Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skarprättaren Dahlman med bödelsyxa och stupstock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
boende å sin egendom vid Karlberg) genomgick hela
Stockholm och sålde böcker, och bland tusentals andra
menniskor äfven träffade på skarprättaren. På pianinot
stod uppslagen en vals — icke en ”danse macabre” –
som hans dotter låtit förklinga, då jag störde idyllen
efter middagen.
Hr Dalman omtalar — hvad man vet förut — att hans
yrke numera är ytterst makligt och att han egentligen, i
sin nuvarande bransch, just aldrig haft mycket att göra.
Han har endast ”expedierat” två lif:
Yngsjömörderskan och Alftamördaren. Men hans företrädare,
gamle J. Fr. Hjort, som afgick år 1885, hade huggit
hufvudet af legio, bland dem de riksbekanta
stortjuvarne m. m, Hjert och Tektor. Han var äfven med
och spöade, på den tid de »hängde i galgen».
— Nå, herr Dalman, ni är nu inte längre så ung;
känner ni därför ändå inte åtminstone någon liten
smula nervositet vid tanken på de förestående
exekutionerna, som nu år 1900, stunda?
— Inte! Jag skall nog hugga säkert . . . . det är
inte farligt med den saken.
— Begagnar ni någon stimulantia, innan ni går till
verket?
— Aldrig. Jag stiger upp, dricker en kopp kaffe,
gör min sak och äter därefter frukost med god smak.
Så snart jag huggit och sett, att jag huggit rätt, går
jag. Sedan få vaktkonstaplarne och de andre se till,
att allt blir, som det skall vara.
— Yngsjömörderskan, fortsatte han, var inte alls
halfdöd, då hon leddes till afrättsplatsen, såsom det
påstods i tidningarne. Hon vållade mig tvärtom
mycket besvär. Då hon lagt sig ned på stupstocken,
hoppade hon mest en aln i luften, så att jag nästan trodde
mig nödsakad att binda fast henne vid stocken med den
kedja, som jag alltid har fästad där. Min dräng
lyckades emellertid trycka ned henne, men hon var ändå
inte lugn, och så kom hugget att gå litet snedt öfver
hennes underkäk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
