Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tid CiyiiinnBiindjunkten C. II. I. Ignntll graf
den lü Okt. 1856.
En Ädel ande nu sin vinge lyftat
Från jordens töekenhöljda, skumma strand
Mot hemmet, dit dess längtan länge syftat,
Mot ljusets källa, mot sitt fosterland;
Dit bort, der allt hvad jorden skönast hyser,
Som lampans matta skeu mot solens lyser;
Der, efter lifvets strider, vid dess sluè,
Först andens sanna lif sig vecklar ut.
Ty hvad är lifvet väl? — ej stundens vinning
Af njutning, som ej fatta vet sitt mål,
Ej guldets glans, och icke kring vår tinning
En äras krans, som ingen tällan tål;
Nej, sauning, renhet, i exempel gifvet
Fullkomligt blott af En — se det ur lifvet;
Och hvad ej dessa prof kan härda ut,
Är lumpenhet och idel flärd till slut.
Så tänkte du, o broder, som nu hvilar
För våra blicka? här i evig ro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
