Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■23
Solons strålar liado donna dag redan länge varit glödheta,
men en stark, om ock het ökenvind var dock bättro än den
fullkomliga vindstilla, som nu inträdde och som ville qväfva
oss. Vi önskade dock uppnå vårt mål, vi sågo en hel
karavan af kameler och ridande araher, hvilka färdades längs
sjöstranden, ocli hvarför skulle icke äfven vi kunna uppnå
den? Vi påskyndade våra steg, men vi började sjunka ned
i den gyttjiga marken och — vi blefvo deraf tvungno att
vända om och afstå från vidaro framträngande. Och sjön
förblef for oss blott en hägring, liksom den i öknen irrande
vandraren ser hägrande oaser och vattenkällor, som han
förgäfves söker att uppnå.
Vi vända oss derföre nu mot Tunis, som, något högre
beläget, med sin mur och sina tom såg ganska ståtligt nt.
Vägen var ännu lång; vi harto redan vandrat i många
timmars tid, utan .att njuta ens af en buskes skugga, ocli utan
att smaka en droppe vatten; hum skulle vi orka fram?
Tungan låg styf mot den torra gommen, svetten, som skulle
gifvit någon lättnad, afdunstade omedelbart från den
upphettade huden, do slappa benen ville ej röra sig, oaktadt
den starkasto viljeansträngning; det kändes, som om hjernan
och med den själsförmögenheterna hölle på att smälta bort.
Vi fingo en försmak af hnru do, som uppgifvas af törst och
hetta i öknen, känna det. Blodet, ehuru framdrifvet af
hjertats fördubblade slag, tyckes orörligt stocka sig i
hjernan, inbillningskraften uppjagas och en vansinnig
feberfantasi tycker sig se vattenkällor, lummiga trädgårdar, dukado
bord, hvilka dock försvinna för den sansade besinningen och
ersättas af tryckande qval. Don, som uppgifves af köld,
måtte lida mindre, än den som dör af hetta, ty i förra
fallet domna kroppens lemmar så småningom bort och
medvetandet blir allt svagare, tills döden oförmärkt inträder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
