Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E. G. Wensell, Skolminnen från Wallby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Egentligen skulle väl denna exercis med händerna upp och
ned få fortgå allenast tre slag för hvarje bokstaf; men var
monitören stingslig eller till humöret en spjufver, kunde den nog få
räcka tre gånger tre slag, ja kanhända tio gånger tre, och
stackars då den barnbyting, som ej höll takten eller icke slog
fingerändarne tillfyllest hårdt i bänken! Då vankades knack af
monitörens käpp så det kändes på de stackars små fingrarne. Men,
förstås, det var blott när pastorn ej var inne, som dylika
okynnigheter från de maktägandes sida kunde fritt passera.
När skriftimmen var slut, skulle skrifböckerna honom
förevisas och erhålla de rättelser, som kunde vara af behofvet
påkallade.
För omvexlings skull och tillika såsom en sorts undervisning
i språket fick »första bänken» stundom skrifva på griffeltaflan
efter diktamen. Almqvists rättskrifningslära nyttjades därvid,
och en af gossarne uppläste, under det han själf äfven skref,
några ord i sender utur den i hans händer befintliga boken.
Följde så ånyo räkning för de äldre, lexpåläsning för de
mindre försigkomna samt stafning å tabellerna för de minsta.
Eftermiddagens tredje och sista timme var afsedd för
allmänna innanläsningsöfningar under lärarens egen ledning.
Därvid nyttjades uteslutande nya testamentet. De barn, hvilka icke
ägde något exemplar själfva, fingo använda dem som funnos
att tillgå i skolan. Skraltigt och hackigt gick det nog för många,
och nog kunde hända, att man ej heller alltid kunde afhålla sig
från att i smyg draga litet på smilbandet, därest man fick höra
t. ex. orden »kreter och araber» läsas som »kritter och
rahbarber» e. d., men vi hade alltför stor vördnad för den heliga
boken och för mycken respekt för vår lärare, att sådant skulle
kunnat inverka på oss till missaktning af bibelordet. Jag skulle
icke nu kunna förmå mig att använda den boken såsom simpel
öfningsbok i innanläsning för folkskolans barn.
Dagens arbete i skolan var nu afslutadt. Vi fingo lägga
in våra böcker i bänklådorna, pastorn steg upp i katedern och
gaf på sedvanligt sätt med klappning i händerna tecken åt
samtliga barnen att falla på knä och åt ordningsmannen att
komma fram och läsa aftonbönerna, hvarvid först lästes den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
