Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
tillbaka i tiden finna vi likväl hur, under det jordbruket nästan allestädes inom
fäderneslandet gjort ofantliga framsteg, landtmannabyggnadernas förbättring
jemförelsevis stått tillbaka.
Redan för 40 år sedan sågo vi hur den i jordbrukets utveckling djupt
ingripande välsignelsebringande laga enskiftesförordningen (af år 1827) böljade
tillämpas, utan att någon, oss vetterligt, uppträdde med ett enda offentligt råd
till ledning vid uppförandet af de tusentals nya gårdar hvilka, isynnerhet på
1830 och 1840-talet, uppväxte öfver hela riket och vi kunna ej nog beklaga
att enskiftes-förordningen ej åtföljdes af ett praktiskt arbete i
laudtbyggnads-konst. Måhända voro de mindre jordbrukarne likvisst, ej mogna för att taga
intryck af ett sådant arbete, och kanske skulle den tiden de allra bästa råd i
den vägen hafva strandat emot fördomar och gamla vanor eller bristande
tillgång, helst enskiftes-utflyttningen var betungande nog ändå för de mindre
bemedlade. Vi tilltro oss icke att afgöra detta, inen vi måste tillstå att det
alltid tränger sig på oss en känsla af vemod, vid tanken på de ofantliga förluster
som tillskyndats landet genom utflyttningen af de ändamålslösa byggnaderna
och vid föreställningen derom, hur genom införandet af smakfulla
byggnadsformer, redan då, Sveriges hela landtbyggd nu skulle varit förskönad.
Med enskiftenas utförande sprängdes emedlertid de gamla byarne, och om
också mängden af de illa anordnade och fula husen vid utflyttningen blefvo
oförändrade, så får man dock erkänna, att mången byggnad derefter visade sig i
ett förbättradt skick och att, med laga skiftesförordningens tillämpning, inträdde,
så vidt vi känna, den första allmänna lyftningen i landtbyggnadskonsten som
tillhör vår tid; ty redan då började allmogen bygga manhusen något högre och
ljusare och fönstren blefvo, ifrån att vara liggande, åtminstone qvadratiska.
Äfven ladugårdshusen gaf man ett par timmerhvarf till på höjden. Bondens
stuga blef dock, sedan ryggåsestugorna försvunnit, i allmänhet ej högre till
innertaket än högst 7i à 8 fot; torpstugorna fingo knappt 7 fot och fähusen, i
hvilka man förut måste gå böjd, gaf man sällan mer än nätt och jemt
manshöjd. De till stor del af gråsten uppförde ofantliga spismurarne, som intogo
en fjerdedel af rummet, så att spisen stod nästan midt i stugan, der den var
ämnad lika mycket att lysa som värma, började man till en större del mura
med tegel, mindre och nättare, men de bränslebesparande rörspisarne voro då
ytterst sällsynta. Nästan allestädes qvarhöll man likvisst det bedröfliga bruket
att uppföra alla landtmannabyggnader på lösa knutstenar utan lufthål emot
svamp i den efteråt uppgillrade låga stenfoten, inom hvilken man i stället för
trossbottnar begagnade sandfyllning. Under fähusen lade man fortfarande
fot-syllar, visserligen af grofva kärnstammar, men blott några få tum öfver
jordytan, och under golfvet gömde man, som en stinkande pöl, den flytande spill—
ningen, hvilken knappt någon bonde, den tiden, på annat sätt tog tillvara. De
många på stugorna så allmänt begagnade torf- eller spillrade spåntaken, som
lågo på halm och skid "räfte" och uppburos af åsar, i hvilka man inborrade
s. k. "vågbord" med "mullreflar" som skyddades af näfver, började dock
utträngas af tegeltak; men på uthusen fortfor man allmänt, åtminstone i
skogstrakter, att lägga de höga halmtaken utan alla bindslen på s. lc. "bjuråsar",
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
