Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 37 Helsingfors den 16 September 1891
LAND och STÄD.
lk ILLUSTRERAD VECKOTIDNING FÖß MENIGE MAN JF
Redaktörer:
Doktor P. NORDMANN (utgifvare) och
magister E. LAGUS.
Tidningen utkommer hvarje
ONSDAG.
Prenumerationspris:
lör helt år................3 mk 50 penni.
„ halft ..................2 „ —
„ kvart..................1 ,, 25 ,,
MärJe! Postafgifterna och ersättning för
hembär-ningen i Helsingfors äro häri inberäknade.
Prenumeration
emottages å alla postanstalter samt i Helsingfors i
Lau-rents tidningsdepot, Nya vattenserveringen, Friis
bokhandel och tryckeriet Unionsgatan 20.
Annonser
à 15 penni för petitrad kunna inlämnas å tryckeriet
Unionsgatan 20.
Lösnummer à 10 penni.
LAND OCH STAD.
Prenumerationsanmälan för 1892.
t lider de två år Land och Stad utgifvits, har
tidningen vunnit alt flere och flere läsare.
Ehuru dess utgifvande, på grund af
tidningens ovanligt billiga pris, är föi enadt med
pe-kuniära svårigheter, ha undertecknade dock
beslutit att fortsättningsvis under 1892 utgifva
detta blad, i hopp om att det skall anses hafva
en uppgift att fylla. I hufvudsak kominer Land
och Stad att under det instundande året
redigeras enligt samma plan som hittils. Då
redaktionen blifvit betydligt förstärkt,
hoppas vi emellertid att tidningens
innehåll skall blifva alt mera omväxlande
och värdefullt. Vi komma särskildt
att egna uppmärksamhet åt frågor,
som beröra landets inre förhållanden,
arbetet för folkbildningen,
landtman-nanäringarna, nykterlietssträfvandena
m. m. Vid sidan af uppsatser af
sådan art komma att ingå regelbundet
återkommande redogörelser för
viktiga händelser i utlandet,
reseskildringar, berättelser, landsortabref 111. ra.
Illustrationer skola såsom hittils
ingå i hvarje nummer.
LAND oeh STAD kostar:
för helt år ............ 3 mk 50 p:ni
„ halft „ 2 „
» kvart „ 1 „ 25 „
/ dessa summor äro alla
posiafgif-ter inberäknade. — Pöl* hembärning i
Helsingfors tillkommer en afgift af
50 penni för året.
Helsingfors den 1 december 1891.
Hugo Bergroth,
P. Nordmann. Ernst Lagus.
Léon Ekstrand. A. S, Perklén.
Janne Thurman.
s*
General Georg Karl von Döbeln.
llMet är ett välbekant namn, som står
härof-van, och välbekanta drag möta oss också
på bilden i dagens nummer. General von
Döbeln, han med det svarta bandet kring pannan
och den käcka uppsynen, hvem liar ej hört talas
om honom och hans bragder, och hvem har ej
med rörelse läst Runebergs vackra skildringar
om honom i „Numero femton Stolt" och „Döbeln
vid Juutas". General von Döbeln är en af det
finska folkets största nationalhjältar, ty ban var
ej blott en tapper krigare, utan äfven en äkta
folkets man.
Georg Karl von Döbeln föddes år 1758 i
Sverge. Tidigt vändes hans håg till
krigareyrket. Man berättar, att den sorgvärja, som lian
vid åtta års ålder bar på sin faders begrafning,
ingifvit honom den första tanken att engång bli
en tapper krigare. Hans moder och lians
förmyndare sökte i början förmå honom att
öfvergifva dessa planer, och von Döbeln, som sedan
blef en sådan ..hedning"’, för att tala med
prosten i Juutas, var allra först ämnad till präst.
Senare sökte man utbilda honom till jurist, och
först efter alla dessa misslyckade försök på olika
håll tilläts den unge von Döbeln att beträda
den bana han själf föredrog. Här visade ban
snart, att ban var född till krigare.
GENERAL GEORG KARL von DÖBELN,
År 1780 begaf sig von Döbeln till
Frankrike, hvars här då stod högt i rykte för sin
duglighet. Här inträdde han vid ett af den franska
arméns förnämsta regementen och företog med
detta ett långt tåg till Indien, där engelsmännen
som bäst kämpade med fransmännen. Under
detta tåg ocli under sin vistelse för öfrigt i
Frankrike lärde sig von Döbeln i grund
krigets svåra konst, och hans vidsträkta kunskaper
kommo sedan i rikt mått lians fosterland till godo.
Då kriget med Ryssland 1788 bröt ut,
återvände von Döbeln till Sverge och blef här bri-
gadadjutant hos finska härens befälhafvare, von
Stedingk. Det var under detta krig, i den
ärofulla striden vid Porrassalmi, som lian erhöll
sitt sår i pannan, hvilket sedermera ofta bragte
honom så många plågsamma stunder och tvang
honom att hela lifvet gå med en svart bindel
kring hufvudet. — Han blef äfven efter denna
strid tillfångatagen och utlöstes först vid krigets
slut. Därefter tjänade lian många år vid
Skaraborgs och Västgötadals fotregementen, tils han
år 1805 åter inträdde vid de finska trupperna
som chef för en bataljon nylänningar.
Med denna bataljon deltog von Döbeln i
det sista finska krigets början. Men kort före
slaget vid Siikajoki blef han chef för
björne-borgame, och alt från den dagen är hans namn
för alla tider förbundet med deras. Aldrig har
en tapprare trupp haft en värdigare anförare.
Vid Siikajoki och vid Lappo bidrogo
de värksanit till segern, och vid
Kauhajoki och Juutas var Döbeln själf
högsta befälhafvare. I otaliga små
strider häfdade björneborgarne äfven
sitt rykte för att vara finska arméns
tappraste trupp.
Senare, då den finska hären alt
mer trängdes upp emot norden,
utnämdes Döbeln till öfverbefälhafvare
på Åland, där han gjorde ryssarna
mycket afbräck. — Och i slutet af
kriget finna vi honom åter upp i
nordell, där han kämpade med i de sista
striderna mot fienden, som nu gått
öfver Torneå älf och trängde söderut
in i själfva Sverges land. Hiir i
norden var det också, som han höll sitt
vackra tal till de sista kvarlefvorna af
den finska hären och deras närvarande
svenska vapenbröder. Här påminde
ban om, liuru de bägge folken i många,
många år som stridskamrater stått
och blödt vid hvarandras sida, liuru
mycket de liade hvarandra att tacka
för, och huru minnet af de gemensamma
bragderna och ödena alltid skulle
förena Sverges och Finlands folk.
Efter krigets slut bosatte sig von
Döbeln i Sverge, där lian nådde höga
militära äreposter. I det stora kriget
emot kejsar Napoleon erhöll han
befälet öfver en fördelning af svenska
armén och undsatte med denna
staden Hamburg, som staikt hotades af fienden.
Men detta gjorde han mot öfverbefälhafvarens
vilja, och han blef därför dömd att skjutas. Men
Sverges nya konung, Karl Johan, mildrade för
lians stora förtjänster straffet till
lifstidsfän-gelse, och efter någon tid befriades von Döbeln
äfven därur. Han dog år 1820 i Sverge.
Det mest utmärkande draget i Döbelns
karaktär var hans utomordentliga häftighet. Han
var alltid sådan, som Runeberg skildrar honom
i „Döbeln vid Juutas". Han var också en
myk-ket barsk karl, ocli med ingen blef ban god
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
