Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
eller tina runda granstammar, som uppbars af s. k. "saxar", i hvilka man
inborrade stödpinnar för bjuråsarne. Halmen qvarhölls sedan med s. k. "ryttare"
eller "pollränger", som på hvar tredje fot räckte ända ned till takfoten.
Taksprånget var fortfarande så obetydligt att det nätt och jemt gick utom de
skogsödande utknutarne, hvilka man likvisst började temmeligen allmänt ersätta
med laxknutar. Man började äfven inhugga s. k. "svärd" i fönster och
dörröppningar, äfvensom några andra sammanhuggningar förbättrades.
För 30 år sedan kan jag dock ej påminna -mig hafva sett någon enda
bondladugård sora hade fönster och ännu mindre något svinhus. När dörrarne
voro stängde hade man mörker i alla uthus, med undantag af häststallet, som
man ibland försåg med ett par små ögon. Att luftvexlingshål då saknades i
alla kreatursstallar var naturligt. Sådana funnos ej en gång på ladorna och
aflassningen af hö och säd under tak var sällsynt nog. Bonden inkastade
utifrån sin skörd igenom små gluggar och urtröskade den allmänt med "slagor"
och i enlighet med dessa bruk uppfördes också logarne, som byggdes lika så
trånga som fähusen.
För boskapens behof och sädens inbergning uppförde man vanligen, äfven
på mindre hera mansdelar, en mängd små fristående byggnader och till och med
på herregårdarne såg man ofta nog en byggnad för korna, en för oxarne, en
för hästarne, en för ungboskap och får, en för hvete- och rågskörden, en för
hafran, allt med sina logar, samt en för den tröskade spannmålen. En
fristående lada för hö och halm saknades icke heller och husen voro i allmänhet
ytterst smala. Jag påminner mig hafva ombyggt uthusen på en landtgård,
med omkring 150 tunnland åker, der boskap och skörd förvarades i 15
särskilta hus. Lägger man härtill att, åtminstone i skogstrakter, äfven ladorna
uppfördes med timrade gafvelrösten ända till toppen; att man stundom timrade
balkarne på logarne och till och med emellan kreaturen samt att man å
spann-målsloften alltid hade s. k. bingar, så kan man lätt fatta huru mycket timmer
och arbete bortslösades vid sjelfva byggandet, samt hur ofantligt med arbete
och tid som årligen gick förlorad vid inbergning, utfodring och tröskning
genom de bråksamma anordningarna, hvilka äfven i andra delar vanligen saknade
all plan.
Man behöfver ej anföra mer än dessa korta skildringar, för att finna, det
landtbyggnadskonsten på bondgårdarne, äfven sedan enskiftena flera år
fortgått, i allmänhet var mycket försummad, ehuru man måste medgifva att
tillståndet å många orter och isynnerhet på herregårdarne var vida bättre än
beskrifningen. Några synnerliga förbättringar hade också svårt att vinna insteg,
emedan hvarje bonde sjelf uppförde sina byggnader, efter samma modell som
far och farfar hade gjort före honom, och äfven på herregårdarne utöfvades
landtbyggnadskonsten vanligen endast af dagsverkslaget under ledning af
förvaltaren och den snusförnuftigaste bland timmerkarlarne, och dervid följdes
ingen ritning. Ritningar till landtmannabyggnader voro icke heller så lätta att
anskaffa, ehuru vid denna tid det ifcke var så ovanligt, att en och annan
timmerbyggmästare och landtman drog upp några linier och satte några mått på
papperet till ledning åtminstone vid planindelningsanordningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
