Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
Ät likars qval, jag hört dödsoffer skräna
Och vadat uti blod allt upp till knäna.
Men ock på fasa blir inan öfvermätt,
Och nu, af ljuset endast qvald till slut,
Trött, sorglös, ser jag — uti intet ut.
Hans ord dör tonlöst bort. Han skälfver lätt.
Af kramp, på kinden perlar ångestsvett
Och andedrägten plågorna förta.
Betänkligt Macro ses på honom blicka
Och frågar: "Får jag efter Cajus skicka,
Du vet, din sonson, han, Caligula;
Du svårt är sjuk.
Men denne: må du falla,
Förbannad vare du! Hvad rör dig ban!
Än’ lefver jag. Och Cajus iir som al]a
En narr, en lögnare, en skurk — ej man!
Och vor’ ban det — ej mer på nytt blir född
Vår ltomarverld, hur rikt med blod än gödd.
Om gudar gafs, ej kunde de förvärfva,
Ej de, en skörd ur detta hälleberg.
Och nu, det svaga barnet, denne dverg!
Nej! — Furierna, som min själ förderfva
Och frossa girigt uppå kroppens märg
Blott de och kaos skola makten ärfva!
För dem min spira!
Klädd i nattdriigt stod
Han plötsligt upp; af feber ögat lågar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
