Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetarbostad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arbetarbostad -
perter skapat verkliga mönsterbostäder för sina
anställda, medan andra slentrianmässigt följt gamla
förebilder. Problemet är emellertid först och främst av
ekonomisk art och har därför, kanske främst tack vare
byggnadskostnadernas stegring, icke alltid kunnat
lösas så, som arbetsgivaren själv önskat.
Idealet måste anses vara, att varje familj får sin
egen stuga omgiven av en liten trädgård, där familjen
på lediga stunder helt kan rå sig själv. Detta ideal har
emellertid ej så ofta kunnat förverkligas, då det blir
billigare att bygga bostäderna sammanhängande. En
god kompromiss blir då att uppföra tvåfamilj shus,
om endast dessa planeras så, att familjerna kunna leva
så oberoende som möjligt av varandra, helst med
ingångarna placerade vid gavlarna på huset. Att uppföra
bostadshus för ett större antal familjer har i allmänhet
visat sig mindre lyckat och kan icke heller på landet
som i samhällen motiveras med en dyrbar tomtmark.
De flesta lantarbetarbostäder byggas numera med
två rum och kök jämte tillhörande biutrymmen samt
källare och vindsplats. Vid planlösningar bör tillses,
att köket blir så stort, att även en matplats, stor nog
för familjens medlemmar, kan erhållas. En rymlig
förstuga i anslutning till köket är också av största
värde. Här måste plats finnas för arbetskläder, helst
i en ventilerad garderob, och det är synnerligen
lämpligt, om även ett tvättfat kan placeras där.
Hur de två rummen skola disponeras är mera
omtvistat. Det riktiga är säkert, att en så begränsad
bostad som denna helt utnyttjas för det dagliga
familjelivet, d. v. s. att det större rummet blir dagrum och det
mindre sovrum. I praktiken visar det sig emellertid
mycket ofta, att det ena rummet blir ett paradrum,
som på det viset undandrages den egentliga
vardagsbostaden. I och med att uppvärmningen av båda
rummen underlättas, torde dock finrumsidéen ha utsikt
att trängas undan till båtnad för en bättre
bostadskultur.
Förbättrandet av lantarbetarbostadens standard har
säkert betytt mera för familjerna och främst för
arbetarhustrurna än bestämmelserna om en minimigolvyta.
Såsom redan angivits, äro en del förbättringar baserade
på lantarbetaravtalet, men många lantbrukare ha
sträckt sig betydligt längre. En oavvislig fordran är
nu, att samtliga rum skola kunna uppvärmas. Detta
har medfört, att ett mycket stort antal bostäder försetts
med värmeledning, vanligen med panna placerad vid
sidan om spisen i köket. För husmodern betyder det
en ofantlig förbättring, när köken förses med avlopp,
bekvämligheten ökas emellertid oerhört, om även
rinnande vatten inledes, så att hon slipper den
arbets-krävande vattenhämtningen till kök och tvättstuga.
Utvecklingen har gått hastigt och man ser redan en
del statarbostäder försedda med bad eller dusch.
- Arbetarskyddslagstiftning
I allmänhet hör till lantarbetarbostaden även ett
uthus med plats för svin, höns samt ved och avträde.
Även i detta fall håller emellertid i många fall en
förändring på att inträda genom ökad rationalisering och
på många håll ha hushållssvinen försvunnit genom
förändrade avtal mellan lantbrukaren och hans statare.
Bostäderna för ogifta arbetare ha lyckligtvis ryckts
bort från stallen ocli skola nu ligga på minst 6 m
avstånd från de i dessa placerade djuren. Samtidigt
som drängarna nu kunna fordra människovärdiga
rum, är det därför att vänta, att även deras
bostadsvanor skola förbättras, något som också i många fall
visat sig vara fallet. G. B-r.
Arbetareföreningar, se Fackföreningsrörelsen.
Arbetareförsäkring, se Arbetarskyddslagstiftning,
Arbetslöshetsförsäkring och Folkpensionering.
Arbetarskyddslagstiftning omfattar egentligen alla de
lagar, som åsyfta att skydda arbetarnas hälsa, ekonomi
m. m. och vilkas bestämmelser icke få sättas ur kraft
genom parternas egna avtal. Dit kan alltså hänföras
exempelvis lantarbetstidslagen*. Ur hälsoskyddets
synpunkt äro ett par lagar att märka. Lagen 29/e 1912
om arbetarskydd ålägger arbetsgivaren i varje rörelse,
industriell eller icke, vari arbetare användes, så ock
vid hus-, väg- och vattenbyggnad, vattenledning o. d.
att iakttaga allt, som med avseende å arbetslokaler,
maskiner och redskap eller eljest är av nöden för att
skydda arbetare mot olycksfall och ohälsa i arbetet.
För jordbruket gäller lagen blott i fråga om maskinella
hjälpmedel eller sådan ångpanna, kokare eller annat
kärl under tryck, som genom explosion kan vålla skada.
Ali arbetspersonal avses, således även förvaltare och
bokhållare, däremot icke medlem av arbetsgivarens
familj och icke arbete, som utföres i arbetarens hem
eller eljest så, att det ej tillkommer arbetsgivaren att
vaka över dess utförande. En mängd speciella
skyddsåtgärder föreskrivas, och underlåtas dessa, kan ett
olycksfall föranleda skadeståndsskyldighet för
arbetsgivaren (se Ansvarsförsäkring). Förfallen till straff
däremot blir han endast, om han trotsar myndighets
förbud mot viss anordning. Lagens efterlevnad
övervakas av yrkesinspektionen med Socialstyrelsen som
chefsmyndighet samt av kommunens hälsovårdsnämnd.
Enligt lagen 17/6 1916 om försäkring för olycksfall
i arbete är varje arbetare (med ungefär samma
undantag som ovan) automatiskt försäkrad för skada genom
olycksfall i arbetet eller under färd till och från arbetet.
Arbetsgivaren har att erlägga premierna till
Riksförsäkringsanstalten (enligt sin uppgift vid
mantalsskrivningen om antalet anställda och deras befattning) men
kan få taga försäkringen i enskilt ömsesidigt bolag av
arbetsgivare med obegränsad personlig ansvarighet.
Ersättning utgår med viss sjukpenning per dag (dock
ej för de första tre dagarna), resp. livränta för de efter-
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
