Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127!
sornas beskaffenhet, att den deraf med nödvändighet framgår.
Äfven skall det visa sig, att mången visa, som genom sin
ålder borde föras till eti grnpp, likväl genom sin beskaffenhet
måste föras till en annan. Härigenom uppstår dock på intet
sätt någon forblandning eller förvirring, ty de olika grupperna
ha blifvit benämnda efter den tid, då det motsvarando slaget
var det förherrskande. Dervid är då ytterligare att märka, att
med äldsta, medel, och nyare tiden oj förstås den vanliga
verldshistoriska kronologin, utan omfatta dessa perioder tillsammans
tidon från vårt lands och folks första kultur äuda till våra
dagar.
Hvad som i allmänhet kunde sägas om deu Cnska
folkpoesin, detsamma gäller om all folkpoesi.
Föreställningssättets konstlöshet, känslans innerlighet, uttryckens realism —allt
detta har den gemensamt med hvarje annan folkpoesi. Jlen
i ett afseende torde den dock öfverträffa do flesta andra,
jag menar dess rikedom och fullständighet. Det finnes
nemligen knappt något område, dor den ej vore hemmastadd, från
känslans kyskaste och innerligaste vibrationer ända till
högljudda utbrott af smärta och förtviflan eller yster och
npp-slnppen glädje, fråu den godmodigaste humor till den
bittraste sjelfsatir. Men den vidare utläggningen härutaf hör till
framställningen af de skilda gruppenias olikheter, och jag
vill ej gå denna i förväg,
Till första gruppen ville jag således föra alla do visor,
dem man kunde kalla fomaånger. Dertill komma ännu
sådana, som väl till sin ålder äro af ett vida yngre datum, men
for öfrigt af den beskalTenliot, att de måste foras hit, och
äro dessa att anses såsom en fortsatt diktning af den forntida
skaldeanden. Lönnrot i sitt företal till Kanteletar säger, att
denna ande mer och mor försvinner från folket, for att lemna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
