Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
fönsteröppningarne och började upphugga dem ordningsfullt både sins emellan
och med hänseende till stolp] åder,’ foder- och kreatursgångar; men på
luftvexlingen tänkte ingen. Deremot gjorde sig gällande en mängd andra
förbättringar, dels med afseende på höfodrets införande på skullarne dit man- körde upp
lassen på bryggor, dels genom att kunna köra in grönfoder och rotfrukter ända
intill krabborna och genom att begagna krabbor och golf af sten för att
minska rötan, samt slutligen genom att ändamålsenligare anordna
måcknings-rannor, urinbrunnar och pumpinrättningar för tillvaratagandet af den flytande
spillningen.
Annu byggde man alltjemt koiadugården fristående och häde andra djur,
och isynnerhet siideslador och tröskverk, under skilda tak. Det var ej så lätt
att öfvergifva förfädrens många småbyggnader. Snart började man dock att
vid sidan af koladugårdens breda, gemensamma fodergång, ställa en afdelning
för oxarne, en för hästarne och en för fåren, stundom endast med små
afbalk-ningar nedtill emellan de olika djuren, under det allt upptill var luftigt och fritt
hela byggnaden igenom.
Nu hade man, åtminstone på mången mindre herregård, utom manhus,
spanmålsmagasin, redskapshus och svinhus, endast tvenne större byggnader, en
för hästar och boskap och en för loge med tröskverk och lador. Men
synkretsen vidgades och då man allt mer började inse fördelen af att slippa
transportera hö och halm emellan olika byggnader, så funnos bland dem, som i
sednare tider ombyggde sina uthus, en och annan landtman, som ville hafva
allt under ett och samma tak, äfven på de största landtgårdar. För att kunna
underlätta transporterna på de genom sammanbyggnaden uppkomna stora
afstånden, tillegnade man sig mera allmänt de så kallade fodervagnarne, för hvilka
anlades banor dels utmed logarne till foderberedningsrummet och vidare
derifrån banor antingen nedtill på sjelfva foderborden, eller upptill på stolpraderna
emellan kreaturen, och så anordnadt att ingenting fördes fram och åter, utan
att all utfodring, med minsta möjliga transportförlust, fortgick i en
sammanhängande kedja.
Med fodervagnames införande förändrades åter tvärraderna till längdrader;
men som man nu hade iakttagit byggnadsbredden, så lade man, på större
gårdar, tvenne dubbla krubbrader bredvid hvarandra utefter byggnadens hela längd
allt med utmynning af spårhjulsbanorna igenom foderberedningsrummet ända
till logen. På en och annan herregård visade sig slutligen, i stället för de
många småhusen af 30 à 40 fots bredd, en enda byggnad med 60 à 70 fots
bredd som inrymde åkerbrukets hela inre hushållning, och nu var sista steget
uttaget för ladugårdarnes sammanbyggande efter största möjliga omfattning.
Ändtligen började man på 1860-talet mera allmänt inse behofvet af
luftvexling för kreaturen, eller att ett ständigt utbyte af frisk och sund luft, i stället
för den förbrukade eller förskämda, var en hufvudsak. Likaså att djuren borde
sättas i tillfälle att få dricka när de behagade. Man började derföre,
åtminstone på de bättre vårdade ladugårdarne, att inrätta luftvexlingsöppningar i
väggarne och att bredvid torrfoderbordet och sörpkrubbor anlägga en liten
vattenränna som fylldes med spring- eller tryckvatten, ofta ifrån en reservoir pä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
