Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser från Långholmen. En vaktkonstapels berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lät han efter många föregående varningar
afskeda honom.
— Jag har hört att man äfven i fängelser
påträffar ganska veka naturer.
— Sådana finnas ju också. Jag har haft
att göra med fångar, som varit mycket
»hyggliga». Nu kan jag tala om ett fall; förut
skulle jag naturligtvis inte vågat det.
Det var för några år sedan en kväfvande
het sommardag. Ni kan tänka er, hur man
då har det inne i det trånga
ransakningsfängelset, i synnerhet om man nödgas vara i
uniform. Jag måste gå ut ett tag. Jag
försäkrar, att jag var fullkomligt redig; jag hade
på hela dagen endast förtärt en half öl. Jag
var väl ute en half timme och kom tillbaka
till den cellafdelning jag hade att bevaka;
det skvatt till i mig, när jag såg en celldörr
öppen och en fånge sticka fram hufvudet.
Jag skyndade fram till honom naturligtvis och
han hviskade till mig:
— Jag hörde att det var konstapeln som
kom. Ni hade glömt stänga dörren, men jag
har hela tiden hållit i den, för att ni inte
skulle få obehag.
Den fången var straffad för rån i Norrland
och häktad för 4:de resans inbrottsstöld!
Jag vet icke hur jag kunnat gå ifrån
cellen utan att öfvertyga mig om att dörren var
stängd, men hvad jag aldrig kan glömma var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
