Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Viribunda drog fram ur sin gördel ett fint
snöre och band därmed jätten Bam-Bam. Allt
eftersom snöret lades om hans armar och ben,
förvandlades det till en tjock järnkedja. Båda
ändarna av kedjan lade feen på klippan, och
ögonblickligen sutto de hårt fastnitade däri.
— Denna kedja, sade feen Viribunda, är den
starkaste, som finnes på jorden; aldrig skall
du förmå att bryta den, hur mycket du än må
anstränga dig. Vart år skall jag nu komma hit
och spörja efter om du ångrar dina
missgärningar och vill bättra dig. När jag ser, att
din ånger är verklig, skall jag släppa dig lös,
men ej förr.
De sju björnarna hade krupit fram till sin
herre och slickade hans händer.
— Dessa dina tjänare, sade Viribunda,
pekande på dem, skola skaffa dig föda; du skall
ej behöva svälta.
I det ögonblick, då Viribunda beredde sig att
åter fara därifrån, sprang den lille prinsen fram
till jätten. Han tyckte ändå det var synd om
honom, fast han var elak.
— Här skall du få min vasspipa, viskade han.
Om du övar dig, så kan du nog lära dig att
spela på den. Då får du inte så fasligt tråkigt.
P’een Viribunda smålog vänligt mot den lille
prinsen, då han kom tillbaka till henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
