Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2.2
Ej hopens gunst och ej förtalets pilar
Förmådde rubba här din fasta tro,
Din tro, som under glädje, under smärta,
Du bar i ödmjukt, mildt och tåligt hjerta,
Din tro uppå din mästare och vän,
Som dog lör dig, för oss och sanningen.
Ja, allt hvad lifvet godt och upphöjdt hade
I dig en trogen vän beständigt fann.
För sanning stred du och hell öppet sade
Din fria tanke, som det hofs en man.
Din gärd du gaf så varmt åt vänskapsbundet,
Men högst ditt hjerta slog för fosterlandet;
Dess framtidsdag var hoppet för din själ,
Och än hos Gud du beder för dess väl.
I långa år, uti en bräcklig hydda,
Din själ sågs kämpa här mot plågors tal;
Nu äro de, nu äro qvolen flydda. —
I evig ungdom nu i stjernors sal
Du frigjord åter står, du aflagt bauden,
Ocli uti klarhet skådar sälla anden
Allt uttydt, hvad blott här ban ann lick,
Der stoftets skuggt>r skymde bort luins blick.
Men du, o Gud, som mäter våra öden,
Som med din hand styr händelser och tid,
Du herre öfver lifvet, üfver döden,
Gjut i de sorgsna bröst din tröst, din frid!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
