Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avvittring ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Avvittring
Axel
lappmarker ovan odlingsgränsen, varovan nybyggen*
ej vidare må anläggas. Avvittringslantmätaren
kartlade de för hemmanens och nybyggenas förstärkning
nödiga markerna och graderade inägorna, i regel efter
deras avkastning i hö. De enskilda tilldelades såväl
inägor som skogsmark, den senare både till husbehov
och avsalu, då tillgång fanns, och hemmantalet
bestämdes genom skattläggning, grundad på
höavkast-ningen. Skogsanslaget skulle beräknas efter
skogsväxtens och betets beskaffenhet till 5 000 kvadratrev
(440,76 ha) för helt mantal eller högst 4 gånger så
mycket, impediment oräknade, och många hemman i
Norrland hava på detta sätt av Kronan erhållit stora
nu värdefulla arealer. Enligt kungörelsen 20/4 1906
får av skogsanslaget blott nödigt husbehov direkt
tilldelas hemman, resten skall avsättas till allmänning*,
och för därefter upplåtna nybyggen är skogsanslaget
högst 1 200 ha. Den mark, som vid A. ej tilldelades
den enskilde, kallas Kronans överloppsmark.
Å. E-d.
Avvägning (nivellering, nivåbestämning) är den mest
använda och mest exakta metoden man har för
bestämning av olika föremåls eller platsers höjdläge,
antingen i förhållande till varandra eller i förhållande till
ett visst horisontalplan, det s. k. jämförelseplanet eller
O-planet.
A. sker medelst ett s. k. avvägningsinstrument,
vilket består av en kikare, vars längdaxel man kan
inställa exakt vågrätt med tillhjälp av ett eller flera
vattenpass. Genom att placera en i metermått graderad
stång på den punkt, som skall avvägas, inrikta den
vågrätt ställda kikaren på stången och avläsa, kan man
bestämma punktens höjd i förhållande till
instrumentets höjd. Ställer man därefter stången på en annan
punkt och avläser på nytt utan att förändra
instrumenthöjden, kan man göra en ny bestämning och sedan
lätt räkna ut den senare punktens höjdläge i
förhållande till den första. Så kan man fortsätta och
slutligen få ett stort antal punkters höjdlägen
bestämda i relation till en enda punkt, den s. k.
fix-punkten.
Man brukar skilja på två slag av avvägningar,
nämligen dels sträckavvägning, dels ytavvägning.
Slräck-avvägning kommer till användning, när de punkter,
som skola avvägas, ligga i linje i förhållande till
varandra. Så är förhållandet exempelvis, då
höjdförhållandena på en väg skola undersökas. Genom en
sträckavvägning längs vägen bestämmes höjden på
ett antal lämpligt valda punkter, varefter man med
utgångspunkt från avvägningen kan upprita en s. k.
längsprofil över vägen, d. v. s. en profil, där vägen
ses från sidan. Ytavvägning kommer till användning,
när en utbredd yta, t. ex. ett åkerfält, skall
undersökas med hänsyn till höjdförhållandena. Ytavvägningen
går så till, att ett antal punkter på fältet bestämmas,
varefter man på en karta över fältet kan med linjer
förbinda de platser, som ha samma höjd. Dessa linjer
kallas nivåkurvor och kartan en nivåkarta.
För att möjliggöra att samtliga mera omfattande A.
i Sverige erhålla ett gemensamt jämförelse- eller
O-plan har genom statens försorg ett antal
avvägningslinjer utlagts med stor precision över landet
och fixpunkter inhuggits på ett stort antal platser.
Dessa punkters höjd är bestämd i förhållande till
den s. k. riksfixpunkten, placerad på Riddarholmen i
Stockholm och inhuggen i urberget. Havets
medelvattenyta antages vara belägen 11,8000 meter under
denna punkt och i förhållande till denna yta har
samtliga fixpunkters höjd angivits.
För jordbruksändamål kommer avvägning till
användning främst i samband med olika slag av
vatten-regleringsåtgärder. En utredning av fallförhållandena
är nämligen då alltid nödvändig.
Bredvid A. förekommer även andra metoder för
höjdmätning. En sådan metod är trigonometrisk
höjdmätning, vilken grundar sig på mätning av vinkeln
mellan syftlinjen till den punkt, som skall bestämmas
och horisontalplanet. En annan metod är barometrisk
höjdmätning, som grundar sig på lufttryckets
förändring med höjden. Båda metoderna användas
huvudsakligen för geografiska ändamål. Y. G-n.
Awänjning, se Digivning.
Axbakterios, av Erwinia Rathayi förorsakad bakterios*
hos hundäxing, vars vippor helt eller delvis täckas
av ett gult bakterieslem, som vid torrt väder intorkar
till en fernissliknande beläggning. Vippan blir
oregelbundet utbildad och frösättningen starkt hämmad. A.
återkommer år efter år på samma plantor samt sprider
sig vidare till grannplantorna. På fröet kan bakterien
hålla sig vid liv minst 1 år; på längre håll kan
sjukdomen alltså spridas med frö av värdväxten. Th. Lfs.
Axel. En A:s styrka beror på dess diameter samt
materialet i densamma. Starkast äro de komprimerade
axlarna, som valsats under starkt tryck. Ju större
hastighet A. har, desto klenare kan den göras, ju större
belastningen är, desto grövre måste A. göras. Detta
framgår av följande tabell:
A:s varvtal per minut
Hästkrafter 100 200 300 400
belastning: A:s diameter i millimeter
1.......... ......... 40 35 30 30
5.......... ......... 60 50 45 45
10.......... ......... 70 60 55 50
20.......... ......... 85 70 65 60
30.......... ......... 90 75 70 65
Den del av A., som vilar i lagret, kallas axeltapp.
Ofta är tappen avsvarvad till mindre diameter, var-
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
