Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 6 Helsingfors den 1 Februari 1891
Redaktörer:
Doktor P. NORDMANN (utgifvare) och
magister E. LAGUS.
Tidningen utkommer hvarje
ONSDAG.
LAND och STAD.
lk ILLUSTRERAD VECKOTIDNING FÖR MENIGE MAN M
Prenumeration
emottages å alla postanstalter samt i Helsingfors
Skilnaden 15, Laurents tidningsdepot, Nya vattenserveringen,
Friis bokhandel och tryckeriet Unionsgatan 20.
Annonser
à 15 penni för petitrad kunna inlämnas i
pappersbutiken Skilnaden 15 samt à tryckeriet Unionsgatan 20.
Lösnummer à 10 penni.
Prenumerationspris:
för helt år................3 mk 50 penni.
halft ..................2 „ —
» kvart..................1 „ 25 „
Märk! Postafgifterna och ersättning för
hembär-ningen i Helsingfors äro häri inberäknade.
Lappens förnämsta husdjur.
fi|| mellersta och södra Finland eger landtmannen
qg) husdjur af många olika slag. Lappen i landets
nordligaste delar håller däremot endast två,
och de äro hunden och renen. Så mycket
viktigare måste dessa då vara för sina egare. Ja, man
kan utan öfverdrift säga, att renarna äro
lapparnas enda rikedom. [Hunden användes för att vakta
renhjorden.] Renen gifver dem kläder, mat och
dryck. Mot renkött och hudar tillbyter han sig
kaffe, socker, tobak, tyg, grytor, knifvar, bössor,
brännvin och andra saker som han behöfver.
Renarnas förnämsta föda är renlafven, som
bekläder tundrorna i Lappland med en tunn, hvitgrå
matta. Denna laf växer långsamt igen, och då
renhjorden dessutom genom trampning förstör mycket
däraf, kan samma ställe icke länge tjäna till
betesmark. Om sommaren
väljer lappen hälst de öde
tundrorna, där vinden i någon
mån aflägsnar de tallösa
myggsvärmarna, som under
juli och augusti svårt ansätta
både människor och djur. De
stackars renarna springa af
och an, jäktade af sina små,
men outtröttliga plågoandar;
därunder magra de förstås
mycket. Till vintern flyttas
renhjordarna ned till
barrskogarna, där snön ligger mindre
packad än på de öppna
fälten och där således lafven
lättare af renens hofvar kan
krafsas fram i dagen.
En renhjord är ståtlig
att skåda. Äfven då djuren
hvila, hålla de ej sina hufvud
stilla. De stora greniga
hornen svängas hit och dit, och
ett underligt knastrande ljud
höres som då man häftigt
bryter af trästickor.
Lapparna tro, att detta ljud
kommer från klöfvarna, men de
lärda säga, att det kommer
från musklerna i benen. När
renkorna skola mjölkas, blir
det oro i lägret. Med en
snara infångar lappen renkon och binder den,
hvarefter hans hustru mjölkar djuret. Det går hastigt
undan, ty ofta nog lämnar en renko ej mera mjölk
än ett kvarter. Men fet och tjock är den, och
lapparna bereda däraf en ost, som de mycket tycka om.
När man vill framforsla en större mängd
varor med en ren och färden går öfver jämna marker,
spännes den för en sådan lätt, stor träkälke som
bilden utvisar; den vanliga åksläden har en helt
annan form. Den liknar en grand båt, tvär i
aktern och något tillspetsad i fören. Den har inga
medar, men dess flata botten är försedd med en
låg, bred köl. Lappen benämner sin fina
högtidssläde med fastspikad fotsack af sälskinn pulka och
den enklare öppua ressläden herres. Ispänningen
tar icke lång tid i anspråk, en rem, som löper
emellan renens ben, förenar släden med en
remögla kring djurets bogar. Renen styres med en
annan rem som är fäst om djurets panna och af
körsvennen slänges öfver dragarens rygg åt den
sida, hvartåt man önskar vända.
När renen blifvit förespänd, gäller det att vara
snabb i vändningarna, ty den är otålig att få sätta
af. Mången ovan har blifvit efter redan då resan
skulle börja, att icke nämna om de kullerbyttor,
som han och pulkan gjort, då renen i hvinande fart
satte af utför fjällbranterna. Men lugn och trygg
sitter lappen i sin lilla släde och kuskar af, nöjd
öfver sin goda dragare och den långa vintern,
hvilken gör hans hembygd farbar.
VARUTRANSPORT MED RENAR.
àzöSntftan f’öx> éPinfanS 1S91.
Bevara, Gud, vårt fosterland,
håll öfver det din starkhetshand,
och var dess hägn i strid och frid,
i sorgens som i glädjens tid.
Välsigna hvarje trofast själ,
som önskar det af hjärtat väl;
men slå hvart ondshans uppsåt ned,
som vill dess fall och stör dess fred.
J. L. Runeberg.
__2jG) ___^
-SÉ ÅTERBLICK PÅ 1890 ffi-
© ©
Q-ül^id ett årsskifte faller det sig helt naturligt att
’nan ei blott undrande spörjer: hwad maune
det nya året bringa sör godt och hwad för
ondt? utan att man äfwen kastar en blick tillbaka ös;
wer delt tid fom farit. De skiftande wäEliugar af
lyda ock) forg, af med- och motgång som 1890 skänkte
hwar och en enskild person de glömmas i sinom tid
alla, men icke så de oden som fosterlandet upplefwat.
J dettas ntwecklingsgåug bildar hwart år en afslutad
länk sör sig, men oupplösligt
är den sammanfogad med en
föregående od) en efterföljande
och har ett bestående wärde.
Såt oss återkalla i minnet hmad
årsbokens blad innehålla.
Det wiktigaste de ha att
förmäla gäller otwifwelaktigt
förändringarna i afseende å
Finlands ställning titt Nyss;
land. aBårt land, dess
histo-ria od) lagar, innewånarenas
karaktär, arbete, seder med ett
ord alt wäckte ett par ryska
tidningars owilja och afund,
och därför började de dag ef-
ter dag publicera uppsatser,
hwari de på det bittraste klau-
drade wara förhållanden.
Un-der sken af att synas opartiska
fralllhÖllo dessa illwilliga
tid-ningswän, att de skrefwo
förakt förswara det ryska rikets
wärdighet gent emot det opå;
litliga lilla finska folkets se;
paratistiska afsikter. Öfwer;
modet hos dem steg i icke ringa
mån, då en af deras landsmän
Drdiu utgaf ett digert arbete,
hwars hufwudfyfte war att be;
wisa, det Finlands statsrättss
liga ställning tillkommit på
orätt sätt och genom förbiseende af de ryska stats;
männen.
Dm od) i hwad mån wissa åtgärder as
regeriii-geu hade något samband med detta, wet man ej med
wisshet, alt nog „i afsikt att bringa tullwäsendet äf;
wenfom myntväsendet od) postwärket i storfurstendö;
met uti öfwerensstämmelse med motswarande
institu-tioner i kejsaredömet", utarbetade tre för ändamålet
nedsatta komitéer förslag i dessa ärenden. ^Sostsrå;
gån löstes till först. Sedningen af Finlands postwärk
underordnades inrikesministeriet od) öfverstyrelsen för
post od) telegraf i Nyssland. Tullsrågan stötte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
