Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser från Långholmen. En vaktkonstapels berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna fånge, som under en half timme med
möda höll igen dörren för att jag, hans
bevakare, ej skulle få obehag.
Bland de farligaste af de många fångar vi
under senare åren haft var en kvinna, ogifta
Märta Andersson-Brunzell. Denna hade förut
medan hon förvarades hos detektiven själf
bitit skinnet af sina armar för att hämnas på
en detektivkonstapel, som hon beskylde för
dådet. Vid afförandet till fängelset hoppade
hon genom ett fönster två trappor upp, och
när bevakningen sprang ner i tro att hon
slagit ihjäl sig fann den henne stå och frottera
sitt hufvud och svära. Hon var inte det
minsta skadad. Vaktkvinnorna fingo särskildt
vara på sin vakt mot henne, och vi
konstaplar hade särskilda order att se upp med henne,
när hon fördes till och från fängelset. Hon
var nämligen förutom stölder straffad för det
hon flere gånger misshandlat och knifskurit
poliskonstaplar, pryglat droskkuskar m. m.
sådant. Den kvinnan var för några månader
sedan åter hos oss, men hon var då mera spak
sedan hon fyllt sina 30 år.
Hennes historia är, om man så vill,
romantisk och rörande. Hon har sedan sitt 18:de
år lefvat i strid med samhället, stulit och
slagits. Under förhören har hon uppgifvit, att
hon vid 17 års ålder i Östersund dömts för
ett brott som hon icke begått. Hon hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
