Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
I högre ljus den lärt att eder skåda,
Och grinet når dock oj odödlighet!
Men dig, det varma snillets tolk, med hån
Ej mer beler förnämt det unga slägto,
Som lärt att dock ditt ljus kom ofvaufrån
Och sett hur tiden ej dess låga släckte.
Och om det endast auingsvis förstår
Blott skymtar af din underfulla lära,
Det ser dock der en makt, som ej förgår,
Men vet att vittne om sitt ursprung bära!
Väl har du delat menskoandens lott,
Då den sin ogen gåta vill förklara,
Och, vecklad in i ändlighetens snara,
Bland skefva bilder ofta vilse gått!
Och menskohjertats svaghet också sist
Hos dig ej kundo gåfvans storhet bära,
Ty mer än audra fick du skåda visst,
Mon gaf dig sjelf förmycken makt och ära,
Då bländad utaf synenia, förveten
Du såg i egen ande parakloten!
Dock from och ren den var likväl, din lära,
Blott vi från fantasiens irrflygt se.
Hur mången skatt du fött till jorden bära
Från andars verld, att hugnad åt oss ge!
Ty så som du har än på jorden ingen
Dock mäktat se den höga poësi,
Som döljer sig i grunden utaf tingen:
Naturs och andes djupa harmoni,
Den höga, heliga ..korrespondans,"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
