andra fall är det bjärt- eller
lungsjukdomar, hvilka medföra blodstockning till hufvudet;
deras egentliga sjukdom måste då efter omstädigheterna
behandlas. Skolbarn få ofta näsblod, som framkallas af
deras tankearbete, kanske i förening med dålig luft i
skolrummen, hvaraf en ofullständig andhämtning föranledes.
Dessa barn behöfva frisk luft, minskadt skolarbete samt
kalla fotbad med bestrykning på benen. Alla, som ha
benägenhet för näsblod, måste sörja för varma ben ocli
fötter samt fullständig andhämtning (lunggymnastik genom
andningsrörelser), ty därigenom drages blodet från
hufvudet.
När näsblod påkommer, bör man sörpla in källkallt
vatten i näsan några gånger, därpå proppa näsan med torr,
renad bomull så godt man kan, hvarvid man inför
proppen utefter näsans botten. Därpå intager man en
halt-liggande ställning i en gungstol och lägger en hopviken
näsduk doppad i kallt vatten öfver näsan och kinderna.
Hjälper icke detta, i det att man känner blod rinna ned
i halsen, får man taga ut propparna och spruta näsan med
kallt vatten, hvartill man satt en fjärdedel ättika. —
Envis näsblod kräfver icke sällan läkares tillkallande.
Ur Tidskrift för hälsovård.
Sol- och månskens invärkan på ägg-värktyg. Det torde
icke vara allmänt kändt att sol- och månljus hafva en
förderflig invärkan på ägg-värktyg. Knifvar, borrar, liar
och skåror antaga en blå färgton, om de under en tid
utsättas för hettan af solljuset; det skarpa ägget försvinner,
och värktyget förblir odugligt, ända tils det härdas ånyo.
Köparen torde därför vara på sin vakt vid inköp af
värktyg från återförsäljare, hvilka utsatt sitt gods, ofta flere
dagar å rad, för solstrålarnas invärkan.
En dylik ofördelaktig invärkan utöfvas äfven af
månljuset. Ett vanligt sågblad, uttsatt för månljus, säges
under loppet af en natt förlorat sin fason(?)
Teknikern.
BREF FRAN LANDSORTEN
kimito, början af noweiliber, 1891.
J Kimito finiias för närwarande twänne fkarpt
åtskilda partier, ett sramstegsparti och ett konserwa-
tiwt. — Slnda till senaste tid ha de konserwatiwa
en-samt fört kommunens talan, gjort och ftält såsom de
för tillfället bäst funnit. Den stora allmänheten har
gått i deras ledband, detta förnämligast i följd af
att partiet inom fig hyst od) ännu hyser wissa
karak-tärer, som förstå konsten att wara djärfwa när det
så fordras.
Skulle partiets medlemmar under sin långa
till-waro hälst gjort något för kommunens utweckling
od) allmänna wäl, wore de ju icke få mycket att
klan-dra; men de ha, sin natur likmätigt, under hela tiden
hållit denna på samma ståndpunkt od) ansträngt sina
yttersta krafter för att hålla alla förbättringar långt
utom defs gränfet. Med hårdnackad feghet ha de
fafthållit „den gamla goda tiden" od) skrikit „nej", då
någon djärf framstegsman framkommit med förslag,
åsyftande kommunens wäl. Ja, man will påstå, att
det t. o. m. någon gång händt att de, som ifrigast
ropat sitt „nej" icke ens engång wetat hwarom saken
gälde, men motsatt sig förslaget blott od) bart för
perfonens sknll. — Det är både löjligt od) sorgligt,
att nödgas framdraga något sådant, men det kan ej
förtigas. Sitt „ja" ha de endast gifwit, når någon
af partiets egna medlemmar framlämnat förslag.’
Titt stor lycka för hela kommunen minskas dock
partiets makt numera dagligen. Jsynuerhet har detta
år riktat många skarpa hugg mot dess murkna bål;
wärk, detta förnämligast genom de många
kommunal-stämmor som hållits sör den nyinrättade högre
folk-skolans skutt, hwilkeus plaserande ännu är under be-
swärstillstånd. TOmänt påstås, att detta beswär skatt
wara föranledt af harm öfwer bildningsmännens fe-
naste fegrar. — Skolan fkall förläggas titt 9Bäftlai",
hwilken by efter hwad elewantalet tyckts wifa, är den
för tillfället lämpligaste platsen för en folkskola.
©enont att någon as ofwaimämda stämmor
blif-wit olagligt utlyst od) hållen, wåktes slutligen
kom-mimens bildade klass nr sin håglöshet, od) från denna
stnnd råder ett waket koninumallis inom förfamlingeu.
Måtte det bara fortfara, od) måtte framstegspartiet
härefter hålla det som en hederssak att fortgå på den
bana det inslagit, så skola helt wisst dess sträfwanden
krönas med framgång.
Änttt.
$t)ttté ben 5 noiuemBer 18fJl.
„D, flyende fot dröj kwar!" — Korta dagar, långa
nätter, litet ljus od) mycket mörker, wiutern stundar
— burr! — Siftwikne månad trodde wi oss
härstä-des få winter redan på fullt allwar. @n bister
nordost-storm strödde snöslingorna — lika talrika som
£app-lands mygg — med wilddjurstjut kring sålten, som
härigenom sör en tid sågo winterlika ut. silsraen
grim-dare wikar, såsom „^Qeinlakswiken", bäckmynningar od)
wattenpnttar isbelades till fröjd och gamman för
isyn-nerhet skolungdom. Med „wintermånadens" (denna
månads) inbrott intråssade emellertid en försonligare
stämning i wäderleken. fiuften är för närwarande
mildare och renare, foleu låter ofs få godt fom
dag-ligen fe en skymt af fin majestätiska tiliwaro, dod’ alt
mer od) mer i riktning mot horisonten, marken
ärbar, od) alt i naturen med undantag af de isbelagda
pnttarna påminna om den färdeles macka höft wi
haft. 2ßare detta doik nog om wäderleken, od) låtom
ofs tala om någonting annat från dessa näjder!
Den 27 sistwikne september hölls allmän
kommu-ualstämma härstädes angående friherrinnan fru
Ju-dreuii förslag att flytta kommunens bägge (swenska
OCh sillska) fOlkfkolor frålt SwartbäCk till Kyrkoby!!.
Friherinnait Jndremits läk tillika tillkätmagifwa wid
nämda stämma, att därest hennes sörslag ginge igenom
skutte hon utom hwad på hennes andel sör
abborfors-gård komme att belöpa fig wid uppförandet af de
erforderliga fkolbyggnaderna skänka såsom
byggnads-hjälp femhundra (500) finfka mark. ©nbbarna fykte
emellertid fom få, att ehuru femhundra mark också äro
penningar är det dod bäst att låta saken försatta, titt
dess man får höra senatens utslag i processen med
separatisterna inom Sßästerby, ^warby od; 23robyarna,
att man därefter wid nästa sammanträde wet taga i
beräkning hwilka od) huru många fom komma att
deltaga i byggandet. Dessutom — mente gubbarna
ännu — göres ofs ingen brådska med denna sak, så;
länge prästgården i Swartbäck står hyresfritt titt
sko-lornas fria disposition. J sistnämda argument
in-stämde Swartbäckarena, hwilka så godt som „man ur
huset" infunnit fig titt ftämman för att protestera mot
skolornas flyttande från Swartbäck.
Den 1 fiftwikne oktoler gick ett fyra dagars
bröl-lop med hornmusik as stapeln härstädes. Sowisa
pris-belönta hornseptett höjde glädjen „opp i tak", od) kul;
lörta lyktor såwäl kring werandan som majstången å
„wälfartstället" gaf det hela en festlig prägel. S3rlld=
paret war laiidthushållaredottreu Slmalia
Kristiaus-dotter Danielsbada srån Kwarnby, od)
hemmansega-ren ©mil Kttggas fråu Swartbäck. Deu 27 nämda
oktober firades åter „wälfart" å Mokra egendom här;
städes åt laudthushåttaredottreu därstädes Maria Tje;
der od häradsnämdemaiuien Konstantin Kiiski. £är
saknades wisserligen hornmusik, men bengaliska eldar,
kwartettsånger, dans od) gladt samt skämtsamt lynne
hos en hwar ersatte för tillfället denna njutning.
Föröfrigt äro bröllopen härstädes, ware fig de äro större
eller mindre, fredliga och trefliga, sria srån slagsmål
od) gräl. Dd) detta är en dygd som Pyttisbon har
heder af.
Påtänkt ny byawäg. fl Mogenpörtholme här;
ftädes har redan en tid bortåt diskuterats om itträk;
tande af landswag från nämda ö till faftalandet
(deltalandet). För den, fom känner terrängförhållandena
å desfa näjder famt wet, hwilka swårigheter fkäribor
ofta hafwa under fina kyrk- och kwaritrefor äfweitfom
i allmänhet höst- od) wårtideit, förefaller denna fråga,
ifyunerhet härwidlag alldeles på fin plats — fom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
