Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningskraften cinellau kiseln ocb kalken är så stark att den
senare förmår rycka kiseln ur dess lösning i alkalit ocli sjelf
förena sig med den samt att den mängd kalk som en gifven
qvantitet kisel fordrar till sin fällning är konstant. I
sammanhang med denna undersökning anställer Gadolin några
allmänna betraktelser om jordarternas natur och om de
bestämda proportioner, i hvilka de förena sig med hvarandra;
ban framhåller att emellan jordartenia någon ömsesidig
dragningskraft måste ega rum på grund af do starka band som i
mineraler förena jordartenia med hvarandra, af den
kristalliniska form som åtskilliga dylika föreningar hafva, af de
bestämda proportionerna emellan dossa föreningars beståndsdelar.
Han fäster sluteligen uppmärksamheten på att denna
attraktion emellan kisoin och kalken är större än emellan den
senare och någon annan jordart, hvilken som helst. Ifrån denna
uppfattning om jordarternas och kiselns inbördes förhållande
är ej mer än ett steg till den nyare uppfattningen af kiselns
som en syra, hvilken tretton år senare genom SniMson och
Berzelius gjorde sig gällando och Gadolin sjelf uttalade redan
år 1807 att kiseln hellre borde räknas till syror än till
jordarter.
Emellertid hade Lavoisiers lära segrat och de fä röster
som ännu i böljan af iuuevarando sekel höjde sig emot den
hade tystnat. Andra frågor blefvo nu föremålet för
kemisternas diskussiou och bland dem förnämligast läran om
kropparnas kemiska frändskap och de förhållanden, i hvilka de
förena sig med hvarandra. Lavoisier hade såsom ett arf från
den Stahlska theorien i sitt system nästan oförändrad
upptagit läran om kropparnes attraktioner, sådan som till sist
Hertman hade utvecklat densamma, och beträffande
föreningsför-hållanderna emellan olika kroppar hade intet egentligt
meningsutbyte ännu uppstått under Lavoisiers lefnad och de
närmaste tiderna efter lians död. På grand af ett arbete 0111
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
