Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adstringerande medel av G. Dbg. - Adstringerande medel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kopparsalter etc.). De användas framförallt vid katarrer i
magen och tarmkanalen samt i munhålan och svalget
etc. Dessa medel igenkännas bland annat på att de
ha en egendomlig, sammandragande smak. G. Dbg.
Aducerat järn, se Järn.
Aegilops, se Vete.
Aegopodium, se Kväller.
Aerob, se Bakterier.
Aerometer, se Statik.
Aesculus, se Hästkastanje.
Aethusa, se Vildpersilja.
Ag (Cladium Marisens) är ett omkring meterhögt,
hårt och styvt halvgräs med i kanten skarptandade
blad, karaktärsväxt för de gotländska myrarna men
i andra delar av landet sällsynt. Vid användning till
taktäckning visar sig A. synnerligen
motståndskraftig. H. G. S.
Agat, se Kvarts.
Ageratum, se Leverbalsam,
Agglutinationsprov är en serologisk
undersökningsmetod, medelst vilken man kan avgöra, om en
människa eller ett djur är eller nyligen varit smittad av
en viss infektionssjukdom. För husdjurens
vidkommande har A. synnerligen stor betydelse framför allt
för diagnostiserandet av smittsam kastning hos
nötkreatur. Principen för detta prov är följande: man
utgår från en uppslamning av t. ex. döda
kastnings-baciller av viss koncentration. Till 1 cm3 av denna
bakterieuppslamning, som kallas antigen, tillsättes i
skilda rör 0,05, 0,02 och 0,01 cm3 serum från det
blodprov, som skall undersökas på smittsam kastning.
Dessa rör med blandning av antigen och serum få
sedan stå omkring ett dygn i termostat vid en
temperatur av omkring 37° C. Om det nu i dessa rör uppstår
en sammanklibbning (agglutination) av de
uppslammade bakterierna, vilka som en slöja sjunka till rörets
botten, så beror detta på att i blodserum från det
djur, som skall undersökas, finnas ett slags
immunkroppar, s.k. agglutininer, vilka bildats i organismen
viss tid, sedan kastningsbaciller inkommit i denna.
Erhåller man agglutination vid en tillsats av 0,05 cm3
serum till bakterieuppslamningen (serum i förhållande
till antigen 1: 20), talar man om agglutinationsvärdet
20, vid tillsats av 0,02 cm3 serum (serum-antigen 1:50)
om agglutinationsvärdet 50 och vid tillsats av en
serumdos av 0,01 (serum — antigen 1: 100) om
agglutinationsvärdet 100. — Ett högt
agglutina-tionsvärde (t. ex. 100) angiver således, att
immunkropparna — agglutininerna — i det undersökta
djurets blod förekomma i så stark koncentration, att
man endast behöver en mycket ringa serumdos från
ifrågavarande djur för att åstadkomma en
sammanklibbning av kastningsbacillerna i en
bakterieuppslamning av viss given koncentration. På A. som
diagnostiseringsmedel bygger praktiskt taget hela det
moderna bekämpandet av smittsam kastning hos
nötkreatur. För igenkännande av sjukdomar hos
människan liksom för bestämmande av s. k. blodgrupper
användes olika slag av A. N. L.
Agglutinin, se Bakterier.
Agnar. Stråsädesslagens och baljväxternas A. ha ett
högre näringsvärde än motsvarande halmslag (se
Halm). Näringsvärdet är även högre än vad man kan
vänta av den kemiska sammansättningen, emedan
det går mindre energi förlorad genom tuggningsarbete,
än vad fallet är med halmen, även om hänsyn tas till
A:s lägre växttrådinnehåll.
Av A. av råg åtgår det 3,3 kg per fe(g), av vete
2,9, av korn 2,7, av havre 2,3 och av klöver 1,9 kg.
Mängden smältbar äggvita varierar mellan 20 och
40 g per fe för stråsädesagnarna, medan klöveragnarna
innehåller omkring 140 g per fe(g).
Kornagnarna äro ett dåligt foder på grund av de
hårda borsten, vilka kunna såra djuren i munnen.
Även rågagnar är ett mindervärdigt fodermedel,
medan övriga agnslag utgöra ett gott foder, vilket
särskilt gäller klöveragnarna, som ofta användas till
svin och till höns i stället för hömjöl (se Fodermedel).
F. J-l.
Agon, se Enzym.
Agrar (av latinska ager, åker). Med A. betecknas
företeelser inom samhällslivet, vilka mera direkt äro
anknutna till jordbruket. Agrarpolitik är t. ex. den gren
av näringspolitiken som berör jordbruket, medan
agrarsocialismen påyrkar jordens socialisering. Ordet
A. är också i många länder förbundet med namnet på
jordbruket närstående politiska partier. I Danmark
spelade »Danmarks Agrarforening» en viss politisk
roll omkring sekelskiftet. I Finland intager
»Agrar-Dartiet», »Maalaisliitto» en framskjuten plats. I vårt
land fanns under åren 1895 till 1903 »Sveriges
Agrarförbund». G. Rbg.
Agrarpolitik är det handlande, varigenom staten
försöker påverka jordbruksnäringens läge eller
utveckling. Betraktas begreppet A. strängt efter ovan
givna definition, måste den för vårt land anses som
en tämligen sentida företeelse. De åtgärder av äldre
datum, som ev. skulle kunna betecknas som
agrarpolitiska, hade ofta annat syfte än att befrämja
jordbruket som sådant. Lagstiftningen mot den
oinskränkta hemmansdelningen t. ex. synes sålunda mera
ha syftat till att stärka bonden som skatteobjekt än
till att av sociala hänsyn förbättra hans ställning.
Till sina tydligaste uttryck har A. hos oss kommit
under 1930-talets jordbrukskris.
A:s strävanden kunna uppdelas i tre huvudgrupper,
nämligen sådana som a) öppna kreditmöjligheter eller
avse att motverka överdriven skuldsättning, b) på-
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
