Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
Frid öfver dem! de längesedan döda,
För allt det goda, som for oss de gjort
I fordna dm-, med trägen flit och möda:
De skapat hvad ej tiden kan föröda,
Hvad tacklös efterverld ej erkänt som hon bort.
YTäl voro medlen ytterst små och ringa,
Men landets fattigdom beviste då,
Hur kraft och djerf förtröstan kunna tvinga
Ur mager jord en ymnig skörd ändå.
Allvarligt nit sig allestädes tedde
Och blott tör syns skuld gjordes ingenting;
Upplysningen, en stilla tlod sig bredde
Kring landet småningom och hvart hon ledde
Sin väg, välsignelse hon spridde vidt omkring.
På häfdens blad Kung Carl den Tolftes minne
Står tör vår blick i blodig vapeuglans.
För fredens värf han egde intet sinne,
Oliven saknas i hans lagerkrans,
lian går i härnad, med sin konung sänder
Sin ungdoms blomma Finland ut i fejd;
Med sina ben den kläder fjerran stränder
Och knappast någon enda återvänder
Att skåda, förr’n ban dör, en älskad barndomsnejd.
Det blir så tyst i Auras lärosalar,
Ty fosterlandet fordrar hvarje arm;
Dess stämma skallar högt kring hemmets dalar
Och fiuner genljud i dess söners barm.
Men fåfängt är mot ödets dorn att strida,
I stoftet sjunker Suomis sista här;
Besegladt, kufvadt, tvingas det att lida
Sin oväns tunga ok, och tåligt bida
Den stund då smärtans kalk i botten drucken iir.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
