Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
Soin uti allt oss låtor själon skåda
Och kan i minsta stoft for oss bebåda
En evig andes helga återglans.
Och don var grundartikeln i din lära.
Med den som ledtråd du på upptäckt gick,
Och ljusare alltmera blof din blick,
Ju mera du mot målet trädde nära,
Tills sist du klarsynt redan här på jorden
I andars verld helt öppet skåda fick,
Der nu du sjelf medborgare är vorden.
I dag ett sekel sedan dess förflutit,
Då du for syner slöt ditt öga här,
Och tidon, som sitt öga länge slutit
För dig, ej mor som torr förblindad är.
Den lärt att mycket af din lära fatta
Och lärt att högt och heligt mycket skatta,
Om än du sjelf i månget stycke står
I menniskoandens mystiska historia
Omgifven af on egon dunkel gloria,
En gåta, som vår ande ej förmår
Med några hvardagsformlor att förklara.
Mon allt det sköna du om lifvet lärt,
Om lifvet här och om vår andes öden
Engång också i lifvet efter döden,
Är mer likväl än blott ett löje vardt
Ja, tidon vaknat och den lor oj mer,
Då den på andens frågor oj kan svara.
På siarns graf i dag den lägger ner
Ej blott för snillet minnets friska lager;
Men stum don till diu grift med uudrau drager
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
