Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spetsarna, nådde han upp även till de allra
högsta fönstren, och det fastän han stod på
gräsmattan nedanför slottsväggen; så lång var
han. Därför gick arbetet också fort undan, och
man kan gott säga, att han gjorde samma nytta
som sex slottspigor, så nog var han bra i
tjänsten.
Så gick ett helt år.
En dag, när Längre just stod och gned på
kungens eget sängkammarfönster, hörde han
en snyftning från en rosenbuske alldeles invid
slottsväggen. Han gick dit, och se — där satt
en kökstärna och grät, som om det lilla hjärtat
rakt ville brista.
— Varför gråter du så bittert, kära lilla
kökstärna? frågade han deltagande.
-— Ack, gode herr fönsterputsare, kan jag väl
annat än gråta? snyftade tärnan. Varje dag får
jag stå vid spisen från tidigt på morgonen till
sent; på kvällen, utan rast eller ro, söndag som
vardag. Och ändå skulle jag inte klaga på min
lott, bara inte drottningen var så obarmhärtig.
Men nu sparkar hon mig på benen var gång hon
får syn på mig, och i morse, när jag bad om ett
års lön, brände hon mig med glödheta spiskroken
och menade, att jag alls ingen lön förtjänar.
Och så grät tärnan igen.
— Seså, lilla tärna, sade Längre, gråt nu inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
