Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Carlsson, Skolminnen från Dala-Husby å 1830- och 1850-talen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under uppläsningen därav skulle visserligen de övriga, som ej
deltogo däri, hålla sig tysta och stilla, men huru det skulle vara
möjligt, inses lätt. Det var nästan ogörligt att överläsa en läxa
tyst, och om man ej kunde syssla därmed, måste man skaffa
sig tidsfördriv på ett eller annat sätt, vilket så mycket lättare
kunde låta sig göra, som lärarens uppmärksamhet då var tagen
i anspråk på annat häll, och han i vilket fall som helst hade
svårt att övervaka det hela.
Det knappa utrymmet och lärjungarnas sammanpackning
gjorde det nästan omöjligt att upprätthålla god ordning.
Skolrummets dimensioner voro omkring 20 × 25 och däruti
inrymdes skolans fem bänkar, besatta med 50 à 60 barn, som
överhuvud dagligen voro närvarande bland de omkring 80
inskrivna. Skolförsummelser voro nämligen på denna tid mycket
vanliga och någon åtgärd däremot vidtogs icke, om man
undantager, att skolrådets ordförande, som vanligen övervar
årsavslutningen, vid detta tillfälle med examenskatalogen i sin hand
och hoppande av ilska uppräknade de mest försumlige, dundrande
väldeligen mot deras föräldrar, som underläto tillhålla sina barn
att gå uti skolan; men naturligtvis infunno sig ej dessa föräldrar
vid examen (vilket även ett par mödrar funno sig föranlåtna att
därvid påpeka såsom en protest mot hans uppträdande, varav
han bragtes att någorlunda behärska sig). Inspektörsinstitutionen
var då ännu ej införd och vederbörande skolrådsledamot visade
sig nästan aldrig i skolan, oaktat han var ägare till skollokalen
och bodde på samma gård.
Att läraren av slapphet eller efterlåtenhet ej bestraffade
förseelser, kan man icke påstå, ty ej så få gånger tillgreps
rottingen. Det vanligaste straffet både för okynne och bristande
överläsning var att ställas i skamvrå; stundom fick även håret
sitta emellan.
Skolan pågick under sex veckor för varje gång, emedan
läraren därefter lika lång tid läste uti en annan by på omkring
½ mils avstånd från kyrkbyn, där han bodde uti hyrd lägenhet,
bestående av ett större rum jämte två kamrar. Till den andra
stationen gick han varje dag fram och åter. Jag bevistade även
under en vinter därvarande skola, emedan mina föräldrar ansågo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
