Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skarprättaren Dahlman med bödelsyxa och stupstock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med högra handens pekfinger utmärkte skarprättaren
på min kind den väg, snittet hade tagit.
— Men andra gången — i Gefle — högg jag midt
emellan två halskotor, fint, rätt och säkert.
Delinkventen var också lugn och uppförde sig utmärkt. Se,
jag vill inte veta af några långrandiga procedurer på
afrättsplatsen. Presten får säga det han vill och skall
säga inom fängelset, men då fången kommer i
”dödens skugga”, i närheten af stupstocken, då skall det
gälla att göra processen så kort som möjligt. — Jag
brukar då låta binda för ögonen på fången med en
näsduk eller serviett och så be honom — eller henne —
lägga sig ned på stupstocken. Bilan håller jag under
tiden via min sida. War delinkventen lagt sig, fattar
jag det korta bilskaftet med bägge händer, tar sigte
på en plats i nacken, där jag vet, att jag skall träffa
märgen, spänner krafterna och hugger till.
Stupstocken timrar jag sjelf ihop. Den är ungefär en och en
half aln lång, med slät och fin urhålkning fbr
skuldrorna och för halsen. Tjockleken är omkring en half
fot. (Se konstruktionen å teckningen!)
— Så här tar den sig för resten ut, fortsatte hr D.
och släpade från ett inre rum ut en dylik tingest.
— Hur långt brukar delinkventens hufvud trilla
från stupstocken efter hugget?
— Det är olika. Ett par alnar ungefär.
— Hur kände ni er, då ni hade er första
förrättning?
— Det var Yngsjömörderskan. Jag är alltid
genomträngd af den öfvertygelsen, att de, som fått
dödsdomen, genom sina gerningar gjort sig förtjente af sitt
straff. Och därför känner jag ingen samvetsförebråelse.
Dock var det litet kusligt att halshugga en kvinna,
ty käringmöte ska’ ju aldrig vara bra . . . När de
inte vilja ned på stupstocken godvilligt och ligga
stilla, då spänner man fast dem vid schavotten med
kedjor öfver skuldrorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
