Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det vita rosenträdet, sprang så in i skogen och
kom efter en stund tillbaka med ett rosenskott
i munnen. Skottet satte han ned i den
uppgrävda gropen och krafsade till mullen omkring det.
Och se, strax växte där upp ett rosenträd,
alldeles likadant som det på andra sidan om
farstukvisten. Och när det vuxit så högt som till
fönsterkarmen, slog det ut en mängd knoppar,
som ögonblicket därpå utvecklade sig till de
härligaste rosor. Men rosorna på det andra
trädet voro vita, och dessa voro röda.
— Ja, här har ni röda rosor, som vara lika
länge som de vita, sade Bruna Björn. De
blomma både vinter och sommar, och bär ni en av
dem på er, när ni råkar i någon fara, behöver
ni bara ta ett blad av dem i munnen och ropa:
»Bruna Björn, Bruna Björn!» så hör jag er och
kommer strax och hjälper er.
— Tack, tack, kära björn! ropade flickorna,
föllo honom om halsen och klappade honom och
dansade av förtjusning över det vackra trädet.
Björnen nickade vänligt åt dem.
— Farväl! Kanske råkas vi ibland i skogen,
sade han och tassade ut genom grinden.
Men just som han skulle igenom den, skrapade
han sig så hårt mot grindstolpen, att han ristade
upp pälsen, och Rosenröd tyckte sig se, att
något guldglänsande skimrade fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
