Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
En läskdryck läkarn bjöd, han tömde den
Och syntes uti dödslik slummer falla,
Men plötsligt blickar skyggt han kring igen:
"Ej sannt, du ser ju intet mera, viin;
De vikit bort, de hemska skuggor alla;
Det kanske var en dröm — dock säkert är,
Att ofta nattetid min själ de qvälja.
Jag vet det jag. Dock tyst! Kom sätt dig här,
Kom uärm’re, jag om annat vill förtälja.
Jag ock var ung engång. I hoppets färg
An’ allting log. Om godt jag menskor trodde,
Dock snart jag såg, hur under ytan bodde
Förruttnelse och död i tingens märg.
Det fanns ej något stort och högsint mera,
En mask der bygt sitt bo för längesen;
Dygd, ära, kärlek, allt var lögn och sken,
Och egoismen verlden sågs regera.
Oss skiljer blott från skogens vilda djur
Förmågan att med eder, löften gyckla,
Och sockersött en låtsad vänskap hyckla,
En än’ mer feg och grym och hård natur,
livar fanns en vän, som ej sin vän förrådt,
En broder som ej brodermord anstiftat,
En hustru, som ej gladt sin man förgiftat?
Så slägte efter slägte städs’ det gått.
Då blef ock jag som de. Och då blott fasa
Dem tämde, lärde jag med fasa rasa.
I krig mot dem jag drog. Jag hånfullt lett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
