Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den flög, visade sig den ena sköna synen efter
den andra: soliga ängar och gröna skogar,
glimmande sjöar och blånande berg, och människor,
som vandrade omkring, och barn, som lekte och
dansade och bundo blomsterkransar. Och
alltjämt ljöd den sakta susande sången från
fågelns skimrande fjädrar — en ljuvare sång än
något människohjärta kunnat drömma om.
Till sist försvann fågeln långt bort i fjärran,
den välvda gången tycktes störta samman, och
man såg åter blott, den nakna, hårda
bergväggen.
Jätten Bam-Bam blickade mulet framför sig.
— Detta kan jag icke göra efter, sade han
kort. Tag du pojken!
Och så gingo de ut genom de långa gångarna,
ut ur det mörka berget.
Viribunda bredde ut på marken sin gröna
matta, vilken hon inne i berget burit som schal
över axlarna. Hon satte sig ned på den tillika
med prinseni och Toto och kattorna, ropade
ett farväl åt jätten Bam-Bam och flög bort.
Men just i sista stunden, då mattan redan
börjat höja sig, passade jätten på och ryckte
till sig Toto.
— Nu har jag ändå fått någon ersättning,
mumlade triumferande den grymme jätten. Jag
skall hämnas mitt nederlag på det här kräket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
