Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Joh:s Johansson, I en lankasterskola (Göteborg)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och den straffades skrik. Hela barnskaran gjorde »på stället
hvila», »gapade» och räknade slagen.
Endast pojkarna bevärdigades med att skiftesvis uppbära såväl
stut som handplagg: flickorna fingo vanligen nöja sig med
handplaggen, som utgjordes af ett eller flera slag af rottingen eller
linjalen på inre sidan af handen eller de sammanhållna
fingerspetsarna. I senare fallet kunde man vara viss på, att fingrarna
efter undfägnanden med fart flögo in i munnen liksom för att
söka lisa. Säkert är, att dessa »plagg» värmde lika bra som
många vantar.
Johannes fick lyckligtvis under sin treåriga skoltid ingen
erfarenhet af hvarken stut eller handplagg. En eftermiddag var
han dock nära däran, emedan pastorn i sitt fönster sett honom
och andra vid utgåendet från skolan kl. 12 springa efter en vagn.
Darrande af ångest stodo han och hans olyckskamrater redan
vid katedern, men efter en kraftig varning blefvo alla benådade
vid själfva — »stuteriet». Alldeles lottlös vid strykutdelningen
i skolan blef Johannes ändå icke. En eller annan gång var han
med vid de extra ordinarie straffarterna, d. v. s. tillfälliga
rottingslag på ryggen, örfilar, luggningar o. s. v.
På mulna dagar, då pastorns lynne var nedstämdt, kunde
slagen falla mycket tätt, och armrörelsen tycktes vara honom
en verklig njutning. Men andra dagar kommo, då solen sken
både ute och i lärarens lynne. Dä var han uppsluppen och
skämtsam, likväl med bibehållen värdighet i sättet, smekte sina
gunstlingar, nämnde pojkarna vid deras öknamn samt hittade
själf på sådana, hvilka också ögonblickligen antogos och kommo
i bruk. På lekplatsen hände det någon gång, att han vid
bollkastning slog en eller annan präktig »lyra» till pojkarnes stora
förnöjelse.
Läraren och undervisningen.
Med undervisningen besvärade han sig icke synnerligen.
När »maskineriet» blifvit satt i gång, gick han visserligen någon
gång omkring och såg på, gaf en rättelse här och en anvisning där,
men vanligen satt han midt i sorlet af de 200 barnen på katedern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
