Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rupesi sitte itkemähän,
Itki seitsemän vuorokautta —
Va ralla etc.
Kuollut se sitte haudattiin
Kuollehen morsiamon viereen —
Va ralla etc.
Men sista verson får derigenom en viss komisk
anstrykning, som ovilkorligen kommer en att päminna sig
ordspråket: är slutet godt, så är allt godt:
Siellä he lepeävät vierekkää,
Heräävät taivaassa kerran;
Va rullalla ra, va ralla ralla ra,
Heräävät taivaassa kerran!
Häraf framgår sångarens fullkomliga oförmåga, att
begripa eller ens instinktmässigt ana till omqvädets uppgift.
Donna är nemligen, i sådana fall som detta, att uttrycka dou
stämning, som genomgår sången *). Mon hvem ville väl
uttrycka sorg och smärta genom farallerallera!
Äfven till diktionen skilja dessa sånger sig mycket från
do föregående. Språket rör sig tungt och klumpigt i den
nya drägten och naiviteten är i de flesta fall spårlöst
försvunnen; känslans omedulbarhot är borta och reflexionen bar
kommit i stället. Intet under, ty dossa sånger äro ej mor halft
ofrivilliga känslo-utbrott, utan do äro gjorda.
De ombytte derför också innehåll. De lemnado öfverhuf-
*) Se E. G. Geijers uppsats om .,Omqviidet i de guiiila
skandinaviska visorna" i tredje delen af ..Svenska folkvisor frän
forntiden" af Geijer och Afzelius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
