Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
Och hoppets sol, soin Finlands hiir bestrålat nyss så
gladt,
Blef skymd af mörka skyar snart och släckt i polens
natt!
Dock, seger eller nederlag, man lika trofast stod;
I ledet blef det brist på miiu, men icke brast det mod!
Bland Finlands berg och sjöar än så mången sägen går
Om striderne som kämpats der engång, för femti’ år.
Och skalden i odödlisr sång de rika sagor klädt
O O C
Och minnen, halfforgätua ren, så många hjertan gliidt;
Med fröjd om Finlands sista strid så ung som
gammal sport,
Om fädrens bragd i fordom tid, — dock, vi förgäta
fort!
Och funno vi från krigets dag ännu en kämpe qvar,
Då glömde vi att fattigdom hans gäst i kojan var,
Att våren väl gaf honom sol, men sommarn ingen
skörd,
Att bittrast är den tysta sorg, hvars klagan ej blir
hörd!
An är det tid att minnas det! af dem som stridde då
För Finland, som det höfves män, än lefva några få:
Men förr’n de sjunkit alla ned i grafvens stilla hem,
Har fosterjorden iugeu skärf att vänligt räcka dem?
Och skall en bruten stråle ej få kasta, blek och svag,
Ett skimmer öfver aftonen af deras mulna dag?
Och skall ej landsmäns kärlek veta locka än en tår
Ur ögon, som ej fuktats mer, alltsedan femti’ år?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
