Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
Sällan liar någon styrelsemyndighet innehaft en svårare
ställning än det Svenska rådet under konungens frånvaro i
Turkiet. Karl XII trodde sig kunna genom sina budskap
oinskränkt styra riket. Rådet hade icke magt att handla
sjelfständigt, men träffades dock såväl från konungens, som
allmänhetens sida af förebråelser för den planlösa ledningen af
det bela. Att rådet och äfven Arvid Horn undor sådana
förhållanden sökte ett stöd i representationen var naturligt. Det
1710 sammankallade ständernas utskott medgaf, utan att
tillkännagifva något missnöjo nva bevillningar till att afhjelpa
rikets nöd. Ehuru konungen yttrat sitt missbehag öfver detta
sammanträde och bestämdt afrådt frän sammankallandet af en
riksdag, ansåg dock rådet detta medel vara det enda, soui
återstod, for att rädda det genom kapitnlationen i Tönningen
ytterligare försvagade riket från undergång. Nästan
enhälligt beslöts derför att en allmän riksdag skulle
sammanträda, hvilken d. 16 december 1713 öppnades. Det är
be-kaut huru frågan om förnyade ansträngningar för krigets
genomförande här snart trädde i bakgrunden och gaf vika för
politiska revolutionsplaner, hvilka slutligen gåfvo sig luft i
förslaget att bringa regeringen i Ulrika Eleonoras händer;
„ett förslag, hvaraf föga godt men oändliga olyckor kunnat
liärflyta." Arvid Horn ogillade inom sig konungens beteende;
han önskade troligen redan nu en förändring af statsskicket;
men den 50-åriga mannen hade blifvit en lugn och försigtig
statsman, han insåg det vådliga i ständernas förehafvande
och beslöt att afbryta detsamma. Den 15 Mars 1714
kallades ett antal af adelns ledamöter upp till rådet, hvarvid
Arvid Horn i stränga och allvarliga ordalag förehöll dem det
otillbörliga i deras handlingssätt, då de „ville ingripa i
konungens höghetsrättigheter och ändra rikets styrelse på ett
sätt, som endast kunde fröjda dess fiender." Horns
uppträdande gjorde verkan. Det omogna projektetet förföll och utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
