Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■22
sitter liaus äkta hälft, nej kanske fjerde- eller femtedel, ty
museimännen ha rätt att hålla unda till fyra hustrur. Hon
är beslöjad (såsom moreskornu och flertalet arabqvinnor),
men ehuru det brunsvarta ansigtet ej eger negerqvinnornas
afskyvärda fulhot, har det dock oj något öfverflöd på
skönhet att dölja. Till skydd för solen är hufvudet omviradt
med en kulört duk och kroppen till största delen dold i
diverse hvita tröjor och mantlar. Med sina nakna, tatuerade
bon sittor hon grensle öfver djuret, och prydnader,
amulot-ter af alla slag dingla omkring hals och annar. En annan
qvinna är oj så lycklig, otan får vaudra till fots, bakom sin
herro och man och derjemte bära sitt barn på ryggen, der
det är fästadt i en trasig flik af manteln.
Alla ha dock ej råd att bestå sig hästar och mulåsnor
eller ens låta benen dingla öfver en liten långörad åsna,
utan måste fördas till fots. Ilär se vi vandrande araber,
långa karlar med nästan brun hy, ovala ansigten, ocli skarpa,
kraftiga drag. Några trampa barfota den brännande marken,
andra bära skor på fötterna och hvita vida byxor på benen,
men alla ha de kroppen mer eller mindre betäckt af en hvit
ylleburnus och hufvudet doldt i en baik, till utseendet
liknande en „baschlik", och åtdragen omkring balsou med ott
rep eller 011 grof duk. Icke sällan bära de under haiken ännu
en turban, men chechinn, dou pittoreska röda mössau med
sin blå silkestofs, bäres nästan blott af do egentlige
mo-rerne. För landtbon är haikon absolut nödvändig till skydd
mot sol och moskiter.
Vi hade vandrat länge i den starkt upphottade luften,
men allt ännu föreföll vår vandrings mål, saltsjön, blott
såsom ett glittrande band i fjerran. Dot såg nästan ut, som
om sjöns vatten minskades af den starka värmen och drog
sig undan med sådan fart, att vi oj hunno upp dess strand
och i sjelfva verket trampade vi rodnn uttorkad sjöbotten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
