Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1-28
rum åt den nya tidens och don nya kulturens ande. Så
mycket lyckligare då för oss, att vi ega en så dyrbar samling
af dess verk, som den han gifvit oss i Kalevala och
Kanto-letar!
Hvad först de till denna grupp hörande folkvisornas form
beträffar, så hafva do alla, med undantag af några
barnvisor, den egendomliga runoformen. Jag undviker mod flit att
säga runo metern, ty det är ej allenast det fyrfotade
trochaei-ska versmåttet, som är dot utmärkande för densamma, utan
dit höra ännu rimmet och strofbygnaden.
För att förstå detta riktigt, bör man minnas, att do
äldsta poesier äro do s. k. ordspråken. De äro, om man så får
säga, lärodikter i kortaste form. Det är ön erfarenhet, en
varning, ett råd, ett klander öller annat dylikt, som man för
bättre minnes skull satt i vers. På sådana ursprungliga
poesier har det finska folkot stor rikedom, och de hafva for det
mesta just den s. k. runoformen t. ex.
Tuloe mies moron takainen,
Ei tulo turpehen alainen.
eller ett annat
Sitä kuusta kuuleminen,
Jonka juuressa asunto.
på svenska:
Lyssna till den granons susning,
Vid hvars rot ditt bo är lastadt.
Om man ger akt på dot förra af dossa ordspråk, så
finner man, att utom begynnelserimmet (allitorationen) i
hvardera ’versraden, de båda raderna äro förenade, ej blott
genom sitt stränga logiska sammanhang, utan äfven genom
slutrim; detta slutrim förekommer dock mera sällan. Det är ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
